Vilse i Tapaslandet

Grattis & godnatt

2008-01-10T18:20:00.000+01:00

Min blogg fyller ett år idag. Hipp hipp..!

Utan en regelrätt plan ville jag skapa en lagom personlig blogg med mina reflektioner om livet, hur det är att vara jag, om att vara utlandssvensk i Spanien, dela med mig av fotografier, tankar, både ilskna och glada. På sistone har jag kommit av mig lite, liksom tappat balansen. Jag känner mig för tillfället inte helt bekväm med att vara en öppen bok för världen att läsa, samtidigt som "small talk" aldrig riktigt varit min grej. Och att vända siktet utåt, mot den stora världen, för att blogga om sådant som sker omkring mig, för det finns inte riktigt plats just nu. Och då blev det så väldigt lite kvar att skriva...

Bloggen lämnas därför i träda. Och av en slump faktiskt, blir det just på ettårsdagen. Jag är en vindflöjel och kanske är jag tillbaka snart för att lusten återvänder och den där balansen likaså. Kanske dröjer det ett tag.

På återseende!

Para llevar

2008-01-04T12:43:00.000+01:00

Jag älskar att man numera kan köpa kaffe på Málagas pendeltågsstation! Ännu mer sedan jag fattat hur man ska välja bort sockret... Två klunkar i en ful liten plastmugg. Men ändå! Det går framåt. Om några år kanske man kan få riktigt skummande caffelatte i snygga och miljövänliga muggar även här!

Det historiska minnet

2008-01-04T10:04:00.000+01:00

Nu kan ni läsa Sydkustens artikel Ny lag omprövar historiebeskrivningen!

IKEA-premiär

2008-01-03T23:15:00.001+01:00

Idag har jag premiärshoppat på IKEA i Málaga. Det var en ganska speciell upplevelse. Det är ju så svenskt. Som att kliva rakt in i Sverige. Som att vara hemma. Men omgiven av spanjorer. Lustigt.

Lite besviken blev jag. Jag hade verkligen gett mig själv tillåtelse att shoppa loss, men som alltid när man gör det hittar man inget. Jag lyckades göra av med hela 30 euro... På: en grön mjukiskrokodil, två förvaringsboxar till badrummet, en väldans massa ljus, servetter, en brödform och i mataffären ett paket lingonbrödmix och äppelvinäger med lingon.

Det kändes som det var... jag vet inte, lite tunt. Sedan tror jag att de förlorar på att infrastrukturen runt varuhuset inte är klar ännu. Från tågstationen måste man gå ganska långt för att ta sig över spåret och bilvägen är ett sammelsurium av byggstaket, oranga koner och filer som plötsligt inte leder någonvart.

Men ändå, IKEA är ändå IKEA, och jag kommer snart åka dit igen!

Så blir 2008?

2008-01-02T14:56:00.000+01:00

Jag har hört att nyårsdagen är en symbol för hur resten av året kommer att bli. Med önskemål om vissa modifikationer eller snarare tillägg, ser jag i så fall fram emot 2008 med ganska stor tillförsikt:

- Jag vaknade med träningsvärk istället för baksmälla
- När jag klev utanför dörren andades jag frisk bergsluft
- Det första jag åt var ett äpple och därefter färskpressad apelsinjuice till rostat bröd med olivolja och salt
- Jag fick förmodligen seklets bästa skratt när vi hamnade efter en bil med ratten på höger sida, på vänster sida satt en mycket rakryggad dalmatinerhund med ögonen koncentrerat på vägen. Bakifrån såg det definitivt ut som om det var han som var ute och körde!
- Mitt barnasinne fick sitt då vi stannade på en vägkrog/butik och köpte Tintin-serier i bokform
- Två sköna filmer, soffan, mängder av choklad
- God och nyttig kvällsmåltid bestående av heta räkor, potatis, kronärtskocka och groddar (konstig blandning jag vet...)
- En god bok och så... godnatt... zzz...

Ett gott slut

2008-01-01T19:00:00.001+01:00

Nyårsafton gick i sundhetens och naturens tecken med fyra timmars vandring i bergen Serranía de Ronda. Jag blir lycklig av berg och natur, jag menar verklig natur, när man befinner sig mitt i och långt bort från verkligheten, får problemen att rinna av en. Så ja, 2007 fick ett mycket gott slut.

Vi började vår rutt från byn Parauta.

Fruktpaus.

Kom efter en liten omväg så småningom fram till byn Igualeja.

Och promenerade sedan tillbaka igen.

Vandringen avslutades med en sen och välförtjänt lunch i det fria. Det smakade gudomligt, dessutom var denna fantastiska "tortilla de patatas" hemmagjord.

Vår lilla stuga i Complejo Turístico Salitre. Här åt vi en mycket god middag på kvällen, proppade munnen full av de tolv lyckodruvorna vid tolvslaget och skålade i cava.

God fotsättning på 2008!

Min jul i bilder

2007-12-30T18:10:00.000+01:00

Utflykt till Hotel Humaina uppe i Málagas berg med en snabb promenad, lunch och en stund framför brasan.

Regnbåge över El Palo på julafton.

Alternativ julmiddag med mycket skaldjur och musslor.

En sväng till Tarifa hann vi också med, skymtade Marockos berg på andra sidan vattnet, promenad på stranden i solnedgång och klassisk spansk frukost i modern tappning innan vi var tvungna att åka tillbaka till Málaga.

¡Felices fiestas!

2007-12-18T13:29:00.000+01:00

Jag tar en liten bloggpaus och...

Önskar er alla en riktigt God jul & Gott nytt år!

Som om det hände igår

2007-12-14T10:28:00.000+01:00

Sjuttio år är lång tid, på 30-talet var inte ens mina far- och morföräldrar särskilt gamla. Vad jag vet om den tiden har jag läst i historieböcker. Jag kan bli berörd, nyfiken, känna ilska, men sådant som spanska inbördeskriget är ändå mer som en äventyrsberättelse, en saga med skräck i kanterna, sorglig och ful. Men likväl, något som hände i en annan tid.

Igår besökte jag den gamla kyrkogården San Rafael i utkanten av Málaga. Här ligger över 4 000 Málagabor begravda i massgravar. De sköts ihjäl, många 1937, en del under 40- och 50-talen. Kulhålen finns fortfarande kvar i muren som omger kyrkogården. Just nu håller arkeologer på att gräva upp kropparna för att om möjligt identifiera dem, ge svar till anhöriga om vad som hänt och så småningom upprätta en värdig minnesplats.

Utanför mötte vi Juliana, 77 år. Hon var sju år när hennes far dömdes till döden för att han var socialist. Han sattes i fängelse, fick sin dom och två dagar senare var han borta. Juliana åker varje vecka ned från Madrid för att stötta utgrävningarna och vara på plats om utifall de hittar något som kan identifiera hennes far. Francisco, 70 år, som vi intervjuade, har aldrig träffat sin pappa, han sköts ett halvår innan Francisco föddes.

Man står där och tittar ned i massgraven, arkeologer som arbetar, tycker att det är spännande och intressant. som om det vore en boplats från stenåldern de just har upptäckt. Men det är det inte. Ett av skeletten är Franciscos pappa. Ett annat är Julianas far. Båda står där alldeles levande vid min sida. Och plötsligt känns historien väldigt, väldigt nära.

ADSL någon?

2007-12-14T10:15:00.000+01:00

Nu ringde precis tekniker nummer 2 från Telefonica. Han ville också gärna komma och installera ADSL i mitt nya hem. Jag förklarade att jag flyttat in för tre veckor sedan och att jag haft Internet sedan dess. Han var väldigt trevlig och skulle annullera ordern, inga problem. Jag passade på att ge ännu en hint om förvirringen som råder när man försöker tala med Telefonica. Precis som tekniker nummer 1 höll han fullständigt med. Jag har också fått bekräftat att deras callcenter ligger i Argentina, därav de dåliga linjerna och den för mig svårförståeliga dialekten. Tokigt, svenska företag flyttar sina callcenter till Spanien medan de spanska flyttar sina till Marocko och Sydamerika.

Funderar just nu på...

2007-12-12T12:59:00.000+01:00

...om att vara "koko i huvudet" har något med spanskans "comerse el coco" att göra. Det senare betyder ungefär att äta upp sitt eget huvud, dvs att något snurrar runt runt i huvudet.

I alla fall stämmer båda begreppen finfint in på mig.

När slutade jag tro på tomten?

2007-12-11T10:27:00.000+01:00

Det är samma varje år. Jag sörjer att den där pirrkänslan innan jul inte infinner sig. Det är ju såklart därför man ska ha egna barn som tar över när man själv tappar tron.

Samtidigt går december alldeles för fort. Folk klagar på att julen börjar tidigare för varje år. Det är lugnt, för min del skulle den kunna börja i september, så hinner man njuta lite.

Igår köpte jag julklappar, två mycket effektiva timmar på stan och jag var ganska nöjd när jag var klar. Men det är nåt som saknas. Kanske i år lite extra för att de ska skickas och jag måste tänka smått och inte får vara med och se ansiktena på dem som ska öppna paketen.

En nyttig fredagkväll

2007-12-07T18:35:00.000+01:00

Om man halvt hysteriskt, en fredagkväll, handlar: persilja, selleri, groddar, ruccola och rädisor, och knappt kan vänta på att få äta upp det, vad har man brist på då? Jag menar något måste det ju vara. Järn? Jag shoppade visserligen också öl och Fanta citron för att göra "clara con limon", pistagenötter och ansjovisfyllda oliver för att börja snacksa lite redan nu, och "coquinas", små musslor, som jag senare ska steka upp i olja och massor av vitlök.

Ni anar inte vad det förändrat mitt liv att flytta till ett kvarter där det finns en fantastisk, välsorterad livsmedelsbutik där jag blir inspirerad att handla!

Hämnden är ljuv, så ljuv

2007-12-07T13:19:00.000+01:00

Telefonica döms till 152 miljoner euro i böter för att de enligt EU har för höga priser på sitt ADSL, 20 procent över övriga EU-länder. Hehehohaha!

Spansk flyttstädning

2007-12-07T11:00:00.000+01:00

Första advent ägnade jag åt att städa i min gamla lägenhet och häromdagen lämnade jag äntligen över nycklarna till mäklaren. Jag gjorde två reflektioner. För det första är jag, liksom alltid vid en flytt, fascinerad över hur jag kunnat leva bland så mycket skit. Inför flytten rensade jag ganska ordentligt och slängde massor, mest sådant som skulle återvinnas och som jag samlat på hög av ren lathet. Under själva flytten dök det ändå upp rätt mycket som jag undrade varför jag släpade omkring. Och efter flytten, när det var dags att städa, gick jag nog ytterligare fem vändor till återvinningsstationen. Jag bodde i en etta och fattar inte hur jag kan ha haft så mycket ren och skär skit. Hur fick jag över huvudtaget plats?

Min andra reflektion var hur trevlig en spansk lägenhetsbesiktning är. Jag hade städat men inte gnott mig fördärvad, hoppade ill exempel över sådant som fönster, avfrostning av kyl och frys. Mäklaren klev in i lägenheten, snurrade ett varv, såg sig nöjt omkring och sa att allt såg bra ut. Det fick mig att tänka på den ökände besiktningsmannen för de kommunala Ängelholmshem i Ängelholm. Alla som skulle flytta var livrädda för honom, städade som tokar och ändå var det ALLTID något som var tvunget att göras om. Han var en sån som lade sig på golvet, kikade under kylskåpet och drog med fingret för att se om man torkat ordentligt. Jag och min dåvarande sambo hade lyckats slå sönder handfatet och köpt ett nytt. Men det var ju inte standard och pluppen såg inte likadan ut som i resten av Ängelholmshems lägenheter. Så kan man ju inte ha det. Så vi fick snällt åka till tippen där vi dumpat gamla handfatet för att leta upp den gamla pluppen.

