Under mitt första år i Málaga, 2003-2004, såg jag kanske en cykel i veckan, oftast mer sällan. Nu plötsligt är hela strandpromenaden full av cyklister och man ser dem faktiskt lite här och var i stan också. Med livet som insats... I Málaga, en stad med 650 000 invånare, finns inte en enda cykelbana. Politikerna ursäktar sig med att ingen cyklar. Men hur ska man kunna cykla om det inte finns någonstans att cykla?
Nu verkar det dock som folk är beredda att visa att det visst finns cyklande Málagabor. Det är inte så mycket ett transportmedel som ett sätt att motionera och det dröjer nog innan vi får se cyklande kostymer på gatorna. Fast jag tror inte det är någon omöjlighet. Spanjorerna kanske inte är så miljömedvetna, men med de köer och parkeringsproblem som råder, tar man de lösningar som bjuds. Advokater och affärsmän på moppe är ju ingen ovanlighet.
3 kommentarer:
Just det, fast cykeln är ju en sportpryl och inte ett färdmedel här. De är nästan uteslutande mountainbikes eller "de carrera".
Jag och min man brukade cykla frân min by till stranden i La Misericordia och tillbaka - längs stranden finns je hârdpackade cykel/joggingbanor. Fast som sagt, gjord för sport, inte för att ta sig till nâgot ställe.
Javisst kan man ju cykla på Paseo Marítimo men det är å andra sidan en fara för alla oss som promenerar... Jag vill ha riktiga cykelbanor, i hela stan och längs med de vanliga vägarna. Men så länge man inte ens kan gå två i bredd på trottoarerna är det väl att önska lite för mycket... Nåväl, jag tror jag ska köpa mig en cykel i alla fall. Någonstans mpste man ju börja :)
Ja, gör det! Det räcker att ge sig iväg tidigt pâ morgonen (vid tiotiden, hehe...) för att ha strandpromenaden nästan för sig själv.
Skicka en kommentar