Östanvinden (levante) i Tarifa är inte att leka med. När det blåser så blåser det rejält och det har det gjort i helgen. Det blev inte så många timmar på stranden, sanden sticker som nålar i huden och hjärnan känns som ett urblåst ägg efter en kvart. Men det var uppfriskande och vattnet underbart.
Och när man har den här utsikten från trädgården mår man ganska bra ändå.
På bottenvåningen i det här fina huset bodde vi.
Fredagsdopp i Atlanten.
Shoppingtur och middag i byn.
Ingången till gamla stan.
Lördagspromenad på spaning efter gamar och örnar. Gamarna i sin tur spanade in djurkyrkogården med kadavern och örnarna cirklade runt i väntan på att vinden skulle lägga sig för att kunna korsa sundet över till Marocko.
Söndagslunchen? Nej, vi fick ingen fisk. Men vi blev inte så ledsna, alla var ändå mest nervösa över vad vi skulle göra med den om vi faktiskt hade fått någon. Jag blev dagens hjältinna genom att sätta masken på kroken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Gud vad vackert det ser ut! Hur kommer det sig att med all tid jag spenderat i södra spanien att jag aldrig kommit dit??? Jaja, man ska väl kanske spara ett par godbitar... nästa gång ;)
Det verkar iaf som du haft en mysig helg och det var värt stressen med jobbet veckan innan =)
Längtar tillbaka, det är höst i stockholm nu...
Stora kramisar A
anniqa: ja, Tarifa är nåt alldeles särskilt, du bör definitivt se till att åka dit någon dag. Men oroa dig inte, det är alltid trevligt att ha något kvar, att se fram emot och det lär väl inte vara sista gången du kommer till Spanien!
Det var verkligen värt lite stress för att kunna åka dit över en långhelg!
Kramar!
Skicka en kommentar