Mitt liv är uppdelat enligt följande:
– Sista fredagen i varje månad – deadline för mina artiklar. Vilket inte nödvändigtvis är det samma som att jag lämnar ifrån mig alla just den dagen. Enligt min chef.
– Sista helgen varje månad – vanligtvis enda helgen i månaden som jag jobbar. Ibland för att jag tänjt på min deadline, ibland för att jag vill vara ute i god tid med att sätta de tidningssidor jag ansvarar för.
– Veckan därpå (vecka 1) – luften går fullständigt ur mig. Månadens tidning är klar. Det är väldigt långt kvar till nästa deadline. Jag ägnar mig glad och nöjd åt rutinjobb, dvs allt annat än att skriva. Tycker ibland jag är en duktig reporter och oftast att jag har världens bästa jobb.
– Vecka 2 – jag har inte längre någon ursäkt för att inte ta itu med nästa månads artiklar. Börjar göra listor på idéer och folk jag ska ringa. Drar ut lite på rutinjobbet, klamrar mig fast. Jag är inte stressad men lätt besvärad över att jag faktiskt måste börja göra något ordentligt.
– Vecka 3 – paniken smyger sig på. Jag har gjort det igen. Jag ligger efter. Artikellistan är fortfarande preliminär. Alla potentiella intervjuoffer är kontaktade, men ingen har återkommit och bekräftat. Jag är säker på att misslyckas helt och inte få loss en enda bra grej. Har fortfarande inte skrivit mer än en bråkdel av månadens artiklar. Ibland ingen.
– Vecka 4 – paniken är ett faktum, samtidigt som den tar form av jävlaranamma. Intervjuerna är inbokade. Jag räknar raskt ut hur många artiklar jag måste skriva per dag för att vara klar på fredagen. Jag blir plötsligt effektiv och får undan saker. Måndag-tisdag sliter jag fortfarande mitt hår och gråter ilsket över att jag faktiskt inte kan skriva. Efter 3-4 artiklar lossnar det och sedan går det ganska bra. Men denna veckan är det bara jobb som gäller.
Och så börjar det om från början...
Det är som om jag efter varje deadline glömmer bort hur man gör när man skriver. Och så måste jag lära mig på nytt. Mysko.
Mina vänner kan alltid se på mig om det är "den där veckan..." eller "den där veckan!".
Just nu är det måndag vecka 3 och jag har faktiskt skrivit klart en artikel! Men det är väldigt svårt att lära den här gamla hunden sitta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag har alltid haft svårt att få saker gjort innan deadline flåsar en i nacken. Det är ju egentligen ytterst korkat eftersom det innebär en massa stress, men jag får helt enkelt inget gjort annars. Och det brukar lösa sig och bli bra till slut. Det låter i alla fall som du har ett kul och spännande jobb!
Anna: Jobbet ÄR kul och spännande! Och väldigt lärorikt! Får luska i en massa saker om mitt nya hemland. Det är ju som du säger, det där med deadlines, man måste känna flåset för att få upp gnistan. Och visst ordnar det sig alltid. Det är det man måste komma ihåg.
Skicka en kommentar