Redo för julen

2007-12-05T19:39:00.001+01:00

I år ska ska jag fira jul i Málaga med fyra vänner som kommer nedflygandes från Sverige. Det känns lite konstigt, det är min andra jul under mitt snart 33-åriga liv som jag inte firar med familjen. Men det ska bli mysigt! Och Málaga är, tror det eller ej, väldigt stämningsfullt när mörkret faller. Maken till julbelysning tror jag är svårt att finna. Men jag lämnar ingenting åt slumpen, så idag har jag beställt följande filmer: Kalle Ankas önskejul, Askungen och Casablanca. Jag saknar bara Astrid Lindgrens jul, den finns inte att köpa här... hallå snälla tomten om du läser det här. Skulle gärna vilja ha. Och jag har varit väldigt snäll :-)

Nyårsplaner

2007-12-05T16:25:00.000+01:00

För första gången, tror jag, sedan jag blev stor nog att inte vilja fira nyår med familjen, vet jag innan jul vad jag ska göra den 31:e. Nyårsafton hamnar liksom alltid i skymundan av julen, alla vet att de vill göra något särskilt, bara det gör att jag får ångest (dagar när man förväntas ha roligare och mer omgiven av kärlek än vanligt), men ingen har tid eller lust att stå för själva planeringen mitt i julstöket. Men i år blir det storslaget! Vi åker 10-12 personer tre dagar till ett hus i Serranía de Ronda och det känns alldeles... alldeles underbart!

Så här ser det ut på Complejo Turístico Salitre

Kanske vi ska bo i en sån här mysig trästuga...

...eller i ett sånt här fint lanthus.

Och som grädde på moset finns chans att jag får se lite snö, för det snöar faktiskt i Ronda på vintern!

Ordlös onsdag - The Rock

2007-12-05T11:49:00.000+01:00

Fler bidrag

1:a advent

2007-12-02T11:34:00.000+01:00

I flyttstök och inför deadline har jag inte hunnit plocka fram någon adventsljusstake än, hoppas få tid för en stunds pyssel ikväll. Som tur är har jag en underbar mamma som varje år skickar en riktig glitterkalender till mig, så utan stämning är jag inte!

Önskar er alla en riktigt skön 1:a advent!

1 december

2007-12-02T11:29:00.001+01:00

Solen går ned i havet bakom hustaken i mitt nya kvarter.

Livet i Pedregalejo

2007-11-29T18:58:00.000+01:00

Sitter här och jobbar, lite stressad som vanligt precis innan deadline. Men det är plötsligt en avgränsad stress som enbart har med mina artiklar att göra, hanterbart. Inget buller, inga grälande grannar, inga hundar som skäller, inga moppar eller biltutor.

Gröna träd utanför fönstret. Min kombo som spelar Bach på pianot. Grannen som just kommit hem ringer på dörren för att fråga om något har gått sönder idag, så att han kan fixa det innan han byter om. Inte det, nehe, men vill du komma in på en öl? Mycket jobb, ok, men senare då? Killen är gift så vi talar inte flirt. Han och hans fru är helt enkelt bara fantastiska människor.

So far so good alltså i mitt nya hem.

Ordlös onsdag - La Gomera

2007-11-28T12:51:00.001+01:00

Fler bidrag

När gasen tar slut

2007-11-28T11:41:00.000+01:00

I min nya lägenhet är det gas för nästan hela slanten som gäller. Det är bra eftersom det är billigare än el, men dåligt eftersom den ibland tar slut. Som idag. Kass framförhållning och ingen annans fel är vårt eget. Lagom frusen klev jag ur sängen i morse och fick duscha kallt. Det var så kallt att jag inte ens frös, känseln bedövades rätt snabbt. Jag vaknade i alla fall! Som tur var fanns tillräckligt md gas kvar för att göra kaffe.

På plats

2007-11-27T18:33:00.000+01:00

Flytten gick bra! Tack vare goda vänners hjälp och lite tur. Internetkillen ringde precis när vi parkerade utanför huset med första lasset och jag fick ADSL installerat i samma sekund som jag tog klivet över tröskeln till mitt nya hem. Vad mer kan man begära?

Lite mer dramatisk blev dag 2 då först ett eluttag började leva sitt eget liv, fräste och slog gnistor, och sedan huvudvattenledningen in i lägenheten brast och pumpade ut vatten i en imponerande hastighet. Innan vi hunnit förstå vad som hände och letat upp kranen för att stänga av vattnet hade vi 5 centimeter simbassäng i hela hemmet. Vi ringde till brandkåren som sa att de inte kom förrän vattnet gick upp till midjan. Bra tänkt!

Men som sagt, vi fick ju stopp på vattnet och sedan hjälp av fantastiska grannar med att svabba och torka som avslutade det hela med att bjuda in oss på pizza. Och igår kom multifixar-Pepe och lagade både eluttaget, vattenledningen och en persienn som var trasig!

Det känns lite konstigt att ha flyttat och jag har nog inte riktigt förstått ännu att jag inte ska tillbaka till mitt gamla hem (förutom för att städa...), och jämförelsevis har mitt liv nog blivit 300 % mer socialt. Vi får se hur jag hanterar det på sikt. Men förutom lite allmänt nyhetsskrajs är jag väldigt nöjd. Och visst ser min gata och mitt hus trevligt ut!

Det finns dagar och så finns det dagar

2007-11-23T18:03:00.000+01:00

Det finns dagar när ingenting fungerar och den ena frustrationen avlöser den andra. Och så finns det dagar när fler svenska ministrar självmant hör av sig och vill bli intervjuade, Renfe (Spaniens motsvarighet till SJ) omedelbart svarar på ett mail, jag efter flera dagars skeptiskt letande efter en jultomte lokaliserar hans "presschef" som i mycket vänliga ordalag och stort engagemang i frågan lovar mig en intervju, en kompis utan gnat erbjuder att infinna sig klockan nio en lördagmorgon för att hjälpa mig med flytten.

Och det råkar vara samma dag som Telefonicas tekniker vill installera mitt ADSL.

Tänk att det finns sådana dagar. Jag tror minsann hela världen har förätit sig på pepparkakor!

Teleförvånica

2007-11-23T09:57:00.000+01:00

Det känns lite vemodigt nu. Att ha sovit nästsista natten i lägenheten. Att ta en sista tur till bageriet och jourbutiken, för att köpa frukost och lunch. Naturligtvis var de trevligare än de nånsin varit på två år. Mitt kvarter... mi barrio.
Grannarna har förstås inte heller bråkat på en tid och idag är hunden mitt emot tyst som en mus.

Men det känns också pirrigt spännande med ombyte och att få installera sig på ett nytt ställe! Jag ångrar mig inte och ser väldigt mycket fram emot mitt julbesök, fyra kompisar från Sverige, som jag äntligen kan hysa in i gästrum och inte på ett lager av madrasser som täcker hela golvytan.

En särskilt trevlig överraskning var att en tekniker från Telefonica ringde för en stund sedan och ville komma och installera mitt ADSL. Trots alla turer och olika budskap har de alltså nästan lyckats pricka in helt rätt, jag bad från början om att ADSL skulle fungera den 26 november i den nya lägenheten. När jag sa att jag inte flyttat än och att det skulle bli svårt idag, erbjöd han sig att komma förbi imorgon! Så mitt beslut att inte göra nåt mer efter det sista helgalna samtalet, bara avvakta, blunda hårt och hålla tummarna, visade sig fungera!

(nu började hunden tokskälla igen...)

I Francos fotspår

2007-11-21T21:47:00.000+01:00

Igår var det 32 år sedan Franco dog och inte mycket minner om hans tid i dagens Spanien. Tack och lov. På vägen upp till Madrid passade vi dock på att stanna vid ett ställe där hans minne lever i allra högsta grad, vägkrogen Casa Pepe i Ciudad Real. Det blev vårt enda stopp och vi åt lunch där, mitt bland flaggor, små statyer, planscher, allt med Francoanknytning. Det fanns till och med Francovin. Vi hade bestämt oss för att vi ville se det, men det kändes ganska märkligt och aningen obehagligt. Egentligen vill man ju inte direkt gynna ett sånt ställe, samtidigt är det för fascinerande för att inte se det med egna ögon om man har möjlighet.

Moving on

2007-11-21T21:24:00.000+01:00

Så var det dags. Att stoppa hemmet i tidningspapper och lådor igen. Lådorna är dock tyvärr snart slut, men det känns som det mesta av hemmet står kvar på sin plats. Hmmm, undrar hur det här ska gå? På TV-n står fotbollen på, Spanien-Nordirland, än så länge verkar det gå bättre för Spanien än för Sverige i alla fall. På spisen puttrar glöggen. Man gör så gott man kan i en värld full av Shurgardkartong. På lördag bär det av. Flera kilometer bort.

Ordlös onsdag - Höst i en patio i Pozuelo

2007-11-21T16:39:00.000+01:00

Fler bidrag

Man kan vara stolt över olika saker

2007-11-20T22:05:00.000+01:00

Inför lördagens EM-kval i Madrid hade vi sett framför oss en bar med storbilds-TV, ölande spanjorer och glad stämning. Vad vi hittade var en liten restaurang, visserligen med TV men med ett litet klientel som var måttligt fotbollsintresserade. De tittade ganska skeptiskt på oss tre tjejer som satt på rad för att se TV-n, ljudligt suckandes över våra landsmän.

Till slut kom en man och satte sig vid bordet bredvid, för att äta, men även för att se fotbollen. Ganska snart var det bara vi kvar. Vi började prata sådär som man gör, han frågade var vi kom ifrån och berättade att han själv var från Melilla där han var ledare för Partido Popular. Han var i Madrid för att gå på partimöte. Jag sa att jag var journalist och att vi skrivit ganska mycket om den spanska lokalpolitiken inför valet i våras. Då undrade han liksom ivrigt om jag kanske kände till ett fall av förfalskning av valsedlar i Melilla, att det var han som anklagats men att han precis friats av rätten. Han såg väldigt stolt ut.

Han var trevlig men jag tog ingen direkt notis, var inte ens säker på om jag ens trodde honom. Det var så absurt att en känd PP-politiker skulle vara den ende som tittade på fotbollen tillsammans med oss och att han dessutom glatt berättade om att han misstänkts för valbedrägeri. Men jag hittade honom på news.google.es och det har skrivits hyllmeter med fotografi och allt så visst var det han.

Undrar om han var stolt över uppmärksamheten han fått i samband med misstankarna, eller över att han friats.

Månadens inlägg - svenskhet

2007-11-20T13:46:00.000+01:00

Svenskhet klingar i mina öron väldigt positivt. Om jag minns rätt var det nog lite tvärtom innan jag flyttade utomlands. En del kanske tar det för en känsla av överlägsenhet och "vi är så mycket bättre än andra"-attityd. Fast jag tror man i exempelvis Spanien inte alls skulle förstå svenskarnas i många fall modesta inställning till sitt hemland. Jag vet faktiskt inget annat folk som skäms för sitt land. Och vi har väl inte direkt någon anledning till det?

Internationellt sett är Sverige känt för kvalitet, ordning och reda, bra organisation, osv. När man lever i Sverige låter det väldigt tråkigt och man nästan skäms över dessa trista adjektiv. När man som jag bor utomlands lär man sig att uppskatta det. Den relativt enkla byråkratin och många gånger smidiga kontakten med myndigheter gör helt enkelt livet enklare att leva och man kan lägga sin energi på annat. Som svensk är man inte van vid att köa i timmar eller slussas runt i oändlighet för att fixa ett enkelt ärende. För mig är det förlorad tid och en oerhörd frustration. Spanjorerna tar det förstås med större lugn vilket självklart är enda möjligheten att överleva, däremot inte sagt att de inte bryr sig. Samma saker som vi Spaniensvenskar retar oss på, retar också de allra flesta spanjorer.

