Varför skickar du inte ett brev?

Veckan har minst sagt varit hektisk, i ärlighetens namn, stundtals mardrömslik. Stress i kombination med den där veckan i månaden som mest är skit, hur bra livet än är egentligen. Höstens allvar har satt igång och det med råge. För en gångs skull känner jag inte att jag jobbat med kniven på strupen för att jag varit lat veckorna innan. Jag har helt enkelt väldigt mycket mer att göra. En glad överraskning är dock att jag häpet märker hur stressen inte haft någon negativ effekt på kreativiteten, tvärtom. Även om nästan alla artiklar denna månaden känts som mindre förlossningar, är jag väldigt nöjd och det har varit roligare än på mycket länge att skriva.

Det som varit mindre roligt är att tjurfäkta mot ett antal personer som man i ett inte alltför stilla sinne undrar hur de är funtade. Jag tänker bara ge ett exempel eftersom det faktiskt är väldigt roligt, så här i efterhand. IKEA. Som ni vet öppnar de 30 oktober i Málaga. Givetvis måste vi skriva om det. Jag har tidigare beskrivit Kafkaliknande historier om hur spanska företag tycks ha väldigt svårt att hantera en journalist. Man blir ju lite ledsen när ett företag som IKEA visade sig vara ett av de värre.

Från marknadsavdelningen i Málaga, till pressansvarig i Madrid, till en utomstående mediabyrå, till en annan utomstående mediabyrå. Längs med vägen vänta, vänta, vänta, maila frågorna, vänta, maila, vänta, beskriva ärendet för en ny person, vänta, maila igen. Osv. Mailet till en av mediebyråerna kom inte fram, hur vi än försökte. Utan mail, ingen hjälp. Tjejen föreslog fax, jag har ingen fax. Då kom hon på en strålande idé - "Varför skkickar du inte ett brev". Ett brev. Med posten. Ursäkta, men vilket århundrade har jag kommit till? Det var onsdag, jag hade försökt få en kontakt på IKEA sedan en vecka tillbaka och min deadline ver egentligen i fredags. Ett brev. Hahaha, det är faktiskt vansinnigt kul!