Grattis & godnatt

Min blogg fyller ett år idag. Hipp hipp..!

Utan en regelrätt plan ville jag skapa en lagom personlig blogg med mina reflektioner om livet, hur det är att vara jag, om att vara utlandssvensk i Spanien, dela med mig av fotografier, tankar, både ilskna och glada. På sistone har jag kommit av mig lite, liksom tappat balansen. Jag känner mig för tillfället inte helt bekväm med att vara en öppen bok för världen att läsa, samtidigt som "small talk" aldrig riktigt varit min grej. Och att vända siktet utåt, mot den stora världen, för att blogga om sådant som sker omkring mig, för det finns inte riktigt plats just nu. Och då blev det så väldigt lite kvar att skriva...

Bloggen lämnas därför i träda. Och av en slump faktiskt, blir det just på ettårsdagen. Jag är en vindflöjel och kanske är jag tillbaka snart för att lusten återvänder och den där balansen likaså. Kanske dröjer det ett tag.

På återseende!

Para llevar

Jag älskar att man numera kan köpa kaffe på Málagas pendeltågsstation! Ännu mer sedan jag fattat hur man ska välja bort sockret... Två klunkar i en ful liten plastmugg. Men ändå! Det går framåt. Om några år kanske man kan få riktigt skummande caffelatte i snygga och miljövänliga muggar även här!

Det historiska minnet

Nu kan ni läsa Sydkustens artikel Ny lag omprövar historiebeskrivningen!

IKEA-premiär

Idag har jag premiärshoppat på IKEA i Málaga. Det var en ganska speciell upplevelse. Det är ju så svenskt. Som att kliva rakt in i Sverige. Som att vara hemma. Men omgiven av spanjorer. Lustigt.

Lite besviken blev jag. Jag hade verkligen gett mig själv tillåtelse att shoppa loss, men som alltid när man gör det hittar man inget. Jag lyckades göra av med hela 30 euro... På: en grön mjukiskrokodil, två förvaringsboxar till badrummet, en väldans massa ljus, servetter, en brödform och i mataffären ett paket lingonbrödmix och äppelvinäger med lingon.

Det kändes som det var... jag vet inte, lite tunt. Sedan tror jag att de förlorar på att infrastrukturen runt varuhuset inte är klar ännu. Från tågstationen måste man gå ganska långt för att ta sig över spåret och bilvägen är ett sammelsurium av byggstaket, oranga koner och filer som plötsligt inte leder någonvart.

Men ändå, IKEA är ändå IKEA, och jag kommer snart åka dit igen!

Så blir 2008?

Jag har hört att nyårsdagen är en symbol för hur resten av året kommer att bli. Med önskemål om vissa modifikationer eller snarare tillägg, ser jag i så fall fram emot 2008 med ganska stor tillförsikt:

- Jag vaknade med träningsvärk istället för baksmälla
- När jag klev utanför dörren andades jag frisk bergsluft
- Det första jag åt var ett äpple och därefter färskpressad apelsinjuice till rostat bröd med olivolja och salt
- Jag fick förmodligen seklets bästa skratt när vi hamnade efter en bil med ratten på höger sida, på vänster sida satt en mycket rakryggad dalmatinerhund med ögonen koncentrerat på vägen. Bakifrån såg det definitivt ut som om det var han som var ute och körde!
- Mitt barnasinne fick sitt då vi stannade på en vägkrog/butik och köpte Tintin-serier i bokform
- Två sköna filmer, soffan, mängder av choklad
- God och nyttig kvällsmåltid bestående av heta räkor, potatis, kronärtskocka och groddar (konstig blandning jag vet...)
- En god bok och så... godnatt... zzz...

Ett gott slut

Nyårsafton gick i sundhetens och naturens tecken med fyra timmars vandring i bergen Serranía de Ronda. Jag blir lycklig av berg och natur, jag menar verklig natur, när man befinner sig mitt i och långt bort från verkligheten, får problemen att rinna av en. Så ja, 2007 fick ett mycket gott slut.


Vi började vår rutt från byn Parauta.


Fruktpaus.





Kom efter en liten omväg så småningom fram till byn Igualeja.


Och promenerade sedan tillbaka igen.



Vandringen avslutades med en sen och välförtjänt lunch i det fria. Det smakade gudomligt, dessutom var denna fantastiska "tortilla de patatas" hemmagjord.


Vår lilla stuga i Complejo Turístico Salitre. Här åt vi en mycket god middag på kvällen, proppade munnen full av de tolv lyckodruvorna vid tolvslaget och skålade i cava.