Där halkar jag in på något annat typiskt svenskt, nämligen det att säga ifrån, gå till tidningarna med felaktigheter, hänga ut myndigeter som inte gör sitt jobb, företag som bedrar. Om vi inte är nöjda försöker vi förändra. Detta kommer sig i sin tur av att vi är väldigt bortskämda med att under lång tid ha haft den möjligheten, vi blir lyssnade på och om vi ryter till händer det saker. Vi har väldigt stark tilltro till demokratin och är vana vid att alla får vara med och bestämma, liten som stor.

Svenskhet är också mycket annat, djup vänskap, lösgodis, miljömedvetande och en stark vilja att liksom sydlänningarna kunna hänge sig och släppa loss men vi är för alltid hämmade av någonslags medfödd blyghet och svårighet att synas som individ istället för som grupp.

Precis som Tolken skriver är det mycket som inte går att sätta fingret på, snarare en känsla av att på ett plan slappna av när man talar med en annan svensk, vi har mer eller mindre samma referensramar. Det är väldigt mycket som i en diskussion är underförstått. Även om jag i slutändan väljer mina vänner utifrån varje enskild individs personliga egenskaper och inte utifrån deras nationalitet. Och sett ur det perspektivet har jag många vänner; tyskar, amerikaner, spanjorer, som är precis som jag, hur svensk jag än är.

Fler inlägg

Madrid

2007-11-18T22:10:00.000+01:00

Despeñaperros, på ena sidan Andalusien, på den andra Castilla La Mancha. Vi körde upp i fredags och har haft en helt underbar helg. Kall och klar luft, höstfärger, sightseeing till fots i lördags med lagom många stopp för att äta, dricka och värma oss. Trevligt sällskap. Jag älskade verkligen Madrid och vill gärna tillbaka snart!

Minnesord över offren i terroristattentatet på stationen Atocha 2003.

Monumentet sett utifrån.

Velázquez utanför Pradomuseet.

Kön var dock för lång och vädret för fint för att vi skulle gå in. Det får bli nästa gång!

Monumento Dos de Mayo

Fuente la Cibeles

Puerta de Alcalá.

Monumento a Colón (Columbus).

Palacio de comunicaciones (posten).

Öl och tapas på baren Stop Madrid i gaykvarteret Chueca, rekommenderas varmt.

Kaffe och chokladpraliner på Valor. Mmmmmmmmm.....

Blågult på Plaza Mayor. Svenskarna syntes över hela stan, glada och sjungande, och det var väl tur att de passade på att fira ordentligt INNAN EM-kvalmatchen mot Spanien som slutade 3-0. Vi studerade fascinerat på avstånd men höll oss på vår kant. Matchen såg vi på en halvsunkig bar i centrum, en av få vi hittade med TV. Men de hade god Pulpo a la gallega! De verkar som de Madridbor som ser på fotboll gör det hemma eller på stadion, Santiagio de Bernabeú, inte på barer i stan.

Slottet, Palacio Real.

Retiroparken.

Det blev en snabbis, en rask promenad innan det var dags för hemfärd, men jag njöt verkligen. Åh, vad jag önskar att det fanns sådana parker i Málaga.

Tack tjejer! Jag har haft så kul!

Surkärring

2007-11-15T19:30:00.000+01:00

Jag gnäller ju en del och ganska mycket på den spanska byråkratin. Ibland kanske jag tar Sverige som exempel på hur det kan vara när det fungerar. Egentligen är det ju inte så att jag tycker Spanien fungerar dåligt och Sverige alltid bra. Jag skulle ha precis lika mycket synpunkter på systemet om jag bodde i Sverige. Möjligen skulle jag beklaga mig över andra ting.
Bara så ingen tror att jag sitter här och gnäller på mitt nya hemland och glorifierar mitt gamla. Jag är bara en surkärring i största allmänhet.

Särskilt som jag just nu känner för att ta ytterligare ett sådant exempel! Men bara för att visa på skillnaden. För den är trots allt väldigt stor. Ni som följer bloggen och känner mig vet hur jag kan slita mitt hår för att få en intervju med en spanjor, eller för att försöka få information från en spansk myndighet. Ljusår bort från att Sveriges EU-minister Cecilia Malmström härom dagen kontaktade oss inför sitt Spanienbesök och frågade om vi vill ha en intervju. Vi mailade mitt nummer och hon ringde dagen efter upp mig på min mobiltelefon. Så lätt det kan vara när det inte är svårt!

Grrrrr.....

2007-11-15T19:05:00.000+01:00

Har haft en underbar dag på golfbanan, fått lite färg i ansiktet. Imorgon åker jag til Madrid över helgen. Livet skulle kunna leka. Och gör det nog om en stund igen. Telefon- och Internetflytten är dock defintivt inget avslutat kapitel och jag börjar ångrar att jag bestämde mig för att flytta. Just nu ser jag framför mig ett långt helvete av telefonsamtal som inte leder någonvart och veckor, eller månader utan uppkoppling.

I förrgår fick jag ju bekräftat att telefon och ADSL skulle fungera i nya lägenheten om 8-10 dagar, väl där behövde jag bara ringa ett särskilt nummer för att få nya ip-adresser och konfiguera routern.

Idag kom ett SMS som säger att nytt ADSL har beställts och installeras innan den 5 december.

Jag ringde för att tala om att det inte alls var det beskedet jag fick häromdagen. Efter en kvarts mycket plågsamt samtal lade vi på. Det är HELT STÖRT OMÖJLIGT att få någon klarhet i hur saker och ting fungerar och att få tala med en normal människa. De använder troligen formulär när de inleder samtalet och jag som svensk, med i dessa situationer bristfällig spanska, faller inte in i deras mallar. Exempelvis använde jag en lång stund för att förklara mitt ärende. Varpå mannen i andra ändan säger; "Skulle du Doña Carin var så snäll att tala om motivet för ditt samtal?" Eh, ja, det var just det jag gjorde...

Jag blir så väldigt trött. Nu verkar det som de beställt ett nytt ADSL, med ny router. Jag försökte förklara att jag redan har en. Men, nej, den får jag inte använda om jag ska ha nytt ADSL. Jag säger att jag vill inte ha nytt, jag vill bara flytta. Då säger han att de måste göra om ansökan och det kommer dröja ytterligare några dagar. Jag förklarar att jag ju beställde en flytt för två dagar sedan. Osv.

Jag vet att det inte är så spännande att läsa de här inläggen men jag måste avreagera mig på något sätt. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR

Telefånica

2007-11-14T21:18:00.000+01:00

Efter en extremt segdragen och ångestframkallande process för att få till stånd Internet under mitt första halvår i Spanien, har jag inte bara latinskt temperament när det gäller telefon- och Internetbolag, jag förvandlas på två röda till en ilsken, tokig kärring när jag stöter på problem. Så när det blev klart att jag ska flytta i slutet av månaden tänkte jag vara ute i god tid för att beställa flytt av telefon och ADSL. Förra måndagen ringde jag Telefonicas servicenummer 1004 och förklarade att jag skulle flytta och behöver fungerande linje i mitt nya hem vid månadsskiftet. Jag fick veta att jag antingen kunde beställa flytt av linjen med det samma, vilket skulle betyda att den försvann från mitt nuvarande hem omedelbart, eller vänta tills jag hade flyttat och då skulle det dröja cirka 20 dagar. Det var de två alternativ som fanns. Alltså utan telefon och Internet i tre veckor hur jag än bar mig åt. Jag trodde inte mina öron och för att förvärra det hela ytterligare var linjen usel och det gick knappt att höra vad telefonissan sa. Så det slutade med att vi lade på.

Igår ringde jag igen, förklarade åter mitt ärende och fick samma besked. Linjen var lika dålig och jag kände mig lätt desperat. Utan föklaring, mitt i samtalet, som visserligen inte ledde nånstans, kopplades jag till en annan person. Bättre linje och trevligare bemötande. Bara att börja om från början. Plötsligt fick jag veta att det visst går att flytta telefon och Internet utan att förlora uppkopplingen, varken i gamla eller nya lägenheten. Eftersom telefonen står på företaget. Vilket jag noga hade förklarat redan för de två första personerna. Lika plötsligt kopplas jag åter vidare utan att veta till vem eller varför och får dra ärendet ännu en gång. Jag saknade en uppgift och fick ringa tillbaka. Denna gång lycklig innehavare av numret till företagsservice. Med en ny person inleder vi ifyllandet av uppgifter för att realisera ansökan. Samtalet bryts. Jag ringer upp igen, får tala med en ny person som till slut lyckas slutföra och vi skiljs åt som vänner.

Men hur är det möjligt att Telefonica, Spaniens motsvarighet till Telia, har landets sämsta linjer, för att inte tala om service och uppenbarligen även interninformation? Jag skulle faktiskt kunna låta bli att flytta bara för att få slippa tala med dem. De ger mig gåshud och krokodiltårar.

Ordlös onsdag - Tarifa i mitt hjärta

2007-11-14T17:04:00.000+01:00

Fler bidrag

Svenskveckan ett minne blott

2007-11-14T16:18:00.000+01:00

Tur i oturen blev jag ju utan dator precis efter att tidningen kommit ut och lagom till vår svenskvecka i Fuengirola. Man drabbas inte av värre saker än man klarar av säger de som vet. Jag tackar de högre makterna för det.

Svenskveckan var mycket lyckad. Titta gärna på bilder på Sydkustens hemsida. Mycket jobb, långa dagar, trött i fötterna... men det var roligt! Jag tjuvåt Marabou choklad, Ahlgrens bilar, pepparkakor och knäcke med Kalles. Köpte blommiga träskor. Serverade prinsesstårta till säkert 50 personer med en tårtspade som liknade en slickepott. Var moderator för ett seminarium om arv i Spanien. Lyssnade på hur Monika Zetterlunds sköna röst strömmade ut genom högtalarna i det gigantiska shoppingcentret Parque Miramar. Hälsade på svenske ambassadören som kom ned från Madrid och Fuengirolas borgmästare Esperanza Oña. Framför allt har jag jobbat, jobbat, jobbat, vilket kändes väldigt, väldigt skönt när allt var över och vi kan se tillbaka på ett lyckat arrangemang.

156 euro för en skvätt öl

2007-11-14T15:56:00.000+01:00

När jag kom hem från Tarifa förrförra helgen tog jag upp datorn, satte den på bordet, tryckte på power, öppnade en öl och pustade ut efter en fyra timmar lång bussresa. Lite för ivrig dock. Handen svepte över ölburken som välte över min i-Book som blev blöt och klibbig. På Mac-verkstaden, där den så småningom hamnade, sa de att det var tur att det inte var coca-cola för det är det allra värsta. Vin eller vatten är bättre än öl. Så vet ni det. Jag fick höra ganska många historier och kände mig lite mindre ledsen i min klumpighet. Men hur som helst fick jag vara utan dator ända tills idag. De första dagarna utan att vara säker på om jag någonsin skulle få återse min vita lilla Mac. Två dagar var teknikerna tvungna att avvakta för att veta vilken skada ölen gjort. Tack och lov visade sig hårddisken vara utom fara, bara tangenbordet skulle bytas ut, vilket dock är både dyrt och tar tid eftersom det är just en Mac. Kalaset slutade på 156 euro.

Lättad och glad skulle jag hämta datorn idag. Min snälle chef gick med på att kostnaden fakturerades Sydkusten vilket jag bad om när jag lämnade in datorn och också kontrollerade när de ringde igår. Kulturkrock. När man i Sverige ber att något ska faktureras, skickas en räkning till företaget och denna ska betalas inom 30 dagar. I Spanien betyder "facturar" att de ger dig en faktura men att du i vilket fall som helst måste betala kontant. Detta ledde till en ganska het dispyt mellan mig och de två butiksanställda, varpå jag gick ut på gatan och ringde chefen för att be om råd. Två dagar innan lön hade jag inte 156 euro själv, annars hade ju saken varit ur världen. Varpå expediten kom ut och surt tillrättavisade mig för att jag hade slagit i dörren när jag gick ut. Dörren ska tilläggas var en dörr som var helt omöjlig att drämma igen, även om jag hade haft för avsikt att göra det.

