Normbrytare

Fick flera intressanta kommentarer på mitt inlägg Givakt, så pass att jag liksom inte riktigt visste var jag egentligen stod i frågan. Var det så att jag bara tyckte normbrytandet var häftigt utan att fundera på de bakomliggande värderingarna? Nej, kom jag fram till. Det är inte ett dugg coolt att röka bland icke-rökare, eller fälla rasistiska kommentarer bara för att provocera.

Det positiva är förstås att våga följa sin övertygelse, trotsa egna rädslor, trampa okänd mark, skaffa egna erfarenheter för att sedan fatta egna beslut. Jag håller med Verbal kint om att det är viktigt att prova på många olika saker som en del i ens egen utveckling. Men det finns förstås gränser för vad som är okej och inte.

I Sverige har jag en känsla av att militärutbildningen har många goda inslag såsom ledarskap och teambuilding. Det tycker jag man kan ta tillvara på utan att sedan gå ut och skjuta ihjäl folk. Naturligtvis vore det bästa att ta bort vapnen helt och hållet och bara koncentrera sig på överlevnadsstrategier och diplomati.

Jag tycker givetvis att vi ska avveckla allt som skapar och förlänger krig och oroligheter. Ofta tror jag militärnärvaro provocerar mer än det lugnar. Men jag tror också att det kommer dröja innan vi är där. Om någonsin. Och liksom inom samtliga områden i samhället är jag övertygad om att när män och kvinnor jobbar tillsammans, blir det alltid bättre än när vi jobbar var och en för sig. När det gäller just miltärtjänst tror jag alltså att så länge det finns militärer, är det bra om det också finns kvinnliga militärer.