God fotsättning på 2008!

Min jul i bilder

Utflykt till Hotel Humaina uppe i Málagas berg med en snabb promenad, lunch och en stund framför brasan.


Regnbåge över El Palo på julafton.



Alternativ julmiddag med mycket skaldjur och musslor.





En sväng till Tarifa hann vi också med, skymtade Marockos berg på andra sidan vattnet, promenad på stranden i solnedgång och klassisk spansk frukost i modern tappning innan vi var tvungna att åka tillbaka till Málaga.

¡Felices fiestas!

Jag tar en liten bloggpaus och...

Önskar er alla en riktigt God jul & Gott nytt år!

Som om det hände igår

Sjuttio år är lång tid, på 30-talet var inte ens mina far- och morföräldrar särskilt gamla. Vad jag vet om den tiden har jag läst i historieböcker. Jag kan bli berörd, nyfiken, känna ilska, men sådant som spanska inbördeskriget är ändå mer som en äventyrsberättelse, en saga med skräck i kanterna, sorglig och ful. Men likväl, något som hände i en annan tid.

Igår besökte jag den gamla kyrkogården San Rafael i utkanten av Málaga. Här ligger över 4 000 Málagabor begravda i massgravar. De sköts ihjäl, många 1937, en del under 40- och 50-talen. Kulhålen finns fortfarande kvar i muren som omger kyrkogården. Just nu håller arkeologer på att gräva upp kropparna för att om möjligt identifiera dem, ge svar till anhöriga om vad som hänt och så småningom upprätta en värdig minnesplats.

Utanför mötte vi Juliana, 77 år. Hon var sju år när hennes far dömdes till döden för att han var socialist. Han sattes i fängelse, fick sin dom och två dagar senare var han borta. Juliana åker varje vecka ned från Madrid för att stötta utgrävningarna och vara på plats om utifall de hittar något som kan identifiera hennes far. Francisco, 70 år, som vi intervjuade, har aldrig träffat sin pappa, han sköts ett halvår innan Francisco föddes.

Man står där och tittar ned i massgraven, arkeologer som arbetar, tycker att det är spännande och intressant. som om det vore en boplats från stenåldern de just har upptäckt. Men det är det inte. Ett av skeletten är Franciscos pappa. Ett annat är Julianas far. Båda står där alldeles levande vid min sida. Och plötsligt känns historien väldigt, väldigt nära.

ADSL någon?

Nu ringde precis tekniker nummer 2 från Telefonica. Han ville också gärna komma och installera ADSL i mitt nya hem. Jag förklarade att jag flyttat in för tre veckor sedan och att jag haft Internet sedan dess. Han var väldigt trevlig och skulle annullera ordern, inga problem. Jag passade på att ge ännu en hint om förvirringen som råder när man försöker tala med Telefonica. Precis som tekniker nummer 1 höll han fullständigt med. Jag har också fått bekräftat att deras callcenter ligger i Argentina, därav de dåliga linjerna och den för mig svårförståeliga dialekten. Tokigt, svenska företag flyttar sina callcenter till Spanien medan de spanska flyttar sina till Marocko och Sydamerika.

Funderar just nu på...

...om att vara "koko i huvudet" har något med spanskans "comerse el coco" att göra. Det senare betyder ungefär att äta upp sitt eget huvud, dvs att något snurrar runt runt i huvudet.

I alla fall stämmer båda begreppen finfint in på mig.

När slutade jag tro på tomten?

Det är samma varje år. Jag sörjer att den där pirrkänslan innan jul inte infinner sig. Det är ju såklart därför man ska ha egna barn som tar över när man själv tappar tron.

Samtidigt går december alldeles för fort. Folk klagar på att julen börjar tidigare för varje år. Det är lugnt, för min del skulle den kunna börja i september, så hinner man njuta lite.

Igår köpte jag julklappar, två mycket effektiva timmar på stan och jag var ganska nöjd när jag var klar. Men det är nåt som saknas. Kanske i år lite extra för att de ska skickas och jag måste tänka smått och inte får vara med och se ansiktena på dem som ska öppna paketen.

En nyttig fredagkväll

Om man halvt hysteriskt, en fredagkväll, handlar: persilja, selleri, groddar, ruccola och rädisor, och knappt kan vänta på att få äta upp det, vad har man brist på då? Jag menar något måste det ju vara. Järn? Jag shoppade visserligen också öl och Fanta citron för att göra "clara con limon", pistagenötter och ansjovisfyllda oliver för att börja snacksa lite redan nu, och "coquinas", små musslor, som jag senare ska steka upp i olja och massor av vitlök.