Min chef ber att få tala direkt med expediten som samtidigt som hon motvilligt tar luren säger "jag behöver minsann inte tala med någon". Sedan beklagar hon sig och menar att jag inte kan komma där och smälla i dörrar och ställa krav, att jag borde veta att man betalar i förskott. Till slut gick de med på att en överföring gjordes och att bekräftelsen mailades. Jag kunde lämna butiken, med datorn. Slutet gott allting gott. Men jag slutar aldrig att fascineras över servicen på en del ställen. Jag betalade dem 156 euro men ska vara dem evigt tacksam för att de hjälpt mig och minsann inte ställa några krav? Som om de hade gjort mig en tjänst.

PS. Jag tror att jag håller på att få latinskt temprament.

På Västfronten en del nytt

2007-11-02T14:18:00.000+01:00

Två saker jag tycker mycket om med Tarifa, förutom att det är en underbar plats, är att i princip alla barer, caféer och restauranger har Wifi, och att det finns väldigt många utlänningar, men alla talar spanska med dig. För er som inte varit här, det kunde i egenskap av Europas blåsigaste plats, varit hålan som Gud och mänskligheten glömde bort, istället är det en helcool liten stad med massor av klädbutiker, bara med roliga (och dyra) grejer, helmysiga och häftiga barer med bra musik och trevliga människor.

Nu sitter jag här, har avslutat dagens måsten och ska äntligen försöka med det jag förutsatt mig, stressa av och njuta. Gårdagen var inte precis avstressande. Det började med att jag en kvart innan jag skulle gå hemifrån, fick veta att tre av filmerna till filmfestivalen skickats, en god nyhet, MEN att Ingmar Bergmanfilmen var i Colombia..! Det hade ansvarig på Svenska Institutet glömt tala om för mig kvällen innan, innan han gick hem och sjukskrev sig. Jag ska bespara er detaljerna, men nu tycks det trots allt som att alla fyra filmerna är på väg till Spanien och att det blir en filmfestival så som var tänkt.

På busstationen i Málaga fick jag veta att bussen till Tarifa var full. Jag satte mig på en till Algeciras i hopp om att sedan kunna åka vidare utan problem. Och faktiskt, det gick hur bra som helst.

Det blåser rejält, efter min promenad på stranden igår hade jag sand långt in i örongångarna, men det spelar ingen roll, så länge jag kan gå mer eller mindre upprätt, klagar jag inte. Och solen skiner.

Ordlös onsdag - Svensk sol i spanskt mörker

2007-10-31T18:51:00.000+01:00

Fler bidrag

Det blåser på månen

2007-10-31T18:02:00.001+01:00

Idag har det inte helt och hållet varit min dag...

Filmerna till den svenska filmfestivalen nästa vecka är oerhört besvärliga att få ned till Spanien. Det där kundnumret som behövdes på DHL Spanien för att göra beställningen på DHL Sverige, lyser med sin frånvaro. Vår samarbetspartner var tvungen at fylla i sina uppgifter skriftligen, inga e-mail eller webblösningar här inte, och överlämna personligen. Men något kundnummer har de inte fått. Och imorgon är det helgdag i Spanien och landet stannar upp. Eventuellt har det löst sig på annat sätt. Tack var en något mer flexibel speditör i Sverige som förhoppningsvis kan leverera mot att "mottagaren betalar". Men snälla ni, håll alla tummar ni har för nu börjar det bli svettigt!

Min långhelg i Tarifa bidde inte heller som planerat. Imorgon skulle jag ta bussen eftersom jag tänkt ta mig ledigt och stanna en natt på hostel. Fredagkväll skulle mina två vänninor ansluta. Resten av helgen skulle tillbringas i ett hus på landet. Men vänninans bil pajade och verkstan kan inte laga förrän nästa vecka. Och bussarna går inte alltför ofta och framför allt inte ut på landet. Dessutom har de lovat blåst och regn och vänninorna drar sig ur. För när det blåser i Tarifa kan man inte gå ut.

Så stod jag där och undrade om jag skulle åka eller inte, men har varken hunnit eller kommit mig för att avboka natten på mitt hostel. Så nu åker jag i alla fall. Mitt i filmkaos och en östanvind som hotar de avkopplande strandpromenaderna...

Höst

2007-10-30T09:40:00.001+01:00

Med blandade känslor sätter jag idag, för första gången på fem månader, på mig strumpor och riktiga skor. På natten har jag snabbt fått gå från "i med täcket i påslakanet" till en extra filt. Snart är det mjukisbyxor och fleecetröja som gäller. Det är officiellt höst i Málaga.

På andra sidan 30-års krisen?

2007-10-29T21:40:00.000+01:00

Jag har just fått en insikt. Utan att jag märkt det har jag slutat att gå ut. Inte utanför dörren, men ni vet, tjolabalo på fredagen och lördagen och baksmälla dagen efter. Jag kan nog faktiskt räkna årets barbesök som varat till efter 2, på ena handen. Nu är det egenligen inte denna upptäckt som är själva insikten. Nej, problemet är att jag inte ersatt festandet med något. Partynätter ska kanske inte glorifieras men de fungerar åtminstone som hjärntvätt och urladdning. Under en lång tid har denna akt att "dra ur kontakten" fått stå undan för... mest ingenting. För jag har ju inte råd.

Men om jag i alla år, utan några pengar, gått ut flera helger i månaden och nej, jag brukar inte ta en cola med smalt sugrör så den räcker hela natten... då borde jag ju med lika dåligt samvete kunna spendera dessa icke-existerande pengar på något annat. Så min nya grej är "en helg utanför stan". Det är detta som är min insikt. Att jag ska ta de där pengarna som jag tidigare, visserligen inte hade, men ändå lade på drinkar, och se till att komma iväg, bort. Jag har ju gjort det några gånger, men inte helt fattat vad det rörde sig om. Och det var tvunget att vara någon annan som "bjöd" med mig. Men nu är det slut på det. Nu är det jag som håller i fjärrkontrollen!

Så jag tar mig åter en sådan tripp till helgen, för ovanlighetens skull till Tarifa. Numera lyckligt medveten om vad det är jag sysslar med och att det inte krävs man, barn och hund för att ta sig rättigheten. Tarifa igen alltså... så några bloggnyheter lär väl denna min nya insikt knappast medföra. Det är bara det, att det gör livet så förbaskat mycket mer värt att leva.

Och om någon är nyfiken, kalaset som består av tre nätter hemifrån + transport överskrider inte 100 euro.

Klara, färdiga....

2007-10-29T16:28:00.000+01:00

...gååååååå!!!!

Imorgon öppnar IKEA! Det väntas trafikkaos och råder spänd förväntan över hur många besökare som kommer redan första dagen. Jag tänker inte vara en av dem. Riktigt så bråttom har jag inte.

IKEA kritiseras i de spanska medierna för att vissa priser här är 50 procent högre än i Tyskland. Kanske har det fått dem att åtminstone vilja hålla sig väl med en av få svenska medier i Spanien. Nu ringer nämligen deras pressagent i Madrid mig var och varannan dag för att fråga om jag fått deras senaste pressmeddelande, om jag kommer på pressfrukosten där och då, osv. Och nu senast var det "hej & kram" när han lade på.

Som genom en potatispress...

2007-10-28T20:48:00.000+01:00

Eller nåt. I alla fall känner jag mig nu lagom manglad. Tyckte jag jobbade extremt mycket förra månaden. Men det kunde bli mer. Inte en ledig dag på två veckor. De senaste tre dagarna över 30 timmars jobb. Men nu har jag skrivit vad jag ska för denna månaden.

Om någon vill veta vad jag sysslat med förutom att skriva miljoner artiklar till ett extratjockt specialnummer av Sydkusten, så kan ni ju gå in och kika på Suecia en España II, ni som befinner er på Costa del Sol tycker jag definitivt ska komma förbi och hälsa på 7-10 november i Fuengirola. Dessutom blir det fyra svenska filmer på biografen, på originalspråk med spansk text! Smultronstället, Fucking Åmål, Tsatsiki, morsan och polisen och Det nya landet.

En intressant reflektion denna vecka är hur krångligt det kan vara att använda sig av de oerhört smidiga, internationella budfirmorna. DHL, som ska sägas var en av få som faktiskt visade sig vara internationell, i Spanien sade att de inte hämtar från Sverige. I Sverige sa de att de inte fakturerar ett utländskt företag. så om du är ett spanskt företag i Spanien kan du inte beställa ett bud från Sverige... otroligt! Har du dock ett kundnummer går det. Så nu har vår spanska samarbetspartner fått upprätta ett konto på DHL, imorgon ska de ge mig sitt kundnummer så jag kan ringa DHL i Sverige och beställa budet. Håll tummarna! Annars blir det nämligen ingen svensk film...

Grattis du har vunnit en timma extra!

2007-10-28T09:40:00.000+01:00

Glad överraskning att klockan bara var nio när hon egentligen var tio. Normalt sett brukar man ju bli nöjd över att få sova en timma längre, jag blev tacksam över att jag fick en timma extra till dagens arbete...

Leve konservburken

2007-10-25T21:14:00.000+01:00

Jag orkar bara säga tre saker:

- Heinz champinjonsoppa på burk är en delikatess, jag lovar!
- Gå inte långpromenad i gympadojor utan strumpor och lägg inte en bar vad mot ett hett motorcykelavgasrör. Jag linkar numera fram som en total skröppling.
- Om tre veckor åker jag till Madrid! Då blir vi två tjejer on the road för att förvandlas till tre on the big city tour!

Ordlös onsdag - Ankare på torra land

2007-10-24T08:31:00.000+01:00

Fler bidrag

8 saker jag inte tänker ge någon chans

2007-10-23T12:52:00.000+01:00

Jag har blivit utmanad av Verbal kint:

1. George Bush
2. Karaoke
3. Främlingsfientlighet
4. Rattfylleri
5. Homofobi
6. Kryssningar
7. Fördomar
8. Folk som inte lyssnar annat än på sig själv

En ganska tråkig lista... men faktum är att jag nog ger det allra mesta en chans...

On the road on my own

2007-10-20T16:58:00.000+01:00

Jag blev blåst på en utlovad vecka i Tarifa. Önskar jag kunde säga "shit happens" och mena det. I vilket fall som helst hade jag redan bokat in ett reportage på plats som jag inte ville ställa in. Så jag åkte. Själv. Hyrbil och två nätter på hostel. Upptäckte till min förvåning och glädje att jag var rätt bra på att vara on the road med mig själv. Så fick jag min dos Tarifa. Frisk, solig lantluft rufsandes i håret genom öppen bilruta. Långpromenad på stranden med kameran i handen.

Om Málaga börjar kännas lite som ett dåligt äktenskap jag håller fast vid av gammal vana, är Cadizkusten min älskare. En nyförälskelse som får det att pirra i magen. Om det inte låg så långt bort skulle jag flytta dit imorgon. Problemen liksom bara rinner av en, eller kanske snarare, blåser bort.

Förändringens vingslag

2007-10-15T11:50:00.000+01:00

Det händer en del saker just nu. Det har varit en konstig vecka och därför tunt på bloggen. Jag har inget pokerface och det som pågår kan jag inte skriva om här. Framför allt är det mesta ett väldigt stort frågeteckan, eller kanske snarare ett vakum.

