Pirrig

Nu har jag ringt mina vänners mobiler flera gånger och börjat undra varför de inte dyker upp och vad som kan ha hänt. Gör en sökning på flighten och inser att de ska landa först om en timme, inte 11.40 som jag fått på hjärnan trots att det faktiskt står 14.40 i min kalender.
Jag är nog lite uppspelt tror jag.

Lycka i en liten studio

Nu skiner solen igen, hurra! Min vänner landar om två timmar och helgen ligger framför oss. Fyra tjejer och tre resväskor på mina 40 kvadrat.

Tungvrickning

Jag har en del problem att välja rätt ord om det finns två motsatser. Det är inte för att jag inte vet, utan bara en konstig grej jag har. Som nu, då jag precis försökte boka en intervju "la semana pasada" (förra veckan) istället för "la semana que viene" (veckan som kommer). Och det är inte första gången.

Luna llena

Fullmåne i Málaganatten. Visst är det romantiskt?!

De där dagarna man saknar en svensk tvättstuga

"Vad kommunistiskt", sade mitt spanska ex och skrattade när jag berättade om svenska tvättstugor, om gemensamma tvättmaskiner, torkskåp och rum med värmefläktar. Ja, det är ju väldigt gulligt och så mycket TILLSAMMANS på något sätt. Utan att vara det förstås. Svenska tvättstugor genererar i regel mer trät än vänskap...

Men idag när jag har tvättat, för att jag var tvungen att göra det just idag eftersom jag får besök och måste ha rena lakan och handdukar. Och det regnar ute. Och precis när man tror att det är säkert att hänga ut tvätten, så börjar det droppa igen. Då saknar jag verkligen en svensk tvättstuga med torktumlare och fläktar. Nu tycks det som jag får drapera hela min lilla lägenhet i ett försök att undvika att bädda ned mina vänner i mögliga lakan imorgon.

Latinjazz

Jazzkväll med Málaga Jazz, "Noche latin", på Hotel Larios. Grymt bra! Pianisten, som för övrigt är en god vän till mig, spelar varje tisdag med lite varierande musiker, rekommenderas varmt. Till helgen öppnar Larios takterrass som nog får sägas vara stans bästa ställe sommartid; för en drink, och för livemusik varje tisdag och torsdag. Med en lätt svalkande bris och utsikt över hustaken i Centro Antiguo.

Normbrytare

Fick flera intressanta kommentarer på mitt inlägg Givakt, så pass att jag liksom inte riktigt visste var jag egentligen stod i frågan. Var det så att jag bara tyckte normbrytandet var häftigt utan att fundera på de bakomliggande värderingarna? Nej, kom jag fram till. Det är inte ett dugg coolt att röka bland icke-rökare, eller fälla rasistiska kommentarer bara för att provocera.

Det positiva är förstås att våga följa sin övertygelse, trotsa egna rädslor, trampa okänd mark, skaffa egna erfarenheter för att sedan fatta egna beslut. Jag håller med Verbal kint om att det är viktigt att prova på många olika saker som en del i ens egen utveckling. Men det finns förstås gränser för vad som är okej och inte.

I Sverige har jag en känsla av att militärutbildningen har många goda inslag såsom ledarskap och teambuilding. Det tycker jag man kan ta tillvara på utan att sedan gå ut och skjuta ihjäl folk. Naturligtvis vore det bästa att ta bort vapnen helt och hållet och bara koncentrera sig på överlevnadsstrategier och diplomati.

Jag tycker givetvis att vi ska avveckla allt som skapar och förlänger krig och oroligheter. Ofta tror jag militärnärvaro provocerar mer än det lugnar. Men jag tror också att det kommer dröja innan vi är där. Om någonsin. Och liksom inom samtliga områden i samhället är jag övertygad om att när män och kvinnor jobbar tillsammans, blir det alltid bättre än när vi jobbar var och en för sig. När det gäller just miltärtjänst tror jag alltså att så länge det finns militärer, är det bra om det också finns kvinnliga militärer.