Att flytta

Mina bloggvänner har skrivit Månadens inlägg om att flytta och jag känner mig manad att vara med då jag har en del erfarenhet på området. Jag är nog en rätt rastlös själ, och om det beror på alla flyttar, eller tvärtom, låter jag vara osagt.
Jag tror jag har flyttat lika många gånger, nästan, som jag är gammal, ibland till nya städer, ibland inom samma stad, men för det mesta med ganska många förändringar som följd. Jag bytte skola vart tredje år som liten och kunde då känna avundsjuka gentemot dem som gått i samma klass i nio år, kanske varit kompisar sen dagis. Men nu är jag glad och tacksam för allt som flyttarna fört med sig; en trygghet som inte sitter i väggarna i huset där jag bor, vänner och familj utspridda lite här och var i Sverige och i världen, en varierad bakgrund som jag tror gjort mig ödmjuk inför människors olikheter. Och en ständig strävan framåt som får mig att förverkliga mina drömmar, men också rusar i blodet och sätter käppar i hjulet när det gäller den där fullständiga harmomin.

Mina första fem år flyttades det några gånger mellan Stockholm och Östergötland, sedan blev det Lund, Vejbystrand, Ängelholm, Halmstad, Skurup, Malmö, Sundbyberg, Solna och Málaga. I Málaga har jag redan hunnit bo i fyra olika lägenheter. Eftersom jag aldrig bott särskilt länge i samma lägenhet är jag usel på att göra sådant som man gör när man slagit sig till ro, som att rensa, storstäda och slänga. Det gör jag när jag flyttar. Så när jag märker att skiten börjar samlas på hög, tänker jag genast att det nog är dags att flytta snart.
Jag längtar faktiskt efter att hitta min plats på jorden, bygga bo. Men frågan är om det inte är själva rörelsen, sökandet som är mitt hem.

Du skall tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du skall tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt.
Och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du skall tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
Karin Boye

Läs andra inlägg om att flytta, Tolken, Anna i Málaga och Therese, Barajagjohanna. Pumans dotter

Jobb inte alltid jobbigt

Jag har ett bra jobb och idag var jag tvungen att bege mig till "Feria Internacional de los Pueblos" i Fuengirola. Det är som en stor internationell mässa utomhus med massor av mat, musik och folk av alla de slag. 34 länder och spanska regioner deltog i år. Vid en sådan tillställning märks det verkligen hur internationellt Costa del Sol är. Utlänningar är vi allihopa. Nåja, inte alla kanske... men nästan. Vi lever sida vid sida hela året och när det blir dags för feria kan folk inte låta bli att slinka in i sina egna länders så kallade "casetas". Argentinas caseta är full av argentinare, och så jag och mina vänner, deras matkö är alltid längst vilket måste betyda bäst käk. Där kom jag i snack med en argentinare, som bott i Stockholm i 44 år, var gift med en svenska och nästan talade spanska med svensk brytning. Vi tyckte det var jättekul att han blivit försvenskad och jag blivit förspanskad. Svenskarna dras till knäckebrödet, varmkorven och tunnbrödsrullarna med räkröra. Till och med andalusierna håller sig till sitt lilla hus. Fast jag fick förklarat för mig att det mest beror på att alla far- och morföräldrar vill se sina barnbarn dansa flamenco.

Med viss skeptisism såg jag de svenska vikingarna slåss med träsvärd och tänkte att hjälp, vill vi verkligen sprida den bilden av oss? Men okej, det gjordes med humor, folk skrattade och är det någon fördom om svenskar som jag stör mig på så är att vi är så förbaskat allvarliga.

Med en enkel tulipan

Denna helgen måste jag jobba, jobba, jobba. Så igår köpte jag en bukett tulpaner till mig själv. Det tycker jag var gulligt.

Givakt

Spanien är det land i Europa som har flest kvinnliga yrkesmilitärer. Det tycker jag är jättehäftigt och jagar febrilt efter en tjejofficer att intervjua. Jodå, kontakt är etablerad.

I maj mönstrar min snart 19-åriga lillasyster för att så småningom göra lumpen. I Sverige. Och jag är stolt som en tupp. Höna kanske...

Jag tycker egentligen att det vore bättre att lägga ned försvaret. Fanns det inga militärer, fanns det heller inga krig. Lyder min enkla logik. Om inte människor lärde sig att använda vapen och döda skulle världen vara en bättre plats att leva på.

Men varför tycker jag då det är vansinnigt coolt med kvinnliga militärer och tjejer som gör lumpen?

Duvor på loftet

Det har hänt igen! Jag har lämnats i fred under hela vintern, men nu var det åter dags. Av duvbesök. Jag hatar det verkligen! Även om jag blir något mindre hysterisk nu än första gången det hände. Jag vet hur jag ska hantera det. Och att de inte är farliga. Men så äckliga, som flygande råttor. Blä!

Av någon anledning tar det sig då och då in en duva på min vind. Sedan kan de tydligen inte hitta ut samma väg igen, knölar sig envist förbi tygskynket som utgör enda hindret för att komma in i min lägenhet, uppe på loftet. Först hör jag hur den stånkar och bökar, sedan hur den plötsligt tar sig igenom skynket, och så satt den bara där uppe och tittade ned på mig, nöjd och glad med livet. Inte jag...

Till slut gick jag upp och stampade i golvet och då flög den ut genom fönstret jag öppnat.

Audrey-samlingen komplett

Nu har jag min första fullständiga kollektion från Diario Sur! Tolv DVD med Audrey Hepburn; Roman Holiday, Sabrina, My Fair Lady, Funny Face, The children´s hour, The Unforgiven, Breakfast at Tiffany´s, Wait until dark, Paris when it sizzles, War and Peace och Two for the road.

Nej, upptäckte just att det bara blir elva... saknar nummer 10. Attans.

Catwalk för pensionärer

...blir det ikväll på Plaza de la Constitución. Festligt, eller hur?!