Nuet karakteriseras dock av att saker och ting håller på att förändras vilket känns läskigt men nödvändigt. Det mest konkreta är att jag flyttar den 1 december. Det blir inte det steget jag hade tänkt mig men jag känner mig ändå nöjd. Jag är för osäker på vart jag vill flytta och ekonomiskt är det inte rätt att ta några risker just nu, för att jag ska våga ta det riktiga klivet.

En möjlighet till miljöombyte och att skjuta upp det stora beslutet ett halvår kom och jag tog den. Jag flyttar ihop med min kompis i Pedregalejo och får därmed uppdelat sov- och arbetsrum, vardagsrum, balkong, takterrass, fem minuter till stranden och bäst av allt ett betydligt lugnare område. Till en 150 euro lägre hyra än jag betalar nu. Som grädde på moset visade det sig inte var några problem att säga upp kontraktet på min nuvarande lägenhet och jag får därmed tillbaka depositionen. I Spanien löper kontrakten ofta på ett år och det är inte alltid självklart att du får tillbaka denna om du flyttar ut innan.

Okej, en sak mindre. Vi får se hur det går med resten...

¡Viva Málaga!

2007-10-10T18:31:00.000+01:00

Oj, oj vad svettigt. Stadion Martín Carpena vibrerade, ömsom av spänd nervositet, ömsom av dundrande jubel, fötter som stampade och händer som inte visste till sig av glädje. NBA turnerar i Europa och igår hade turen kommit till Málagas stora stolthet Unicaja. De mötte Memphis Grizzlies där spanjorerna Pau Gasol och Carlos Navarro spelar, ingen malagueño sparade in på applåderna när det gällde sina landsmän, på Gasols mål följde nästan lika mycket jubel som på Unicajas. Det var bara en vänskapsmatch men det är ändå stort att vinna över ett NBA-lag. 102-99 till Unicaja. Det var mycket spännande mot slutet.

Mer nostalgi

2007-10-08T18:46:00.001+01:00

Och en dedikation till någon som inte vet om det... för att han är just det, "tougher than the rest"

Well It's Saturday night
you're all dressed up in blue
I been watching you awhile
maybe you been watching me too
So somebody ran out
left somebody's heart in a mess
Well if you're looking for love
honey I'm tougher than the rest

Some girls they want a handsome Dan
or some good-lookin' Joe on their arm
Some girls like a sweet-talkin' Romeo
Well 'round here baby
I learned you get what you can get
So if you're rough enough for love
honey I'm tougher than the rest

The road is dark
and it's a thin thin line
But I want you to know I'll walk it for you any time
Maybe your other boyfriends
couldn't pass the test
Well if you're rough and ready for love
honey I'm tougher than the rest

Well it ain't no secret
I've been around a time or two
Well I don't know baby maybe you've been around too
Well there's another dance
all you gotta do is say yes
And if you're rough and ready for love
honey I'm tougher than the rest
If you're rough enough for love
baby I'm tougher than the rest

Copyright © Bruce Springsteen (ASCAP)

Utmaning

2007-10-08T08:48:00.000+01:00

Jag har fått en utmaning av Jove:

Var är du och varför? Vad gör du och varför?
Vart vill du och varför? Vad vill du göra och varför?

Jag bor i en etta i Málaga. Till Málaga kom jag för att läsa spanska för precis fyra år sedan, blev förälskad och flyttade ned mitt pick och pack ett år senare. Jag ville lära mig språket på riktigt, leva i Spanien på riktigt. Att det blev Málaga från första början var mest en slump, jag hade tagit tjänstledigt från oktober till maj och tänkte att ska jag åka iväg kan jag ju lika bra njuta av solen också, så det blev det sydligaste jag kunde hitta i Europa.

Jag jobbar som reporter för Sydkusten. Från början för att det var det mest logiska för mig att söka jobb på en svensk tidning, nu för att det är ett varierande, lärorikt, fritt och framför allt meningsfullt arbete som syftar till hjälpa svenskarna på Costa del Sol att integrera sig i sitt nya hemland. Jag lär mig nya saker varje månad samtidigt som jag känner att det jag gör är viktigt även för andra. Oj, vad pretentiöst..!

Mina önskningar i livet just nu är väldigt konkreta och delvis av materialistisk karaktär; Jag vill ha en större lägenhet med balkong i ett betydligt lugnare området utanför Málaga, utan trafik utanför fönstret, för att få ro i själen. Jag vill ha mer pengar för att slippa oroa mig, kunna köpa kläder och resa mer. Jag vill ha en bil för att slippa vara helt hänvisad till kollektivtrafiken och kunna göra utflykter på helgerna. Jag vill ha kärlek och en egen familj därför att jag längtar och känner mig mogen för det.

Det var nog det. Och så skulle jag gärna vilja vara en lugn harmonisk människa som aldrig hetsar upp sig över onödigheter, som har perspektiv på tillvaron, skrattar mycket och vet hur man njuter av livet!

Jag ska berätta en hemlis...

2007-10-07T20:51:00.000+01:00

psst... idag har jag köpt Ultimate Dolly Parton på iTunes. Tokigt.

Till det har jag bläddrat igenom gamla fotoalbum från början av 90-talet. Förundrats över att jag varit vuxen väldigt länge nu. Men bara känner mig mer och mer som ett barn som vill tas om hand.

Och att jag faktiskt är mycket snyggare nu än när jag var 20!

Återhämtningssysslor

2007-10-06T19:28:00.000+01:00

Antingen har jag efter några ganska lugna år rent arbetsmässigt fått en extremt låg stresströskel och detta tar nu ut sin rätt, eller så har jag väl fått nåt skit. Resultatet är i vilket fall total utmattning, på alla plan, fysiskt såväl som psykiskt. Veckan som gått har det varit en utmaning att överhuvud taget stå upprätt.

Idag hade jag tänkt att tillåta mig att i princip inte kliva upp ur sängen, för att se om en dags hundraprocentig vila kunde vara botemedlet. Efter en lugn förmiddag med en bok började jag dock så smått pyssla hemma, städade kylskåpet, tog upp grejer på loftet, dammade, dammsög och svabbade golvet. Och nu håller jag på att steka pannkakor! Tröttheten har visserligen inte gett med sig men lite hushållsysslor har varit mycket rogivande för själen och det känns plötsligt ganska trevligt att vara hemma.

Så fort energin kommer tillbaka lovar jag att det ska bli bättre fart även på bloggandet.

Ordlös onsdag - Blågult

2007-10-03T07:59:00.001+01:00

Fler bidrag

Varför skickar du inte ett brev?

2007-09-30T19:30:00.000+01:00

Veckan har minst sagt varit hektisk, i ärlighetens namn, stundtals mardrömslik. Stress i kombination med den där veckan i månaden som mest är skit, hur bra livet än är egentligen. Höstens allvar har satt igång och det med råge. För en gångs skull känner jag inte att jag jobbat med kniven på strupen för att jag varit lat veckorna innan. Jag har helt enkelt väldigt mycket mer att göra. En glad överraskning är dock att jag häpet märker hur stressen inte haft någon negativ effekt på kreativiteten, tvärtom. Även om nästan alla artiklar denna månaden känts som mindre förlossningar, är jag väldigt nöjd och det har varit roligare än på mycket länge att skriva.

Det som varit mindre roligt är att tjurfäkta mot ett antal personer som man i ett inte alltför stilla sinne undrar hur de är funtade. Jag tänker bara ge ett exempel eftersom det faktiskt är väldigt roligt, så här i efterhand. IKEA. Som ni vet öppnar de 30 oktober i Málaga. Givetvis måste vi skriva om det. Jag har tidigare beskrivit Kafkaliknande historier om hur spanska företag tycks ha väldigt svårt att hantera en journalist. Man blir ju lite ledsen när ett företag som IKEA visade sig vara ett av de värre.

Från marknadsavdelningen i Málaga, till pressansvarig i Madrid, till en utomstående mediabyrå, till en annan utomstående mediabyrå. Längs med vägen vänta, vänta, vänta, maila frågorna, vänta, maila, vänta, beskriva ärendet för en ny person, vänta, maila igen. Osv. Mailet till en av mediebyråerna kom inte fram, hur vi än försökte. Utan mail, ingen hjälp. Tjejen föreslog fax, jag har ingen fax. Då kom hon på en strålande idé - "Varför skkickar du inte ett brev". Ett brev. Med posten. Ursäkta, men vilket århundrade har jag kommit till? Det var onsdag, jag hade försökt få en kontakt på IKEA sedan en vecka tillbaka och min deadline ver egentligen i fredags. Ett brev. Hahaha, det är faktiskt vansinnigt kul!

Ordlös onsdag - Förbjuden fisk

2007-09-26T07:54:00.000+01:00

Fler bidrag

Framför micken

2007-09-25T20:03:00.000+01:00

Idag har jag för ovanlighetens skull blivit intervjuad, ganska kort och väldigt spontant, men ändå. Det var en spansk språkvetare från Uppsala Universitet som under några dagars vistelse på Costa del Sol, passade på att göra intervjuer till ett program för Utbildningsradion. Jag fick micken under näsan utan att ha förberett mig över huvudtaget och så här i efterhand undrar jag vad som egentligen kom ut. Han frågade mig vad jag tyckte om spanjorerna, vad jag reagerat på när jag kom hit, om de klassiska fördomarna om hur spanjorerna springer efter svenska, blonda tjejer stämmer och om några fördomar jag själv haft visat sig inte stämma.

Jag babblade på om hur spanjorerna kanske är mer ytliga än vad jag trodde, att de visserligen är väldigt glada för att snacka mycket och högt, på gatan och på barer, men att det tar tid att verkligen komma folk in på livet och räkna sig som deras vän. Att de är mycket mer misstänksamma mot journalister än vad svenskar är. Att männen är något mindre manschauvinistiska än jag kanske trott. Och att jag i början, när jag läste spanska och umgicks med 20 andra blonda tjejer, kanske blev behandlad så som fördomarna säger, men inte längre. Att jag visserligen blivit blondare i solen men kanske fått någon slags spansk utstrålning som får spanjorerna att bete sig mot mig som mot vilken spanjorska som helst. Fast det är väl inte helt sant. Just detta senaste tänkte jag faktiskt på när mamma var här, konstigt nog blir jag i 99 procent av fallen tilltalad på spanska om jag är ensam, men så fort jag har besök från Sverige, försöker många sig på att tala engelska med oss. Lustigt.

I alla fall insåg jag hur lätt det är att generalisera och hur känsligt det är att på fem minuter utan förberedelse uttrycka sig om vad man anser om 40 miljoner människor.

Kvalitet skämmer bort

2007-09-24T17:51:00.000+01:00

Mysiga mammadagar med samtal, shopping, god mat och bara vara tillsammans, följdes av ännu mer bara vara, njuta av lugn, mer god mat och vin i Tarifa. Faktum är att jag i denna miljö kände mig så inspirerad, koncentrerad och avslappnad att jag till och med, med ett leende satte mig framför datorn och jobbade några timmar.

Man borde komma hem till vardagen och behålla denna känsla av harmoni. Istället känner jag mig efter bara några timmar helt slut. Det luktar avgaser och tystnaden, och känslan av att hjärtat slår i den takt det ska, kan man bara glömma. Tills nästa gång. Om tre veckor ska jag tillbaka igen!

Två nätter på Cortijo de las Piñas utanför Tarifa.

Frukost i pation utanför rummet.

Ett glas vin på en strandrestaurang med solnedgång i fjärran.

Liten månskenspromenad runt vårt hotell.

Frukost på Kokko innan hemfärd.

Ordlös onsdag - Som på räls

2007-09-19T09:20:00.000+01:00

Fler bidrag

Surprise!

2007-09-18T08:07:00.000+01:00

Idag fyller min mamma år och igår eftermiddag fick hon veta att hon skulle packa väskan och åka till Málaga idag på morgonen. Alltihop var min systers idé och det är hon som fixat med allt, inklusive semester genom att göra mammas chef till medbrottsling. Finast av allt var att hon skrev en dikt som var något av det bästa jag hört i genren och som sakta men säkert byggde upp spänningen och på slutet avslöjade vad som låg bakom orden, allt på rim. Jag skulle gjort vad som helst för att se hur mammas ögon växte medan hon läste.

