Jag skulle gissa att det i de flesta länder finns låtar och musikstilar som fastnat mer än andra och som vuxit till något mer än en generationsstämpel. I Sverige har ju schlagermusiken till exempel blivit mycket mer än Melodifestivalen en gång om året och det finns mängder med barer och diskotek som i princip bara spelar schlager.
Något liknande finns inte i Spanien, åtminstone inte i Málaga. Däremot spelar DJ:n på ett av mina favoritställen, Cairo, mycket spansk 80-talsmusik. I Sverige var det glada 80-talet just glatt. Även om jag var lite för ung för att verkligen ha koll så är det min känsla. I Spanien var 80-talet något mycket mer än glatt och yuppie. Det var årtiondet de gick från en stängd diktatur i ett glömt hörn av Europa, till en öppen demokrati där allt plötsligt var möjligt. I denna anda föddes La movida madrileña, en kulturell ungdomsrörelse med alternativ, modern musik, film, konst och litteratur. Mest känd utanför Spanien är filmregissören Pedro Almodóvar.
Efter ett antal besök på Cairo märkte jag vilka låtar som höjde stämningen och när alla tog i för kung och fosterland och sjöng med i texterna. Det är "Déjame" med "Los Secretos", "Ni tú ni nadie" med "Alaska", "Cuando brille el sol" med "La Guardia", och många, många fler.
Det här är nostalgi för spanjorerna och det finns få saker som får en att känna sig så mycket utlänning som att inte fatta vad som händer. Så jag tog reda på vilka låtarna var, skaffade dem och lyssnade på dem till leda, tills jag kunde vartenda ord. Och nu blir jag lika vild och galen som spanjorerna när dessa låtar spelas.
Man behöver inte ett gemensamt förflutet för att känna nostalgi. Det går att lura sig själv och är ett mycket bra knep oavsett det gäller musik, film eller viktiga politiska händelser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ni tu ni nadie är verkligen en av de bästa stämningshöjarna ett dansgolv kan bjuda på!
"..labios de fresa, sabor de amor, pulpa de la fruta de la pasión..." Det finns verkligen MASSOR av sâdana här lâtar: Aquí no hay playa, Catalina, Bodegón, Hoy no me puedo levantar, A quién le importa... Jag har massor av härliga minnen frân Spaniens 80-tal. Främst var det folk frân Madrid och norrut som var galna i lâtarna, i Malaga var man trots allt pâverkad av alla utlänningar. Den populäraste lÂten 1986 var "Amadeus, Amadeus" *s* och Europe var jättestora.
I Sverige var 80-talet väldigt brittiskt och plastigt, alla hade mintgröna takano-overaller och chockrosa clips (aj!).
Anna: ja eller hur! Jag går tokigång på alla de här låtarna! :)
Anna Málaga: kan tänka mig du har en hel del minnen :) vore kul att höra, eller läsa, om dina spanska 80-tals minnen någon gång! Jag skulle ge vad som helst för en tidsmaskin till spanskt 80-tal!
Clips ja... hur fasen kunde man? De gjorde ju skitont... Till och med min mormor hade såna :)
Vilken häftig mormor!
Jag skrev ett inlägg "20-ârs jubileum", som ligger under Malaga-etiketterna. Men det handlar iofs inte om musik.. Vi bodde pâ Sacaba dâ.
Skicka en kommentar