Idag är det Fars dag i Spanien. Det är måndag, alla jobbar, är stressade och ingen kan komma med frukost på sängen eller spendera dagen med sin far. Men den 19 mars är det San José (Josef har namnsdag i Sverige), Jesus pappa, och då firar vi Spaniens alla fädrar. Oavsett veckodag.
Igår på nyheterna visades ett inslag om att det oftast är männen som får lämna hemmet vid en skilsmässa och att de har stora problem att finna en ny bostad. Idag i tidningen läste jag om hur papporna borde få mer tid till sina barn, att mer fritid skulle vara den bästa fars dags-presenten.
Och jag kan inte låta bli att tänka att papporna borde bli lite bättre på att kämpa för sina rättigheter. Män är, generellt, så vana vid att de får som de vill, att samhället är anpassat utifrån deras behov och önskemål, att de liksom inte slår dem att de själva, skulle kunna förändra situationen till det bättre. De skiljer sig och mamman får vårdnaden och de står där vid sidan om och ser ledsna ut. Men de gör ingenting. Oftast.
Jag vet spanska män som kämpat i åratal för att få vårdnaden om sina barn. Och jag vet dem som låtit bli att skaffa barn för att det är så rädda att kvinnan ska ta dem ifrån dem om de skiljer sig. Det är inte riktigt sunt och verkligen inte ett jämställt samhälle.
I regeringens nya jämställdhetsplan har papporna tilldelats två veckors pappaledighet. Det anses vara lite grand av en revolution.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja det känns som att många män, både spanska, svenska och andra har missat att även de har något att vinna på ett mer jämställt samhälle där könsrollerna inte är skrivna i sten. Helt galet att spanska pappor inte kan få vara lediga med sina barn (mer än två veckor nu då). Och den spanske mannen som vågar ställa sig på jobbet och säga att den ska vara pappaledig måste vara en modig en, kan tänka mig att det blir en hel del reaktioner. Men det går ju att förändra, här är ju fler och fler pappor lediga även om det går långsamt framåt.
Det där är ju ett intressant ämne, som man kan diskutera hur mycket som helst. För hur är det egentligen. Man borde göra nâgon slags jätteundersökning om vad papporna egentligen vill. För även om mânga är besvikna och det är orättvist som det är nu, är det ocksâ sant att:
-de flesta pappor INTE ansöker om vârdnaden vid skilsmässa (varken i Sp eller Swe).
-smâbarnspappor jobber mer övertid än andra och reser rekordmycket i jobbet (i Sverige)
-1/4 av alla pappor föredrar att förlora sina 2 obligatoriska pappamânader istället för att ta ut dem (I Sverige).
De skilda pappor jag känner har barnen varannan helg och halva loven, men de är oftare hos farmor än hos sin pappa, tyvärr. (Inget fel pâ farmor, men...)
När det gäller f-dagarna är det bara 40 dagar som är mammans obligatoriska, resten kan pappan ta om han vill.
Anna: Ja, jag tror många män glömmer att jämställdhet också handlar om deras rätt, exempelvis att tillbringa mer tid med sina barn. Det är ju visserligen en skyldighet, men framför allt en rättighet, och värd guld. I samma artikel jag läste idag stod att en stor andel av papporna inte vet vad de ska tala med sina barn om. Sorgligt... Men ja, visst går det att förändra och jag är övertygad om att det går på rätt håll! Jag tror det finns en stark vilja. Om man bara börjar lossa på gamla mönster, kommer det att accelerera.
Anna Malaga: Ja, stort tema... men viktigt och intressant! Vad gäller föräldraledigheten skulle den ju till en början behöva tredubblas för att den överhuvudtaget ska gå att dela på. Generellt tror jag det är viktigt att jobba på flera fronter, opinionsbildning i media, att ämnet blir synligt och debatteras, att företagsledarna inser att föräldraledighet är gratis kompetensutveckling och stöttar dem som vill vara hemma, oavsett kön, lagar som fungerar som incitament och en knuff i rätt riktining, föräldraföreningar, stöd- och samtalsgrupper för pappor. Osv.
Skicka en kommentar