Presenten är från oss barn, men det bli ju mest jag som får njuta av den! Mamma var lätt förvirrad igårkväll, fast jag hade nog oroat mig i onödan över att överraskningseffekten kanske skulle bli väl magstark, för mest var hon glad, väldigt glad. Det enda hon oroade sig över var att syster med några dagar gammalt körkort skulle köra tillbaka själv från Kastrup.

Om några timmar landar hon och jag får första gången på tre år några dagar ensam tillsammans med min mamma!

Rygga på vift

2007-09-17T09:41:00.000+01:00

Flygbolagen är dåliga på att betala ut ersättning till passagerare som råkat ut för försenade flyg eller förlorat bagage, läste jag i förra veckan. De använder kryphålen i lagen och gör allt för att slippa undan skadeståndskrav.

Min kompis Karoline åkte till Oslo från Barcelona med SAS den 12 augusti. När hon kom fram till Oslo var inte hennes packning med. Hon skulle direkt vidare till Bergen med tåg och bad dem att skicka väskan dit, men poängterade noga att hon bara skulle stanna till den 18 augusti. Hon hörde inget från SAS på hela veckan, hade inte en semesterkassa som tillät några större utsvävningar utan fick köpa nytt av det nödvändigaste och i övrigt helt enkelt gå runt och lukta illa.

Tillbaka i Oslo igen frågar hon efter väskan. Jodå den är på väg! Den kommer från Barcelona med samma flyg med vilket Karoline ska åka tillbaka till Spanien. Däremot kan väskan inte stanna kvar på flyget, rutinerna måste följas, väskan måste ut med övrigt bagage samtidigt som Karoline kliver på planet. Hon åker tillbaka till Barcelona, där är det fullt kaos på flygplatsen och ingen kan hjälpa henne. I Málaga några dagar senare får hon veta att väskan är i London. Nu börjar det bli riktigt roligt och jag undrar om ryggan snart ska börja skicka vykort som trädgårdstomten i Amelie. Men nej, Karoline fick klara sig utan hälsning.

Efter en dryg månad på resande fot återvände ryggan till Málaga i lördags 15 september. Vi tog emot den av en mycket trevlig budkille som överlämnade den på Calle Larios. Karoline var lite orolig eftersom hon hade mat i väskan. Och, det var ingen trevlig syn kan jag lova! Hon hade bröd, ost och morötter överst i väskan (som tur var), nu med ett tillskott av en mängd vita maskar som hade haft party all night i över en månad.

Slutet gott, allting gott, väskan kom i alla fall i rätta händer innan Karoline ska ut och resa igen nästa vecka. Men man undrar lite hur flygbolagen fungerar.

Filmtajm

2007-09-16T21:32:00.000+01:00

Jag skrattar sällan högt på bio, eller åt en film över huvudtaget. Jag är inte ens särskilt förtjust i filmer som gjorts i detta syfte, det blir ofta så krystat. Eller så är det jag som är krystad... I vilket fall kan jag efter kvällens biosession, en aning överraskad, varmt rekommendera "Os declaro marido y marido" (I now Pronounce You Chuck and Larry Rapidshare - spanska titeln är mycket bättre!) med Adam Sandler. Jag skrattade både högt och mycket. Den är verkligen fin, en sån där klassisk romantisk komedi som bara gjordes på 80-talet, fast i ganska så modern tappning.

Dessutom innehåller den en scen som påminner starkt om en i filmen Maybe baby (1988). De gemensamma nämnarna är ett bröllop och en kinesisk präst med en fantastisk brytning. Jag och min bästis spolade tillbaka scenen hundra gånger och varje gång skrattade vi så vi grät.

(Jag behöver varken tårdrypare, relationsdrama, action eller skräckisar med mina grannar...)

Könsdiskriminering varvet runt

2007-09-16T12:03:00.000+01:00

Jag är till hundra procent feminist. Det vill säga, jag är för kvinnans fulla ekonomiska, sociala och politiska jämställdhet med mannen. Vi har långt kvar. Kanske mycket längre i Spanien än i Sverige. Framför allt när det gäller ekonomiska förutsättningar, maktpositioner i samhälllet och på arbetsmarknaden generellt. Inom familjen tycker jag mig dock se en oroväckande trend som är någon slags könsdiskriminering som gått varvet runt, en kvinnosakskamp som biter sig själv i svansen.

Jag kommer från Sverige, från förhållanden och en generation där problemen vid en skilsmässa ofta handlade om att pappan mer eller mindre försvann ur barnens liv. Kanske inte alltid frivilligt, men dock var barnen "bördan" och bördan lämnades över till kvinnan. Det har kanske till viss del förändrats, men jag ser även bland mina jämnåriga som redan hunnit separera, att barnen självklart stannar hos mamman. Pappan träffar dem när han har tid.

Jag kom till Spanien med fördomen att det troligen var betydligt värre här. Att männen förmodligen inte ens övervägde att ha vårdnaden om sina barn efter en skilsmässa. Vad jag mötte var dock man, efter man, efter man, som kämpar för att få träffa sina barn, för att få vara en del av deras liv. Medan kvinnan försöker allt för att göra hans liv till ett helvete. Rättssystemet är inte jämställt. Kvinnan stannar i huset med barnen, mannen får lämna hemmet men fortsätta betala räkningarna. Han har mycket lite att säga till om, knystar han det minsta kan han glömma att över huvudtaget få se sina barn.

Det kan hända att det finns fall när det är berättigat. Men att urskiljningslöst ställa sig på kvinnans sida vid en skilsmässa är inte jämställdhet. I slutändan är det förstås barnen som blir mest lidande.

Jag tycker att samhällsinstitutionerna måste anpassa sig till nya tider, använda nya metoder och större kreativitet för att hjälpa dessa trasiga familjer.

Och jag förskräcks över hur en mamma, i egna syften, inte räds att frånta barnen deras rätt till en närvarande pappa.

Jag vill flytta

2007-09-16T09:42:00.000+01:00

Av alla grannar jag haft här, var och en med olika egenheter, är det nu officiellt att de nuvarande är de värsta. Söndagsmorgonen inleddes med ett praktgräl, inte det första, under vilket jag började leta efter telefonnumret till polisen eftersom jag var livrädd att någon av dem vilken sekund som helst skulle drämma till den andre. Hon gallskrek "släpp ut mig" och han "slå mig inte". Till slut stack han, men kom tillbaka igen. Nu har polisen varit här och killen åkte precis iväg med dem, fast jag fick intrycket av att det var han som hade hämtat dem. Möjligen har någon av de andra grannarna ringt. I denna miljö lever en 1-årig flicka.

Och jag som trodde att en ihärdig trummis var det mest enerverande man kunde få till granne. Det var en irritation man kunde skratta åt, det här är bara väldigt obehagligt.

Dröm eller verklighet

2007-09-14T21:20:00.000+01:00

I natt drömde jag att en av mina kindtänder liksom bara kollapsade, gick sönder i flera bitar, mitt under ett telefonsamtal. Jag var sluddrigt tvungen att avsluta och lägga på. Jag spottade ut tanden i fyra delar och det hela var en ganska obehaglig upplevelse. Idag slog jag upp i min drömtydningbok var det kunde betyda. Där står att tänder har med förlorad självkänsla att göra.

Tyvärr tror jag det är värre än så. Jag har tandvärk. Även i vaket tillstånd.

Jag fick ett kedjebrev

2007-09-14T16:54:00.000+01:00

En del kedjebrev blir jag bara irriterad över, andra läser jag med viss behållning, ganska sällan skickar jag dem vidare. Ibland kan jag inte låta bli, även om jag är emot dem av princip, för att de faktiskt har något att säga, och lite grand för att jag är ganska vidskeplig av mig.

Det här kom från en god vän idag. Hon stod mig väldigt nära för några år sedan och får mig fortfarande att le när jag tänker på henne. Jag gillade det och tror att jag kanske behövde höra just detta, just idag.

Så idag blir det kedjebrev på bloggen!

"När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en prövning, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!

De är där för det du behöver dom för. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att erat förhållande tar slut.
Ibland dör dom, andra gånger lämnar dom dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut. Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit hörd, och det är nu dags att gå vidare.

Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le! Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det. Det är äkta! Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period eller för resten av livet."

Ordlös onsdag - Spegel, spegel...

2007-09-12T12:15:00.000+01:00

Fler bidrag

Mitt nya liv

2007-09-11T15:51:00.000+01:00

Som en äkta spanjor har jag nu inte en eller två, utan tre arbetsgivare; en svensk, en dansk och en spansk. På pappret ska jag hädanefter jobba 200 timmar i månaden. Jag kommer totalt att tjäna drygt 100 euro mindre än vad jag gjorde på mitt senaste jobb i Sverige som jag lämnade för tre år sedan (1 jobb, 1 arbetsgivare, 160 h/mån). Mina utgifter har hela tiden varit ungefär de samma, men i Spanien förutsätts det att man är två som delar på dem.

Trots allt, givetvis ett lyft. Jag flyttade knappast till Spanien i tron om att jag skulle bli rik. Berikad möjligtvis. Däremot vill jag gärna överleva, kunna betala mina räkningar och köpa nya skor när de gamla går sönder. Jag började dock för tre år sedan med ett extraknäck som gav mig 300 euro/mån. Det går alltså framåt.

I morse kl 7.45 blev jag upphämtad av min spanska chef för att åka till Marbella och ha möte i fyra timmar om ett projekt vi drar igång. Därefter satt jag kvar på hans kontor för att översätta nyheter från danska till svenska för lokalradion på Costa del Sol, vilket jag gör varje vardag. Sedan tog jag bussen tillbaka till Málaga, totalt två timmar från dörr till dörr för att komma hem, kl 16.15. Äta lunch, maila, återgälda ett missat samtal som visade sig vara ett artikeltips, förbereda eftermiddagens intervju och bege mig hemifrån igen kl 18, promenera tillbaka till stationen, hämta upp vår svenska praktikant, besöka ett annorlunda kulturprojekt i Málaga. Hemma igen kl 21.

En dag vilken som helst. I mitt nya liv.

Grubbleriernas tid är förbi. Jag är för trött och har inte tid längre.

Även solen har sina fläckar

2007-09-10T18:46:00.000+01:00

Lite tjatigt nu kanske, men ja, det blev en sväng till Tarifa i helgen igen. Bara över dagen. Jag hade folk på middag kvällen innan, kom i säng strax innan 4 och skulle vara på tågstationen i Torremuelle 8.36. 8.40 ringer telefonen och väcker mig... Klockan hade inte ringt. Men jag var så inställd på att åka att jag tog bussen lite senare istället. Så till Tarifa kom jag.

Så långt var allt väl. Bläckfisk (Pulpo a la gallega), skaldjur (almejas) och bläckfiskkroketter (croquetas de choco) med vitt vin. Lång strandpromenad och romantisk solnedgång.

Men sedan gick något fel. Vi träffade på vänner till mitt kära sällskap och inbjöds att äta middag med dem. Trött var jag och två av dem var kubaner som jag inte förstod hälften av (vilket betyder att resterande hälft inte får nån större mening). Så jag var tyst. Tyst, så tyst att tystnaden hördes. Det händer ibland och om det går för lång tid innan jag säger något blir jag liksom stum. Och så kan jag till slut inte öppna munnen över huvudtaget. Det lade verkligen sordin på dagen och sjävförtroendet dök i botten vilket i sin tur alltid leder till en massa annat snurr i skallen. Men okej, guess that´s life too...

Snart, snart, snart...

