"Vad kommunistiskt", sade mitt spanska ex och skrattade när jag berättade om svenska tvättstugor, om gemensamma tvättmaskiner, torkskåp och rum med värmefläktar. Ja, det är ju väldigt gulligt och så mycket TILLSAMMANS på något sätt. Utan att vara det förstås. Svenska tvättstugor genererar i regel mer trät än vänskap...
Men idag när jag har tvättat, för att jag var tvungen att göra det just idag eftersom jag får besök och måste ha rena lakan och handdukar. Och det regnar ute. Och precis när man tror att det är säkert att hänga ut tvätten, så börjar det droppa igen. Då saknar jag verkligen en svensk tvättstuga med torktumlare och fläktar. Nu tycks det som jag får drapera hela min lilla lägenhet i ett försök att undvika att bädda ned mina vänner i mögliga lakan imorgon.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej, läste ditt inlägg om "djup vänskap" och måste bara tillägga att samma sak händer spanjorerna i Sverige. Jag har många spanska kompisar i Sverige och har bott med 2 spanska pojkvänner här (fast vi lärde kännas i Spanien) och de har "klagat" på precis samma sak som du. De känner sig väldigt ensamma, de tycker att svenskar är väldigt trevliga, sociala, lätta att prata med etc... men att de aldrig hittat någon RIKTIG vän här i Sverige som man kan tala om allt med. De som de kommit närmast är andra invandrare/utlänningar. Precis som du skrev om i Spanien.
Jättebra blogg! En av mina favoriter faktiskt!
katten: Intressant! Ja, då håller ju faktiskt inte teorin om att vi svenskar är så himla djupa och genuina bara vi får chansen. Måste snarare handla om en universal distans till det som är lite annorlunda. Eller bara att vi alla är olika och att det inte hänger ihop så mycket med vår nationalitet som vi tror.
Blir jätteglad över att du gillar min blogg, kul :)
Skicka en kommentar