Reach for the moon

-You´re reaching for the moon again.
-No father, the moon is reaching for me.
Audrey Hepburn i "Sabrina"

Never resist an impulse Sabrina, especially if it´s terrible.
Humphrey Bogart i "Sabrina"

Fem om dan

Ett av mina nyårslöften var att äta mer frukt. Eller kanske snarare att börja äta frukt. Överhuvd taget.
Det går ganska bra. I mitt nya liv äter jag en frukt om dan, helst banan. Och känner mig som en dagisfröken när jag påminner mig själv om att jag minsann har glömt frukten..!

I går såg jag på ett hälsoprogram att vi bör äta 500 gram frukt och grönsaker varje dag. Och i sann januarianda, när jag fortfarande tror på att jag kan bli en bättre människa, gjorde jag i dag en tur till min "frutería" på hörnet.

Faktum är att jag inte förstår varför det ska vara så himlans svårt att vara nyttig, när jag bor i ett land där det går att köpa färska, inhemska körsbär och jordgubbar mitt i vintern. Och det är bara ett exempel. Dessutom är det mycket billigare än i Sverige där ju frukt och grönt är en lyxvara.


Det här var dagens skörd. För drygt fem euro fick jag 4 morötter, 1 stor lök, 2 gröna paprikor, 4 bananer, 1/4 kg körsbär och 1/4 kg jordgubbar.

Grönsaker är jag bättre på att äta. Framför allt är jag besatt av kronärtskockor och avokado.

Singel eller bara ensam?

Jag fortsatte min resa i SVT:s underbara värld och såg Fredrik Lindströms "Världens modernaste land" om den svenska singeln. Intressant och underhållande med tillbakablickar till den svenska synden som spreds i italienska dokumentärer, om svensk sexualundervisning på 60-talet och om dagens samhälle där över 40 procent av hushållen är ensamhushåll.

Väljer vi att leva ensamma för att vi är individualister som sätter friheten framför familjelivets tråkiga trygghet? Eller är den största anledningen att vi helt enkelt inte lyckas hitta någon att leva med? Är glorifieringen av singellivet a la "Sex & the city" en efterkonstruktion för att vi ska klara av att leva med oss själva? Eller skulle vi välja det även om vi hade andra alternativ?

Jag vet inte hur stor procent av de spanska hushållen som är ensamhushåll, men jag gissar att de är betydligt färre än i Sverige. När jag flyttade från min förra lägenhet som jag delade med en kompis, tittade folk på mig med ledsna ögon, tyckte synd om mig och undrade varför jag valde att leva ensam. Skulle det inte bli väldigt... ensamt?

Å andra sidan, att spanjorerna inte lever själva beror egentligen inte heller på att de alltid väljer det av fri vilja. Trots att spanska ungdomar är extremt välutbildade tjänar många inte mer än 1 000 euro i månaden (netto). De är inte vana vid att hyra bostad utan stannar hos föräldrarna tills de kan köpa en lägenhet. I Málaga får du inget under 150 000 euro. Om du bestämmer dig för att hyra, går i vilket fall som helst halva lönen åt till att bara bo och merparten väntar tills de flyttar ihop med sin partner innan de flyger ur boet.

Problemet är också den stora bristen på lägenheter. Det finns ingen allmännytta och många privata fastighetsägare drar sig för att hyra ut. Resultatet är att hundratusentals lägenheter står tomma. Spanska politiker har föreslagit att ägarna ska straffas genom en extra fastighetsskatt alternativt böter om de inte hyr ut sina lägenheter.
Jag tycker hela debatten är ett tecken på att den svenska modellen med en viss mängd kommunala lägenheter, inte är så dum trots allt.

Tre tejer och en bil

I lördags hyrde jag och två kompisar bil, en blå, fyrkantig liten Fiat Panda, för att köra till Gibraltar och hälsa på en fjärde kompis. Raka vägen tar det cirka 1,5 timme dit från Málaga, en ganska lagom dagsutflykt. Det går att åka buss också, men den tar tre timmar och kostar i slutändan nästan lika mycket som en hyrbil.

På Gibraltar kan man handla billig sprit, cigaretter och teknikprylar, njuta av den häftiga klippformationen och hälsa på aporna som bor där. De är dock inte särkilt trevliga. Roliga att fota på håll. Men mindre skojiga när de försöker sno din handväska. De är väldigt kaxiga och närgångna.

Vi hade bestämt oss för att bege oss iväg tidigt för att utnyttja dagen. Men det tog oss en frustrerande timme bara att lämna Málaga. Först hämtade jag upp min ena väninna och sedan körde vi till El Palo för att hämta upp den andra. När vi åkte runt och letade efter en bankomat kom båda på att de glömt sina pass och vi fick köra hem igen. Tillbaka in i centrum.
Väl ute på motorvägen gick det inte att svänga vänster och vi var plötsligt på väg mot Almería. Vi vände men missade nästa avtagsväg för att slippa kustvägen genom Torremolinos. Vände åter och var plötsligt tillbaka i Málaga... Det kändes verkligen som ödet ville annat än till Gibraltar och ett tag funderade vi på att acceptera detta.
Mitt tips till dig som ska köra bil i Málaga; ta det lugnt, ha aldrig bråttom och missar du en avfart så hetsa inte upp dig, det kommer oftast fler...