2007-09-07T10:22:00.000+01:00

...öppnar IKEA i Málaga! Äntligen! Den 30 oktober. Igår gick de ut med datum och jag börjar nästan tro att det faktiskt är sant. Det har varit på gång så länge och bygget skjutits upp och försenats så många gånger att man knappt vågar tro det. Men jag har sett det. Passerat med tåget förbi Plaza Mayor. Där ligger den välkända blåa byggnaden med de gula bokstäverna. Så jodå, öppna kommer det med all säkerhet att göra. Åtminstone innan jul.

Och vem kan väl önska sig en bättre julklapp?

Det handlar säkert lite om nostalgi och nationalism men framför allt handlar det om att det inte finns någon motsvarighet till IKEA i Málaga. Här finns bara dyra möbelaffärer eller billiga "Todo 100" (typ allt för 100 pesetas) med vansinnigt osmakliga prylar, alternativt varuhus där man kanske kan få tag på en del grejer även till hemmet. Det närmaste skulle möjligtvis vara ZARA Home, som jag gillar, men deras utbud är inte så stort.

Jag längtar så efter att gå en tur på IKEA för att för nästan ingenting köpa snygga, designade lampor, roliga köksprylar och framför allt VÄRMELJUS som inte slocknar efter en kvart. Jippie! Heja IKEA!

(Ganska populärt bland spanjorerna också för den delen: 25 000 har sökt de drygt 500 utlysta platserna.)

Självständiga kvinnor betalar för sig

2007-09-06T17:55:00.000+01:00

Jag har dejtat en del spanjorer och naturligtvis betalar de alltid, oavsett om det är en drink, en kaffe eller en middag. Jag opponerar mig alltid, sticker fram min sedel och vill vara med och dela, eller ibland till och med bjuda.

Det har hänt att jag har fått betala. Inte på första dejten givetvis, men kanske senare och när det bara rört sig om vänskap. Men inte av det naturliga skälet, som för mig väl handlar om enkel rättvisa. Nej, vad jag förstått så här efter några år är att de är lite rädda, de tror att jag ska bli arg, att de ska förolämpa en nordisk, självständig kvinna, om de insisterar för mycket.

Jag kan bara tala för mig själv, men de kan inte ha mer fel. Jag blir aldrig förolämpad om någon vill bjuda. Jag blir glad och tacksam och tycker om att känna mig uppvaktad. Har de dessutom mer pengar än mig tycker jag det känns ännu mer okej, lite Robin Hood-principen, även om jag kanske inte direkt kan räkna mig till de svältande.
Det är bara det att jag är uppfostrad med att man inte tar saker och ting för givet. Jag kan inte ta för givet att någon annan ska betala för mig även om spanjorerna gjort så i hundratals år. Jag kan inte bara resa mig och gå och förvänta mig att killen ska pröjsa. Jag måste åtminstone erbjuda mig.

Igår käkade jag tapas med en killkompis. Han betalade. Jag var dock snabb och såg till att få betala glassen vi tog på vägen hem. "Åh, du är så själständig", suckar han och skrattar.
Nej, faktiskt inte särskilt, jag vill bara vara snäll.

Hösttecken

2007-09-05T15:40:00.000+01:00

Jag märker det även här! När jag tog min kvällspromenix igår var det bara 20 grader när jag kom hem vid 21.30. Och när jag vaknade till imorse, innan klockan ringde, frös jag lite med bara lakanet över mig. Om några veckor kan jag stoppa i täcket!

Ordlös onsdag - livet när döden knackar på

2007-09-05T09:12:00.000+01:00

Fler inlägg

En helg i paradiset

2007-09-02T22:10:00.001+01:00

Östanvinden (levante) i Tarifa är inte att leka med. När det blåser så blåser det rejält och det har det gjort i helgen. Det blev inte så många timmar på stranden, sanden sticker som nålar i huden och hjärnan känns som ett urblåst ägg efter en kvart. Men det var uppfriskande och vattnet underbart.

Och när man har den här utsikten från trädgården mår man ganska bra ändå.

På bottenvåningen i det här fina huset bodde vi.

Fredagsdopp i Atlanten.

Shoppingtur och middag i byn.

Ingången till gamla stan.

Lördagspromenad på spaning efter gamar och örnar. Gamarna i sin tur spanade in djurkyrkogården med kadavern och örnarna cirklade runt i väntan på att vinden skulle lägga sig för att kunna korsa sundet över till Marocko.

Söndagslunchen? Nej, vi fick ingen fisk. Men vi blev inte så ledsna, alla var ändå mest nervösa över vad vi skulle göra med den om vi faktiskt hade fått någon. Jag blev dagens hjältinna genom att sätta masken på kroken.

Livets goda

2007-08-30T23:26:00.000+01:00

Picknick med tjejerna ikväll på stranden i Pedregalejo. Och imorgon bär det äntligen av till Tarifa!

Trevlig helg alla!

Plus

2007-08-29T21:48:00.000+01:00

Semestern är slut, jag lever på lånade pengar, har PMS, knappt rökt något på hela veckan och på fredag är det deadline för månadens artiklar.

Men kanske fick humöret en snedtändning för det är länge sedan jag kände mig så harmonisk och full av energi. Eller så är jag bara hypad. Men faktum är att veckan, förutom mina små ilskna utbrott på musen och duvjäveln, varit mycket bra och troligen fortsätter så. Jag har tagit tre stycken en och en halv timme långa promenader sedan i söndags, haft ett bra möte med intressanta människor, ligger bra till med jobbet och har skrivit en artikel jag är riktigt nöjd med vilket mycket sällan händer, börjat läsa en bok som heter "Kvinna, reporter" som stått i min bokhylla sedan den kom ut 1994 och därmed brutit min våg av "bara-läsa-ytliga-deckare".

På fredag 15.30 sätter jag mig på bussen till Tarifa.

Nu skulle jag kunna skriva "...för att tillbringa helgen i kärlekens tecken, massor av vitt vin, oändliga stränder och romantiska solnedgångar..." Men för det är det lite för många barn och hundar som ska delta i aktiviteterna. Å andra sidan är jag lika glad för det. För jag är lite kär i de där barnen också. Hur skulle jag kunna låta bli? Flickan, 9 år, sa efter att ha känt mig en timme, det var just i Tarifa, "kom så ska vi utforska!" Och utforskade gjorde vi; klippor och skrev, vattenvikar, sopor och övergivna vattenskotrar. Sedan hon tagit min hand satt jag inte ned mer den dagen. Men kom hem lycklig och full av blåmärken, skrubbsår och träningsvärk.

Nån som vill byta?

2007-08-29T15:53:00.000+01:00

Första halvtimmen i morse sa lilla barnet i lägenheten bredvid oavbrutet med 30 sek mellanrum "eeeeeeeeeeeeeeeehhhhhhhhh". Inte argt eller ledset, bara väldigt högt. Hon avlöstes sedan av hunden mitt emot som skällde oavbrutet i en halvtimme. Liten och ettrig är den. När den tystnat satte byggarbetarna igång. En stund därefter hörde jag att jag återigen hade en duva på vinden. Efter några timmars kämpande har den nu tagit sig ut på andra sidan skynket, dvs in i min lägenhet och jag har den senaste halvtimmen försökt få den att flyga ut. Utan att lyckas. Duvor är så äckliga att jag kan börja gråta! Jag vill definitivt inte ha dem så nära, flygandes och flaxandes på mina bjälkar, klängandes i mina gardiner, sittandes på min säng. Men utan att se de två stora öppna fönstren. Tröghuvud!

Till saken hör att jag har annat att göra. Deadline på fredag. Dah!

Nån som undrar varför jag är trött på att jobba hemma?

Ordlös onsdag - verkliga sagor

2007-08-29T08:52:00.000+01:00

Fler inlägg

Gummimus

2007-08-28T15:16:00.000+01:00

Jag heter Carin och jag är tangentbordsmissbrukare.

De enda bokstäverna som går att läsa på mitt tangentbod är Q, W, Z, X F, B och J. Resten är bortnötta sedan länge till alla besökares förtret. Jag har däremot, trots pekfingervalsen, rätt bra koll på var jag ska slå ned mina fingar. Jag skriver inte hårt för att jag är arg, inte för det mesta i alla fall. Jag bara gör det.

Men igår slog jag faktiskt sönder min mus. För att jag blev arg. Om än bara en väldigt kort stund. Jag har lite svårt att hantera när det går väldigt långsamt, när det färgglada lilla hjulet som betyder att datorn tänker, bara snurrar och snurrar. Många gånger helt omotiverat. Jag vill öppna ett dokument, vad finns det att tänka på?! Det var ju inte musens fel. Men som så ofta fick en oskyldig på nöten för någon annans brister....

Jag skulle vilja ha en gummimus. Eller kanske bara en liten gummiboll att slänga i väggen när det behövs.

Kvinnligt och manligt... eller?

2007-08-27T15:59:00.000+01:00

Den där killen jag gillar, han ville köpa ett par sandaler till mig och ringde plötsligt från Menorca för att fråga vilken färg jag föredrog. Hm, sa jag, hur ser de ut? För att försöka göra mig en bild av dem. Tja, liksom som ett par bildäck, du kommer att gilla dem!, svarade han.

Som ni ser bidde det ett par röda bildäck!

Hösten i min kropp

2007-08-27T08:24:00.000+01:00

Det är likadant varje år. Slutet av augusti, ferian är över och för mig sommaren likaså. Termometern visar på 30 grader, stränderna och strandrestaurangerna är fulla, fläkten går på högvarv hemma. Men i min kropp är det höst. Den vill dricka te, känna den klara, höga höstluften, njuta av träden som ändrar färg, känna pånyttfödelsen. När jag var liten var det nu höstens postorderkataloger damp ned i brevlådan, Ellos, Josefsson och HM. Nytt pennskrin och omslagspapper till skolböckerna inhandlades. Kompisarna var som nya och efterlängtade efter två månaders sommarlov. Allt var spännande och pirrigt igen.

Men jag får vänta. Hösten kommer till Málaga i mitten av oktober och den är aldrig det samma som i Sverige. Svensk höst är nog det jag saknar mest. Så det är nu jag läser September av Rosamunde Pilcher, drömmer mig bort till långa varma bad, whiskey och brasor i öppna spisen.

Svenskan & dammsugare

2007-08-26T15:53:00.000+01:00

Så tack vare att jag är så himla haj på tekniken får jag nu tillbringa eftermiddagen tittandes på min älskling tittandes på Formel 1. Å andra sidan har han tagit med sig en färsk Svenska Dagbladet och en dammsugare till mig. Direktimporterade från Estocolmo. Inte en sådan man städar med alltså. En sådan man äter.

Teknikens under

2007-08-26T12:35:00.000+01:00

Har denna soliga, underbara söndagsförmiddag spenderat en timme med att försöka ställa in min video som jag inte använt på 100 år. För att spela in Formel 1. Inte till mig...

Först visade det sig att det gick bra att bara välja kanal på TV-n och trycka på rec så spelade den in rätt. Sedan upptäckte jag att om jag stängde av TV-n slutade den att spela in och bestämde mig för överkurs, dvs programmera TV och video så som det ska vara enligt instruktionsboken. Efter många turer och svordomar hade jag lyckats programmera bort alla TV-kanaler både på TV och video, Tele5 där Formel 1 visas, försvann helt och ersattes av Antena 3. Nu gick det inte heller längre att spela in bara genom att sätta på TV-n och videon på rec...

Jag stängde av alltihop. Lagom frustrerad. Inte för att jag bryr mig om Formel 1, men av principskäl. Jag hatar när något som bör vara enkelt plötsligt blir omöjligt.

Så en halvtimme senare gav jag mig på det igen. Autoinstallerade om TV-programmen, och tro det eller ej, plötsligt var Tele5 där igen. Så nu tycks inspelningen fungera. Men TV-n kan jag inte stänga av.

