Att regelbundet titta på TV-nyheterna känns väldigt viktigt för att hänga med i vad som händer i mitt nya hemland. Dessutom är det ju ett bra sätt att utveckla språket. Det är intressant och jag har givetvis lärt mig mängder. Jag tittar inte varje dag, men nästan.
Dock slutar jag aldrig att förvånas, och frustreras, över bristen på variation i den spanska nyhetsjournalistiken. Och då syftar jag framför allt på TV. Tidningsjournalistiken följer jag sämre, men min uppfattning är att den är något bättre.
Jag överdriver kanske lätt, men i princip VARJE dag ser jag; Zapatero och Rajoy, regeringschefen och oppositionsledaren, i någon dispyt. För det mesta om antiterroristpolitiken. Vädret, som alltid är extremt; stormar, översvämningar, snö, torka eller värmebölja. Senaste offret för mäns våld mot kvinnor. En eller flera trafikolyckor, tyvärr sällan något generellt reportage om tendenser och utvecklingen i stort. Senaste ankomsten av båtflyktingar från Afrika, oftast till Kanarieöarna, ibland till Andalusien. Lägenhetsbränder, vanligtvis orsakade av gasexplosioner. Kungafamiljen figurerar också ganska ofta, med anledning av allt ifrån invigningar till graviditeter.
De internationella inslagen begränsas ofta till det senaste attentatet i Irak eller Afganistan. Blandas upp med lite sydamerikansk politik. Men det är inte folket som syns, utan politikerna. Ledarna.
Väldigt, väldigt sällan positiva nyheter. Lokala inslag är ovanliga, det mesta kommer från Madrid och Barcelona. Förutom om vi talar hustruvåld, bränder och väder. Och korruption för den delen! Väldigt få vanliga människor, eller representanter för dem, såsom föreningar och organisationer.
Sporten handlar nästan uteslutande om fotboll, spanska ligan eller UEFA, med klipp från senaste presskonferensen med Barça eller Real Madrid. Lite kort om basket, gärna NBA. Söndagar Formel 1 och tennis om Nadal spelat.
Det sorgliga är att effekten av denna bristfulla nyhetsjournalistik, inte bara leder till en skev bild av vad som faktiskt pågår i landet och resten av världen. Den skapar en känsla av hopplöshet och apati som får de flesta unga att vända politiken ryggen. Politik på TV är bara ledande rikspolitiker. Och generellt har den en negativ slöja över sig.
Å andra sidan märker jag själv som journalist hur oerhört svårt det är att få komma till och göra intervjuer i Spanien. Skillnaden jämfört med Sverige är radikal. Där kan du ringa vilket företag, organisation eller minister som helst och via pressekretaren få det material eller intervju du önskar. Vanliga människor är också oerhört tillmötesgående. Det är något självklart att tala med media. Här stångar jag huvudet i väggen dagligen. Det tar månader att få en enkel kommentar och det ska faxas frågor och godkännas av högsta ansvarig och gud vet vad.
Det oroar mig. En ensidig nyhetsjournalistik och ett samhälle otillgängligt för journalisterna, det är ett verkligt hot mot demokratin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Spanska nyheter känns lite som en fara för ens allmänbildning, man blir liksom helt avskärmad från världen. Intressant att höra från ditt perspektiv som journalist om att det är svårt att få till intervjuer. Man ska nog vara glad för den öppenhet vi ändå har i Sverige.
Ja, man bör hålla en viss distans och försöka använda sig av flera källor. Just för att journalistiken är så elitistisk blir den inte representativ.
Jag tittar ibland på svenska nyheter på nätet, alldeles för sällan, men efter att de där Muhamedbilderna publicerats i Danmark, tittade jag dubbelt på svenska och spanska nyheter. Det var en väldig skillnad. På spansk TV fick man bara se skrikande och stenkastande araber medan svensk media hade sökt upp muslimska talesmän i Sverige för att låta dem i lugn och ro kommentera det som hänt.
Ja bilden är ofta inte särskilt nyanserad i spanska medier. Min syster skrev just ett inlägg om 11M, hon var i Madrid när det hände, kanske kan vara intressant att läsa. http://blogg.aftonbladet.se/1894/perma/318942
Du har helt rätt, men att vanliga människor är trötta pâ politikerna har nog inte sâ mycket med journalisterna att göra som med politikerna själva, tyvärr. Marbella är klart värst, men absolut inget undantag.
Anna: Tack för länken, ska jag läsa med stort intresse!
Anna Málaga: Självklart bidrar politikerna också till att politikerförakt uppstår. Men det finns ju trots allt tusentals människor som engagerar sig på ett positivt sätt i olika frågor, men de syns inte på nyheterna. Det är bara toppolitiker som framhävs och talar man om lokalpolitik är det detsamma som korruption. Det är ju viktigt att uppmärksamma, givetvis, men jag tror inte det är hela sanningen.
Skicka en kommentar