Efter en lång dag med tandläkarvånda, ond mun och mycket jobb eftersom jag som vanligt sparat allt till sista minuten, rasade jag ihop i soffan med en stor skål popcorn och en halv liter te. Orkade inte ens hyra film så det blev åter igen lite SVT Play. "Så ska det låta" kunde vara kul tänkte jag. Lämplig fredagsunderhållning för en singel i storstan... nehe?
I alla fall. Så blev det. Och plötsligt undrade jag hur länge jag bott utomlands (tre år). Det är ju en sak med händelser jag inte känner till, som strömavbrott i Småland och ministerbyte. Men av de sex artisterna i programmet kände jag inte igen ett enda ansikte. Jag visste inte vem de var. Peter Harrysson, Robert Wells och Anders Berglund har tydligen lämnat in handduken.
De var duktiga de nya. Men det var en märklig känsla ändå. Att inte veta vilka kändisar som är kända i Sverige just nu.
Men så precis då, hördes trumpeter och trummor på avstånd. Utanför, på gatan. Jag drogs till fönstret, öppnade balkongdörren och stack ut huvudet. Jodå, där var den, årets första (för mig) procession. En tron med Mariafiguren, uppburen av män, följd av orkestern och ett stort antal människor. En så kallad "traslado", skulle jag tro. Då tronen flyttas från sin kyrka till den plats där den ska förberedas för den stora påskprocessionen.
Och rökelsedoften steg upp till mig. Och jag önskar så att jag kunde förmedla känslan. Men snart är det Semana Santa, och det börjar på riktigt. Och jag kommer säkert skriva mycket om det här. Men jag kan bara förklara det som fjärilar i magen. Och jag är inte ens katolik. Det här är något annat. Förväntan. Spänning. Stämning.
Och så blir det tydligt att jag har lämnat "Så ska det låta"-Sverige bakom mig och släppt nya traditioner in på livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag kan inte annat än att hålla med. Man rycks med i dessa traditioner vare sig man tror eller inte. Det är i alla fall nått jag saknar nu när jag är i sverige och snart ska fira stilla veckan.
Ja, Semana Santa var nog för mig det första riktiga mötet med Spanien. Jag hade då, min första påsk här, pluggat spanska tillsammans med en massa andra utlänningar i ett halvår och levde ju inte så mycket i Spanien kanske. Första två gångerna upplevde jag med min dåvarande spanska pojkvän och därefter har jag gjort det till mitt. Jag skulle aldrig lämna Málaga just under påskveckan.
Skicka en kommentar