Oangelägen

Spontanitet är kul. Spanjorerna är fulla med spontanitet. Hör gärna av sig fem minuter innan något händer. Eller medan det pågår. Härligt!

Men ibland blir man bara trött. Huruvida man bokar in något i förväg eller inte hänger ju ganska kraftigt ihop med graden av angelägenhet. Jag tror det är dags att lära någon en läxa. Lite mer angelägenhet vill jag nog ha. Trots allt. I´m a lady.

Och ikväll blir det utgång med flickorna istället! Så det så!

Kontakter är allt

Jag som är van vid att stå på egna ben tvingas nu inse att man inte kommer någonstans, åtminstone inte hälften så långt, utan kontakter, "enchufes". Jag har under vintern och våren kämpat mig gråhårig för att få till intervjuer med alltifrån kassörskor, polismän och myndighetsanställda till trafikdirektörer och föreståndare för härbärge. Flera försök är fortfarande resultatlösa.

Så tog jag en kaffe med min vän som är reporter på La Opinión de Málaga, beklagade mig och gnällde över medieovana spanjorer. Varpå han gav mig inte bara en lång lista över intressanta uppslag, utan även namn och mobilnummer till potentiella intervjupersoner. Jag har nu betat av flera av dem. Genom att nå dem direkt och hälsa från "Alfonso på La Opinión" får jag omedelbart en tid i deras almanacka, utan vidare krusiduller. Och då snackar vi direktörer.

Jag är glad. Det har sparat mig massor av tid och idéer är såklart alltid välkomna. Samtidigt känns det trist att det ska behöva vara så. Hur ska jag kunna finna nya vägar om jag är hänvisad till att gå i någon annans fotspår?