Första advent ägnade jag åt att städa i min gamla lägenhet och häromdagen lämnade jag äntligen över nycklarna till mäklaren. Jag gjorde två reflektioner. För det första är jag, liksom alltid vid en flytt, fascinerad över hur jag kunnat leva bland så mycket skit. Inför flytten rensade jag ganska ordentligt och slängde massor, mest sådant som skulle återvinnas och som jag samlat på hög av ren lathet. Under själva flytten dök det ändå upp rätt mycket som jag undrade varför jag släpade omkring. Och efter flytten, när det var dags att städa, gick jag nog ytterligare fem vändor till återvinningsstationen. Jag bodde i en etta och fattar inte hur jag kan ha haft så mycket ren och skär skit. Hur fick jag över huvudtaget plats?
Min andra reflektion var hur trevlig en spansk lägenhetsbesiktning är. Jag hade städat men inte gnott mig fördärvad, hoppade ill exempel över sådant som fönster, avfrostning av kyl och frys. Mäklaren klev in i lägenheten, snurrade ett varv, såg sig nöjt omkring och sa att allt såg bra ut. Det fick mig att tänka på den ökände besiktningsmannen för de kommunala Ängelholmshem i Ängelholm. Alla som skulle flytta var livrädda för honom, städade som tokar och ändå var det ALLTID något som var tvunget att göras om. Han var en sån som lade sig på golvet, kikade under kylskåpet och drog med fingret för att se om man torkat ordentligt. Jag och min dåvarande sambo hade lyckats slå sönder handfatet och köpt ett nytt. Men det var ju inte standard och pluppen såg inte likadan ut som i resten av Ängelholmshems lägenheter. Så kan man ju inte ha det. Så vi fick snällt åka till tippen där vi dumpat gamla handfatet för att leta upp den gamla pluppen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Men herreguuuud! Jag som tyckte kommunala bostadsbolaget i Västerås var väl nitiska när jag var var tvungen att åka upp dit från Göteborg för att ta bort några intorkade vattendroppar från en fönsterruta (dessutom en rest från fönsterputsningen, mind me), men att leta en plopp på tippen?!
För övrigt ändrade sig besiktningsmannen sen, så jag slapp ta tåget. Men jag "skulle inte göra om det" lät han meddela.
Fast en annan besiktningsman(kvinna) från samma bolag lät mig och dåvarande sambon komma undan med att betala 500 spänn för en omtapetsering av kök, hall och vardagsrum. Bara för att vi hade två vuxna katter och sex kattungar hemma som svärmade runt hennes knä och var så söta de kunde. Inte mer än rätt, det var ju de som förstört tapeten. En skitful strukturtapet som imiterade en tegelvägg - oemotståndligt för kattklor, gissar jag.
Nåväl, färdigkommenterat nu kanske? Innan jag skriver en hel novell här, haha.
PS. Tack för komplimangen!
trulsa: jag säger det samma herreguuuuuud! det är faktiskt skitkul! I efterhand förstås, inte just då... men skönt att du slapp åka dit för att tvätta bort vattendropparna...
kul att du tittade in! Och nu fick jag minsann mail med dina kommentarer... inte så konsekvent den där blogger...
Vilken Ängel ;-)
Menar du proppen?
A men e dom goooo'a eller? Besiktningsfolket menar jag? Jag trodde nederländska p-vakter var frustrerade men lägenhetsinspektörerna i Sverige tar la priiiiiset!!!!
anna malaga: eh, ja, visst menar jag proppen... inte bra det här när viktiga ord försvinner. Dags att flytta till Sverige. Eller ta in på hem!
karlavagnen: ja, de tar nog priset, fast jag har en känsla att just denna skulle få förstapriset, alla är nog inte så hemska.
Skicka en kommentar