Inte alltid "mañana, mañana"

Har varit på vårdcentralen för att ta ett blodprov. Hade tid 8.29, fick komma in någon minut tidigare och var ute på gatan igen 8.32 och hemma 8.36. Det kallar jag effektivitet! Och det gick snabbt att komma till också, i måndags var jag hos min husläkare, "médico de cabecera", Salvador.

Är fortfarande fascinerad över att vården är gratis här. Alla som betalar skatt får ett socialförsäkringskort, "Seguridad Social", och med hjälp av det får du gratis sjukvård. Fantastiskt, fast jag misstänker att det leder till lite väl mycket spring till vårdcentralen ibland.

Jag minns vad jag gjorde förra månaden...

Jag lovade ju att avslöja vad det var jag sysslade med den där knäppa dagen då jag var ute och körde och allt bara gick fel. Och det slutade med att jag låste mig ute...

Faktum är att allt inte gick fel, jag hade ju rätt trevligt, när man tänker på det så här i efterhand. Jag skulle göra ett reportage om spanska "ventor", ungefär som gästgiverier, och resultatet kan ni läsa i Sydkusten.

Integrationsknep

Jag skulle gissa att det i de flesta länder finns låtar och musikstilar som fastnat mer än andra och som vuxit till något mer än en generationsstämpel. I Sverige har ju schlagermusiken till exempel blivit mycket mer än Melodifestivalen en gång om året och det finns mängder med barer och diskotek som i princip bara spelar schlager.
Något liknande finns inte i Spanien, åtminstone inte i Málaga. Däremot spelar DJ:n på ett av mina favoritställen, Cairo, mycket spansk 80-talsmusik. I Sverige var det glada 80-talet just glatt. Även om jag var lite för ung för att verkligen ha koll så är det min känsla. I Spanien var 80-talet något mycket mer än glatt och yuppie. Det var årtiondet de gick från en stängd diktatur i ett glömt hörn av Europa, till en öppen demokrati där allt plötsligt var möjligt. I denna anda föddes La movida madrileña, en kulturell ungdomsrörelse med alternativ, modern musik, film, konst och litteratur. Mest känd utanför Spanien är filmregissören Pedro Almodóvar.
Efter ett antal besök på Cairo märkte jag vilka låtar som höjde stämningen och när alla tog i för kung och fosterland och sjöng med i texterna. Det är "Déjame" med "Los Secretos", "Ni tú ni nadie" med "Alaska", "Cuando brille el sol" med "La Guardia", och många, många fler.
Det här är nostalgi för spanjorerna och det finns få saker som får en att känna sig så mycket utlänning som att inte fatta vad som händer. Så jag tog reda på vilka låtarna var, skaffade dem och lyssnade på dem till leda, tills jag kunde vartenda ord. Och nu blir jag lika vild och galen som spanjorerna när dessa låtar spelas.
Man behöver inte ett gemensamt förflutet för att känna nostalgi. Det går att lura sig själv och är ett mycket bra knep oavsett det gäller musik, film eller viktiga politiska händelser.

Bikinipremiär

Det har varit ovanligt varmt den senaste veckan. Som allt väder nu för tiden. Extremt på ett håll eller annat. Idag åkte bikinin på och de bleka benen exponerades för solen och de andra solbadande Málagaborna.

Vi kom inte till stranden förrän klockan fyra men under nästan en timme var temperaturen helt perfekt. Sedan blev det lite kyligt och t-shirten åkte på. Läste bok, småpratade och spanade in handduksgrannarna: en rödbränd tjej med sin pojkvän, troligen inte spanjorska, de bränner sig aldrig, några pussande par, det obligatoriska pojkgänget som praktiserar bakåtvolter medan tjejerna tittar på och jag är helt säker på att någon till slut ska bryta nacken, och fyra storbystade och stormagade spanska kvinnor i sina bästa år, topless och med en stor kanna gazpacho.

Att vintern är både kortare och varmare här minskar inte glädjen över att våren och sommaren är på väg. Det är underbart att det är varmt igen! Men lyckan grusas lite av vetskapen att det inte är som det ska. Det ska inte vara strandväder i början av mars. Inte ens i Málaga.

Avdrag på vuxenpoängen

Fredagkväll. Tre galna tjejer. Ost, skinka, oliver och tortilla de patata. Två flaskor rött. En flaska Absolut Rasberry. Klassisk, svensk förfest som varade alldeles för länge. Eller var det kanske fortsättningen som varade för länge? Nya stället Casa Nova och slutligen Karma.
Lördag eftermiddag. Efter att ha varit medveten, inte mer, om omgivningen en liten stund tyckte jag det var dags att öppna ögonen och titta på klockan. 16.36!!! Jag har aldrig sovit så länge i hela mitt liv.
Lördag kväll. Två Wallander-filmer på rad. Och jag har fortfarande inte ätit frukost. Hjälp, jag är för gammal för det här.

Myror i brallan

Jag börjar misstänka att sierskan jag träffade i måndags egenligen var en god fé. Med sitt osynliga trollspö lugnade hon ett stormigt hav. Jag tror att hon kanske inte så mycket spår framtiden, som att hon skapar den. Genom att trolla bort kryp i kroppen.
Så i enlighet med mitt nya harmoniska jag, gjorde jag för andra gången denna vecka något för första gången - yoga. Jag blev yr av andningsövningarna, troligen chockade jag kroppen med att tillföra den så mycket syre på en gång, och det stack i fötterna.
Men ändå, det var alldeles, alldeles... ...underbart.
Vad annat kan det vara? På lyxiga Puro Beach, charmigt vinterövergivet, med svag chill-out i bakgrunden, konkurrerande med vågornas brus. En marssol som liksom varken vill gå ned eller sluta värma dig. En och annan fluga som söker din uppmärksamhet. Och en känsla av att det bästa inte har hänt ännu.

Konstiga saker händer

Jag börjar tro att ödet spelar mig ett litet spratt. I dag fick jag ett julkort från samme Mr X som korsade min väg i förrgår. Ja, jag fick det ju inte nu, det hade legat och väntat på mig på kontoret i två månader. I mitt fack, som jag kanske borde kolla lite oftare.
Det är bara det att jag än så länge inte fått någon annan post än cirka 100 brev och vykort från en tokig man som utsett mig till förmedlare av all världens orättvisor, dvs hans. De är inte särskilt varierande, ganska knepiga att läsa eftersom de brukar vara uppdelade på flera olika små lappar med ett virrvarr av kråkfötter, och inte särskilt vackert formulerade. Milt sagt.
Därav mitt lite förvånande ointresse för mitt fack på kontoret.

Men det där julkortet. Och de säger att kvinnor är svåra att förstå sig på.