Ni anar inte vad det förändrat mitt liv att flytta till ett kvarter där det finns en fantastisk, välsorterad livsmedelsbutik där jag blir inspirerad att handla!

Hämnden är ljuv, så ljuv

Telefonica döms till 152 miljoner euro i böter för att de enligt EU har för höga priser på sitt ADSL, 20 procent över övriga EU-länder. Hehehohaha!

Spansk flyttstädning

Första advent ägnade jag åt att städa i min gamla lägenhet och häromdagen lämnade jag äntligen över nycklarna till mäklaren. Jag gjorde två reflektioner. För det första är jag, liksom alltid vid en flytt, fascinerad över hur jag kunnat leva bland så mycket skit. Inför flytten rensade jag ganska ordentligt och slängde massor, mest sådant som skulle återvinnas och som jag samlat på hög av ren lathet. Under själva flytten dök det ändå upp rätt mycket som jag undrade varför jag släpade omkring. Och efter flytten, när det var dags att städa, gick jag nog ytterligare fem vändor till återvinningsstationen. Jag bodde i en etta och fattar inte hur jag kan ha haft så mycket ren och skär skit. Hur fick jag över huvudtaget plats?

Min andra reflektion var hur trevlig en spansk lägenhetsbesiktning är. Jag hade städat men inte gnott mig fördärvad, hoppade ill exempel över sådant som fönster, avfrostning av kyl och frys. Mäklaren klev in i lägenheten, snurrade ett varv, såg sig nöjt omkring och sa att allt såg bra ut. Det fick mig att tänka på den ökände besiktningsmannen för de kommunala Ängelholmshem i Ängelholm. Alla som skulle flytta var livrädda för honom, städade som tokar och ändå var det ALLTID något som var tvunget att göras om. Han var en sån som lade sig på golvet, kikade under kylskåpet och drog med fingret för att se om man torkat ordentligt. Jag och min dåvarande sambo hade lyckats slå sönder handfatet och köpt ett nytt. Men det var ju inte standard och pluppen såg inte likadan ut som i resten av Ängelholmshems lägenheter. Så kan man ju inte ha det. Så vi fick snällt åka till tippen där vi dumpat gamla handfatet för att leta upp den gamla pluppen.

Redo för julen

I år ska ska jag fira jul i Málaga med fyra vänner som kommer nedflygandes från Sverige. Det känns lite konstigt, det är min andra jul under mitt snart 33-åriga liv som jag inte firar med familjen. Men det ska bli mysigt! Och Málaga är, tror det eller ej, väldigt stämningsfullt när mörkret faller. Maken till julbelysning tror jag är svårt att finna. Men jag lämnar ingenting åt slumpen, så idag har jag beställt följande filmer: Kalle Ankas önskejul, Askungen och Casablanca. Jag saknar bara Astrid Lindgrens jul, den finns inte att köpa här... hallå snälla tomten om du läser det här. Skulle gärna vilja ha. Och jag har varit väldigt snäll :-)

Nyårsplaner

För första gången, tror jag, sedan jag blev stor nog att inte vilja fira nyår med familjen, vet jag innan jul vad jag ska göra den 31:e. Nyårsafton hamnar liksom alltid i skymundan av julen, alla vet att de vill göra något särskilt, bara det gör att jag får ångest (dagar när man förväntas ha roligare och mer omgiven av kärlek än vanligt), men ingen har tid eller lust att stå för själva planeringen mitt i julstöket. Men i år blir det storslaget! Vi åker 10-12 personer tre dagar till ett hus i Serranía de Ronda och det känns alldeles... alldeles underbart!

Så här ser det ut på Complejo Turístico Salitre

Kanske vi ska bo i en sån här mysig trästuga...

...eller i ett sånt här fint lanthus.

Och som grädde på moset finns chans att jag får se lite snö, för det snöar faktiskt i Ronda på vintern!

Ordlös onsdag - The Rock

Fler bidrag

1:a advent

I flyttstök och inför deadline har jag inte hunnit plocka fram någon adventsljusstake än, hoppas få tid för en stunds pyssel ikväll. Som tur är har jag en underbar mamma som varje år skickar en riktig glitterkalender till mig, så utan stämning är jag inte!

Önskar er alla en riktigt skön 1:a advent!

1 december

Solen går ned i havet bakom hustaken i mitt nya kvarter.