Livet i Pedregalejo

Sitter här och jobbar, lite stressad som vanligt precis innan deadline. Men det är plötsligt en avgränsad stress som enbart har med mina artiklar att göra, hanterbart. Inget buller, inga grälande grannar, inga hundar som skäller, inga moppar eller biltutor.

Gröna träd utanför fönstret. Min kombo som spelar Bach på pianot. Grannen som just kommit hem ringer på dörren för att fråga om något har gått sönder idag, så att han kan fixa det innan han byter om. Inte det, nehe, men vill du komma in på en öl? Mycket jobb, ok, men senare då? Killen är gift så vi talar inte flirt. Han och hans fru är helt enkelt bara fantastiska människor.

So far so good alltså i mitt nya hem.

Ordlös onsdag - La Gomera

Fler bidrag

När gasen tar slut

I min nya lägenhet är det gas för nästan hela slanten som gäller. Det är bra eftersom det är billigare än el, men dåligt eftersom den ibland tar slut. Som idag. Kass framförhållning och ingen annans fel är vårt eget. Lagom frusen klev jag ur sängen i morse och fick duscha kallt. Det var så kallt att jag inte ens frös, känseln bedövades rätt snabbt. Jag vaknade i alla fall! Som tur var fanns tillräckligt md gas kvar för att göra kaffe.

På plats

Flytten gick bra! Tack vare goda vänners hjälp och lite tur. Internetkillen ringde precis när vi parkerade utanför huset med första lasset och jag fick ADSL installerat i samma sekund som jag tog klivet över tröskeln till mitt nya hem. Vad mer kan man begära?

Lite mer dramatisk blev dag 2 då först ett eluttag började leva sitt eget liv, fräste och slog gnistor, och sedan huvudvattenledningen in i lägenheten brast och pumpade ut vatten i en imponerande hastighet. Innan vi hunnit förstå vad som hände och letat upp kranen för att stänga av vattnet hade vi 5 centimeter simbassäng i hela hemmet. Vi ringde till brandkåren som sa att de inte kom förrän vattnet gick upp till midjan. Bra tänkt!

Men som sagt, vi fick ju stopp på vattnet och sedan hjälp av fantastiska grannar med att svabba och torka som avslutade det hela med att bjuda in oss på pizza. Och igår kom multifixar-Pepe och lagade både eluttaget, vattenledningen och en persienn som var trasig!

Det känns lite konstigt att ha flyttat och jag har nog inte riktigt förstått ännu att jag inte ska tillbaka till mitt gamla hem (förutom för att städa...), och jämförelsevis har mitt liv nog blivit 300 % mer socialt. Vi får se hur jag hanterar det på sikt. Men förutom lite allmänt nyhetsskrajs är jag väldigt nöjd. Och visst ser min gata och mitt hus trevligt ut!

Det finns dagar och så finns det dagar

Det finns dagar när ingenting fungerar och den ena frustrationen avlöser den andra. Och så finns det dagar när fler svenska ministrar självmant hör av sig och vill bli intervjuade, Renfe (Spaniens motsvarighet till SJ) omedelbart svarar på ett mail, jag efter flera dagars skeptiskt letande efter en jultomte lokaliserar hans "presschef" som i mycket vänliga ordalag och stort engagemang i frågan lovar mig en intervju, en kompis utan gnat erbjuder att infinna sig klockan nio en lördagmorgon för att hjälpa mig med flytten.

Och det råkar vara samma dag som Telefonicas tekniker vill installera mitt ADSL.

Tänk att det finns sådana dagar. Jag tror minsann hela världen har förätit sig på pepparkakor!

Teleförvånica

Det känns lite vemodigt nu. Att ha sovit nästsista natten i lägenheten. Att ta en sista tur till bageriet och jourbutiken, för att köpa frukost och lunch. Naturligtvis var de trevligare än de nånsin varit på två år. Mitt kvarter... mi barrio.
Grannarna har förstås inte heller bråkat på en tid och idag är hunden mitt emot tyst som en mus.

Men det känns också pirrigt spännande med ombyte och att få installera sig på ett nytt ställe! Jag ångrar mig inte och ser väldigt mycket fram emot mitt julbesök, fyra kompisar från Sverige, som jag äntligen kan hysa in i gästrum och inte på ett lager av madrasser som täcker hela golvytan.

En särskilt trevlig överraskning var att en tekniker från Telefonica ringde för en stund sedan och ville komma och installera mitt ADSL. Trots alla turer och olika budskap har de alltså nästan lyckats pricka in helt rätt, jag bad från början om att ADSL skulle fungera den 26 november i den nya lägenheten. När jag sa att jag inte flyttat än och att det skulle bli svårt idag, erbjöd han sig att komma förbi imorgon! Så mitt beslut att inte göra nåt mer efter det sista helgalna samtalet, bara avvakta, blunda hårt och hålla tummarna, visade sig fungera!

(nu började hunden tokskälla igen...)

I Francos fotspår

Igår var det 32 år sedan Franco dog och inte mycket minner om hans tid i dagens Spanien. Tack och lov. På vägen upp till Madrid passade vi dock på att stanna vid ett ställe där hans minne lever i allra högsta grad, vägkrogen Casa Pepe i Ciudad Real. Det blev vårt enda stopp och vi åt lunch där, mitt bland flaggor, små statyer, planscher, allt med Francoanknytning. Det fanns till och med Francovin. Vi hade bestämt oss för att vi ville se det, men det kändes ganska märkligt och aningen obehagligt. Egentligen vill man ju inte direkt gynna ett sånt ställe, samtidigt är det för fascinerande för att inte se det med egna ögon om man har möjlighet.