Ja, och så måste man ju fika på vägen och sånt också. Det är det bästa jag vet med utflykter! Att dricka "café con leche" och äta "tostada con tomate" på en spansk rastplats - mycket bättre än de svenska!
Resan tog tid men vi hade kul, sjöng och betedde oss lite som galna kvinnor i en roadmovie, och till slut kom vi fram till Gibraltar.

Det var skitväder, blåste storm, regnade och åskade och vi struntade i klippan och vandrade från pub till fik till pub istället. Och gick en promenad för att få en känsla av stan. Rätt trist om jag ska vara ärlig. Gibraltar är ett ställe som är kul att ha varit på, själva klippan är imponerande och öns historia fascinerande. Men i övrigt är det egentligen mest en rätt grå och trist by, ca 30 000 invånare, med en huvudgata som du klarat av på en halvtimme, om du inte är extremt teknikintresserad.
Ett udda ställe där rika människor köper lägenhet för att få lov att skriva sig där och utnyttja de fördelaktiga skattereglerna. Fast de bor inte där och lägenheterna står tomma.

Gibraltarianerna ser ut att representera världens alla länder, de utgör verkligen en salig blandning. Och de skiftar oberört mellan spanska och engelska.
Om du är nyfiken på Gibraltars historia kan du läsa mer på Wikipedia.

Vi hann med en nostalgitripp i form av Top Gun hemma hos vår kompis också. Tänk att man en gång tyckte det var en actionrulle! Den är jättesöt, och långsam och du behöver inte lyssna på dialogerna för de säger egentligen inget viktigt alls. Du kan koncentrera dig på att njuta av en sockersöt, väldigt, väldigt ung Tom Cruise.
Förresten en kommentar la vi på minnet: "Take me to bed now, or loose me forever". Jag bara måste få säga det till någon, någon gång!
Och så konstaterade jag att jag har exakt likadana solglasögon som hela Top Gun-gänget. Är det bra eller dåligt..?

Vi avslutade dagen med argentinska tapas i spanska systerstaden La Linea och körde sedan hem i ösregnet.
Det behövs faktiskt inte mer än så för att sätta lite extra krydda på en januarilördag.

Heja SVT!

Är inte SVT något av det mest och bäst svenska som finns? Inte nog med att de faktiskt gör väldigt mycket bra TV (som jag har saknat här i Spanien), mycket av deras egenproduktion ligger nu också ute på nätet under rubriken Play. En guldgruva för oss utlandssvenskar!

I kväll har jag till exempel tittat på miniserien "Brandvägg", baserad på Henning Mankells bok. Uppkrupen i soffan och med min ibook på soffbordet. Mysigt! Upplösningen är väl ingen höjdare men fullt godkänd. På min lista står nu att se Fredrik Lindströms program om den svenska mentaliteten, "Världens modernaste land".

En sak har SVT och dess samproducenter i "Brandvägg" dock misslyckats grundligt med. I denna thriller som utspelar sig i Ystad medverkar inte en enda skåning! Det är okej att Rolf Lassgård inte talar skånska, men att de inte lyckats skapa en skånsk miljö med skånska statister och ett gäng skånska skådespelare, känns rätt ruttet. Särskilt när Ystadpolisen beklagar sig över att 08-orna från rikskrim kommer ned och pekar med hela handen och hela Ystads poliskår talar stockholmska...

Vårkänslor

Idag körde det förbi en bil nedanför mitt fönster. Genom de nedrullade rutorna och upp till mig på andra våningen strömmade tonerna av Málagagruppen Chambaos "Pokito a poco". Det fick mig att tänka på sommaren och när jag såg dem live på utomhusscenen Auditorio de Málaga för ungefär ett halvår sedan. En fortfarande inte alltför svettig juninatt under stjärnorna.
Och jag kom på, att det blir sommar igen. Ganska snart.

Det ska va dyrt att leva

Om jag hade betalat lika mycket för elen i Sverige, dvs om elräkningen stod i samma proportion till min lön, som här i Spanien, skulle jag ha betalat ca 1 250 kr i månaden. Jag är singel, bor i en etta och har inga konstiga apparater som drar mycket el, ingen AC och bara ett litet elelement som jag nästan aldrig använder.
Hyran skulle med motsvarande räkneexempel varit 7 100 kr för en etta på 40 kvadratmeter.

Innan jul tyckte spanska industridepartementet att elpriserna skulle chockhöjas med tio procent. Det godkändes dock inte och nu blir det en höjning på drygt fyra istället.

Det är bra att elen är dyr, då blir folk bättre på att hushålla med den. Men det får ju faktiskt finnas gränser...