Idag har jag för ovanlighetens skull blivit intervjuad, ganska kort och väldigt spontant, men ändå. Det var en spansk språkvetare från Uppsala Universitet som under några dagars vistelse på Costa del Sol, passade på att göra intervjuer till ett program för Utbildningsradion. Jag fick micken under näsan utan att ha förberett mig över huvudtaget och så här i efterhand undrar jag vad som egentligen kom ut. Han frågade mig vad jag tyckte om spanjorerna, vad jag reagerat på när jag kom hit, om de klassiska fördomarna om hur spanjorerna springer efter svenska, blonda tjejer stämmer och om några fördomar jag själv haft visat sig inte stämma.
Jag babblade på om hur spanjorerna kanske är mer ytliga än vad jag trodde, att de visserligen är väldigt glada för att snacka mycket och högt, på gatan och på barer, men att det tar tid att verkligen komma folk in på livet och räkna sig som deras vän. Att de är mycket mer misstänksamma mot journalister än vad svenskar är. Att männen är något mindre manschauvinistiska än jag kanske trott. Och att jag i början, när jag läste spanska och umgicks med 20 andra blonda tjejer, kanske blev behandlad så som fördomarna säger, men inte längre. Att jag visserligen blivit blondare i solen men kanske fått någon slags spansk utstrålning som får spanjorerna att bete sig mot mig som mot vilken spanjorska som helst. Fast det är väl inte helt sant. Just detta senaste tänkte jag faktiskt på när mamma var här, konstigt nog blir jag i 99 procent av fallen tilltalad på spanska om jag är ensam, men så fort jag har besök från Sverige, försöker många sig på att tala engelska med oss. Lustigt.
I alla fall insåg jag hur lätt det är att generalisera och hur känsligt det är att på fem minuter utan förberedelse uttrycka sig om vad man anser om 40 miljoner människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej Carin!
Hittade till din blogg av en totalslump, sökte bilder på Google med sökorden"höstlöv Dublin" och hittade ditt inlägg från den 29e augusti, kände igen bilden på dig. Vi träffades när du var och hälsa på Alex i Dublin i sommras så tänke bara skriva hej. Trevlig blogg du har.
Hälsningar
Ewa
Det där tycker jag att du ska göra fler gânger!! ;-)
Jag tycker att svenskar helt enkelt ser svenska ut, men visst ser man om de har varit här länge. De har andra gester och ett annat sätt att gâ och sitta bl.a.
Ewa: Hej!!!! oj, tänk så det kan bli, livet är fyllt av roliga slumpar :-)
Roligt att se dig här och tack för hälsningen! Hoppas allt är bra med dig. Ser att du också bloggar, ska kika in på den! Kramar
anna malaga: hehe jasså du, det tycker du? Ja, på svenska skulle jag nog känna mig lite mindre speedad :-)
Ja, vi svenskar ser svenska ut, och antagligen ännu mer när vi vistas i grupp med andra svenskar. Dessutom talar vi ju förstås svenska då och det skapar ett helt annat beetende hos dem man möter.
Här sitter jag och har nattjobbat inför en leverans kl. 9.00 i morse ... Så går det när man väljer att ligga i solen och läsa deckare i stället för att jobba under dagen som normala människor gör;-) Nu känner jag mig så uppe i varv att jag inte kan gå och lägga mig på en gång, så jag sitter här och surfar runt lite.
Intressant inlägg! Jag tror också att det beror på att det märks när man bor på en plats, det är sånt som omgivningen registrerar omedvetet. Kläder, att man vet var man är på väg där man hastar gatan fram med en Alcampopåse i högsta hugg ... eller fräser iväg på moppe och är en allmän trafikfara … Det syns helt enkelt om man "hör dit" eller inte.
Men i sällskap med andra svenskar märks det däremot mer ibland, det har jag också noterat, och det känns ju jättekonstigt eftersom ingen bryr sig i vanliga fall. Men det beror nog precis som du säger att man ju talar svenska och kanske tonar ner gestikulerande och andra spanska egenskaper lite grann. Jag vet inte om jag gestikulerar när jag talar svenska, det måste jag kolla ... Fort pratar jag i alla fall, men det märks inte så mycket eftersom jag ändå pratar riktigt grov stockholmsdialekt. En annan rolig sak jag gör apropå det är att upprepa ord flera gånger för att ge eftertryck åt dem när man talar svenska, men det hör ju inte riktigt hit;–)
Man ser ju också direkt skillnad på spanska turister och bofasta, just på kläder och sätt att gå och röra sig. Det märks mycket här i Granada där vi ju har mer kulturturism. Och sådant lägger man ju även till i Sverige.
Fast man ska inte generalisera när det gäller turister heller;-)
hälsar Liisa som redan har lyckats glömma bort lösenordet till sitt nyskapade Googlekonto. Håhåjaja
Liisa: Tack för lång kommentar, kul!! Hopas det gick bra med ditt uppdrag och att du vilat upp dig och kommit in i normal dygnsrytm igen. Fördelen med attt jobba hemma och vara flexibel... men den där flexibiliteten ska ju tas igen nånstans. Jag känner igen det :-)
Skicka en kommentar