Lycka i en stekpanna

2007-08-25T19:51:00.000+01:00

Min chef bjöd mig på svensk middag hos hans spanska familj för ett litet tag sedan. Med syster på besök och feria och allt, kunde jag inte gå. Till vårt senaste möte hade han dock tagit med fyra hemgjorda pannbiffar i en fryspåse till mig. De håller just nu på att värmas och fyller min lägenhet med en underbar doft som är trygghet och mormor och hemma och väldigt mycket Sverige.

Till biffarna blir det kokt potatis och en fräsch gourmetsallad (och Casino Royale på DVD-n). Tack chefen!

Kärlekens år - sent halvårsbokslut

2007-08-25T10:27:00.000+01:00

Inför 2007 skrev min farmor att det skulle bli ett kärlekens år för mig. Så här 8 månader in på året är jag beredd att ge henne rätt. Jag trodde henne redan från början, min farmor är väldigt klok. Men man vet ju aldrig. Så det var inte med 100 procentig tillförsikt jag försiktigt beträdde det nya året.

Men kärlek har det blivit. Det är inte alls så stort eller seriöst som det kan låta när det får formen av skriftspråk. Jag ska inte gifta mig eller bygga bo. Jag vet inte ens om det är ett förhållande. Men det finns en person som tagit små kliv in i mitt liv och som jag känner allt mer för. Jag har tvivlat och gör det fortfarande men känslan finns där, känslan av positiv kärlek. Jag är glad att han finns och att jag lärt känna honom. Även om det inte blir mer än så här.

Ordlös onsdag - målad himmel

2007-08-22T08:56:00.000+01:00

Fler bidrag

Morötter

2007-08-21T14:14:00.000+01:00

Jag har möjlighet att tillbringa fyra dagar i Tarifa nästa vecka, dvs jag har blivit bjuden att åka men det sammanfaller med min deadline. Jobbar jag på bra denna veckan och bara har rent skrivarbete kvar kan jag dock ta med min iBook och åka till paradiset.

Jag har nog aldrig varit så effektiv som de senaste fem timmarna.

Velpotta

2007-08-21T08:56:00.000+01:00

Jag har fått flera svar på min annons om "lägenhet sökes", imorgon skulle jag titta på den i Carvajal. Och nu har jag tackat nej till den och de andra. Jag fick kalla fötter helt enkelt och drog mig ur alltiop innan jag ens börjat. Inte för alltid dock. Jag vill ha något större, jag hatar att jag inte kan ta emot gäster utan att känna mig skitstressad för att alla ska sova och klämma ihop sig på mina 40 kvadrat där jag dessutom ska försöka få arbetsro. Jag vill bo lugnare, jag är lagom trött på alla centrumljud. Men det är inte läge att flytta just nu.

Förra veckan fick jag väl lite panik när jag hade huset fullt och tänkte att det var nu det skulle ske. Men nu när allt återgått till det normala blev jag plötsligt alldeles matt över tanken på en flytt. Det kostar ju, hyran skulle dessutom bli högre. Och så är det där med det sociala. Att inte bara kunna mötas upp för en kaffe efter jobbet, gå ut och dricka några drinkar eller över huvudtaget träffa vännerna spontant. Jag tror jag flyttar från centrum ganska snart, men antingen måste jag invänta det perfekta läget eller den dagen jag kan köpa bil. Jag avvaktar lite i alla fall.

Flytt?

2007-08-18T18:21:00.000+01:00

Det har varit på väg länge. Jag har känt det inom mig. Rastlösheten. Måste vidare. Till något nytt. Jag är en flyttfågel. Kanske hittar jag hem en dag, kanske är rörelsen min grej. Jag har inte vetat vart, inte kunnat sätta fingret riktigt på vad jag faktiskt ville. Men så föll det på plats härom dagen. Jag vill ha en lägenhet utanför stan, vid havet, i ett lugnare område, nära tåget, ett rum till, mer plats för mig och besökare, balkong och i bästa fall även en parkeringsplats. Jag trodde inte jag ville flytta från Málaga så jag blev själv förvånad. Det kanske inte är för alltid, jag kanske vantrivs. Men jag måste prova.

Så jag började titta och svara på annonser och la själv in en utan alltför stora förhoppningar. Idag fick jag ett svar. Jag har inte sett den än men det låter bra; 60 kvadratmeter, sov- och vardagsrum, nybyggt, stor terrass, pool, nära havet, parkering. I Carvajal, strax innan Fuengirola.

Men nu får jag lite ångest och inser att om jag flyttar kan jag inte ens gå ut och äta utan att behöva sova över hos någon eller passa sista tåget som går 23.00. Å andra sidan, om jag bor så kan jag skaffa bil när jag får råd. Det skulle vara omöjligt där jag bor nu.

Rekord

2007-08-18T18:09:00.000+01:00

Min första dag på feriaområdet, El Real, utanför stan igår, för i år alltså. Blir nog den sista också. Jag kom hem 8.45 i morse..! Det är lite för bra. Men jag hade väldigt kul, träffade massa folk, drack, dansade och avslutade med frukost på cafét över gatan.
Imorgon slutar ferian och det ska bli väldigt skönt att stan återgår till det normala. Så gör även mitt hem. Fast jag vet att det kommer kännas tomt och jag saknar redan lillasyster trots att hon inte åkt ännu.

Nya grannar

2007-08-17T09:23:00.000+01:00

Ja, igen. Det är fjärde gången det kommer nytt folk i lägenheten intill sedan jag själv kom för 1,5 år sedan. Och då har den ändå hunnit stå tom i över ett halvår också. Första tjejen hade väldigt mycket högljutt sex. Killen som försvann senast var väldigt glad i att spela trummor. Och ta ta ta (!!!) nu har jag fått en bebis som granne! Jippie!

Vet inte vem jag ska tycka mest synd om, mig själv som nu kan lägga bebisskrik till ljudfonden av moppar, hundskall, sopbilar och allmänt hojtande på gatan. Eller de stackars småbarnsföräldrarna som ska trängas tre på 40 kvadrat.

Dripp, dropp

2007-08-16T15:27:00.000+01:00

Oj, oj, det är väldigt varmt nu... Fläktarna går på högvarv och jag dricker vattenglas efter vattenglas. Men det hjälper inte. Jag borde jobba och vara effektiv men hjärnan klarar det inte. Hoppas det blir svalare snart, annars blir det inga artiklar denna månaden.

Igår var det i alla fall helgdag och saker som inte kräver koncentration går alldeles utmärkt att göra. En date som började i tisdagskväll, slutade i förmiddags. Jag har badat i havet och i poolen. Tränat på min swing! Och min putt. Det gick ganska bra. Framåt i alla fall. Ätit "pescaíto frito". Inte vågat snorkla utan tittat på sittandes på en handduk vid strandkanten. Spelat Monopol. Och förlorat.

Och så har jag bestämt mig för att jag ska flytta. Skulle bli lagom vid årsskiftet men nu när jag väl har fattat beslutet vill jag göra det NU! Till något lite större, lite lugnare.

Ja, jisses, svettigt...

Mamma, är lik sin mamma...

2007-08-14T09:47:00.000+01:00

Jag blir allt mer lik mamma. När min lillebror var liten spelade han fotboll och mamma hejade alltid på dem som höll på att förlora, oavsett vilket lag det var. Hon tyckte synd om dem.
Igår var jag på tjurfäktning. Det var en enligt experterna mycket dålig sådan, åskådarna blev besvikna på både tjurar och matadorer och visslingarna (i det här sammanhanget inte något positivt) och buropen haglade stundtals. Och jag tänker att hur fasen ska man kunna lyfta sig och avsluta något som börjat fel, på ett bra sätt, när man står i en ring omgiven av tusentals människor som buar ut en?
Presidenten, igår "una presidenta", som ger klartecken för de olika momenten, godkände inte publikens krav på att "El Juli", den ende som gjorde en god insats, skulle få tjurens två öron som troféer. Åskådarna visste inte till sig av frustration och buade och skrek "fuera, fuera" under säkert 10 minuter.
Sånt gör mig illa till mods.

Så undrar ni kanske, tjuren då? Blir jag inte illa till mods över djurplågeriet? Både ja och nej. Ibland. Jag är varken för eller emot tjurfäktning. Det är fascinerande och jag tycker om att gå med någon som är engagerad och förklarar vad som händer. Mitt möjligen begränsade resonemang går ut på att jag äter kött, alltså tycker jag det är okej att vi dödar djur. Det viktigaste för mig är hur djuren har det medan de lever. Tjurfäktningstjurarna har det mycket bra ända fram till den sista halvtimmen i sitt liv. Många djur i Sverige och andra länder slaktas på en sekund men har dessförinnan lidit under hela sitt liv. Det är för mig mycket, mycket värre.

Feriarapport

2007-08-12T09:11:00.000+01:00

Fredagens fyrverkerier var fantastiska. Konserterna på stranden var bra. Jag har aldrig sett La Malagueta så proppad med folk, det var absurt. En kul kväll helt enkelt som avlöpte utan direkt oförusedda inslag.
Igår, ferians andra dag, blev det dock både ambulansfärd till akuten och sy fyra stygn i foten för en av mina gäster. Och en del annan kalabalik... Man, men allt väl. Alla lever och är glada. Och det är varmt och gott att sova fyra i en etta i 30-gradiga nätter!

Lugnet innan stormen

2007-08-10T09:08:00.001+01:00

Om inte ens en timme landar lillasyster och hennes två kompisar i Málaga. De ska själva ta sig hem till mig så jag njuter nu av de sista lugna timmarna innan orkanen bryter loss. Det är tredje året lillasyster, som är 13 år yngre än mig, kommer till ferian, så jag vet vad jag talar om. Första året var de lite blyga och häpna över tillställningen och skrämdes en aning av killarna som bokstavligen attackerade dem. Om än bara en aning. Förra året var de tjejerna som sprang efter killarna... Nu är de tre vackra 19-åringar som kommer. Ändå känner jag mig lugnare nu än tidigare år, har bestämt mig för att hönsa mindre. Jag menar, visst lillasyster kommer alltid att vara LILLA syster, men när jag var 19 hade jag redan flyttat hemifrån och hon är definitivt inte mindre mogen än jag var då. Det blir förmodligen de som tar hand om mig snarare än tvärtom. Och jag kommer inte sakna distraktion de närmaste tio dagarna...

Ikväll blir det stort fyrverkeri, brukar vara något alldeles makalöst! Och konsert på stranden, MTV Málaga Summer, med bland annat Carlinhos Brown och Orishas på scen.

Feria del Gastor

2007-08-09T14:23:00.000+01:00

Min helg i bilder i den lilla byn El Gastor i Cadizprovinsen.

Vi åt frukt och grönsaker som odlats och skördats på plats, nygjord gazpacho, familjens egen gris, nyskjutna kaniner och faktiskt kräftor som kokats på svenskt vis. Och drack förstås rebujito, den traditionella feriadrickan gjord på vitt, sött vin och Sprite. Tyvärr glömde jag bort att dricka vatten och i den 40-gradiga värmen var det inte det smartaste...
Och så dansade vi under presenningen på lilla torget, där sprinklersystem vattnade partylirarna med jämna mellanrum. Spanjorerna vet hur man festar. Torsdag till söndag, dag som natt, bara med korta avbrott för några timmars sömn frampå morgonkvisten och siesta förstås. På kvällen springer "El toro de fuego" runt i byn med raketer och smällare som far åt alla håll, i själva verket är det en person iklädd en slags träställning. På dagen är det kossorna som rusar längs med bygatorna medans de modigaste/galnaste byborna leker tjurfäktare. Som ni kan läsa i kommentaren i föregående inlägg förflöt min premiär inte helt utan incidenter...

Imorgon invigs ferian i Málaga!

Ordlös onsdag - utmaningar

2007-08-08T11:49:00.001+01:00

Fler inlägg