Feria del Gastor

Min helg i bilder i den lilla byn El Gastor i Cadizprovinsen.









Vi åt frukt och grönsaker som odlats och skördats på plats, nygjord gazpacho, familjens egen gris, nyskjutna kaniner och faktiskt kräftor som kokats på svenskt vis. Och drack förstås rebujito, den traditionella feriadrickan gjord på vitt, sött vin och Sprite. Tyvärr glömde jag bort att dricka vatten och i den 40-gradiga värmen var det inte det smartaste...
Och så dansade vi under presenningen på lilla torget, där sprinklersystem vattnade partylirarna med jämna mellanrum. Spanjorerna vet hur man festar. Torsdag till söndag, dag som natt, bara med korta avbrott för några timmars sömn frampå morgonkvisten och siesta förstås. På kvällen springer "El toro de fuego" runt i byn med raketer och smällare som far åt alla håll, i själva verket är det en person iklädd en slags träställning. På dagen är det kossorna som rusar längs med bygatorna medans de modigaste/galnaste byborna leker tjurfäktare. Som ni kan läsa i kommentaren i föregående inlägg förflöt min premiär inte helt utan incidenter...

Imorgon invigs ferian i Málaga!

Ordlös onsdag - utmaningar

Fler inlägg

Distraktion

Mitt andra möte igår med sierskan var både nyttigt och lite av en besvikelse. Hon hade både bytt namn och arbetsmetod och använde sig inte längre av Tarot utan av massage. Resultatet var mycket mer av ett samtal än det flöde av information, svar och klargöranden jag fick förra gången. Men jag fick höra en del som jag behövde höra. Konstigt att man inte kan ge sig själv goda råd utan att de måste komma från någon annan för att man ska förstå allvaret. Essensen i alla fall var distraktion; jag måste distrahera mig, läsa ännu mer än vad jag redan gör och alltid se till att ha bra böcker till hands, träffa mina vänner mer, börja med yoga kommer förändra mitt liv radikalt, överhuvud taget stimluera min spirituella hunger lite bättre än vad jag kanske har gjort hittills. Hon lånade mig också en bok om hur man finner inre frid, Paz Interior. Och med tanke på att hon lyssnade, gav råd och masserade i en timme för 20 euro så kan jag knappast klaga. Dessutom är hon mycket trevlig, glad, en vanlig tjej som drog paralleller till sig själv och sitt eget liv.

Jag tar henne på orden och beger mig nu på byferia i El Gastor i Cádiz i helgen.

Avslutningsvis, säg inte att Harry Potter är ytlig litteratur! Jag som har tendens att klaga på mig själv för att jag tänker för mycket, ifrågasätter mina egna tankar och deras värde, älskar följande stycke:

"Tell me one last thing, said Harry. Is this real? Or hast this been happening inside my head?
Dumbledore beamed at him, and his voice sounded loud and strong in Harry´s ears though the bright mist was descending again, obscuring his figure.
Of course it is happeing inside you head, Harry, but why on earth should that mean it is not real?"

Jag ger mig

Hittade det här citatet på Woody Allens hemsida. Det säger ju i princip allt, eller hur?

SONJA:
Natasha, to love is to suffer. To avoid suffering, one must not love. But, then one suffers from not loving. Therefore, to love is to suffer, not to love is to suffer, to suffer is to suffer. To be happy is to love, to be happy, then, is to suffer, but suffering makes one unhappy, therefore, to be unhappy one must love, or love to suffer, or suffer from too much happiness, I hope you're getting this down.
(from Love and Death)

Grattis Carin!

Idag är det min namnsdag, hipp hipp hurra! I Sverige, inte här... Mamma har dock som vanligt kommit ihåg mig, för henne är det viktigt med namnsdagar.

Jepp, det är jag på bilden. Uppenbarligen förtjust i stora solglasögon redan i unga år. Jag hittade den på mitt 13 år gamla studentplakat som jag nostalgiskt rotade fram i källaren när syster tog studenten i juni. Den fick sig dock några törnar under resan till Málaga.

Långvarig 30-års kris

Jag skulle så gärna vilja vara sådär käck och säga att allt ordnar sig och tro på det. Allways look on the bright side of life... ni vet. Visslande. Leende. Med tro på livet och se det goda och positiva i allt. Det fanns en tid när jag var så. Men jag halkade av banan och hittar inte tillbaka. Och nu pendlar jag mellan stunder av förtvivlan och ljus och hänger mig fast vid sånt som man egentligen har lust att skaka lite lätt leende på huvudet åt. Ljudböcker om att tänka positivt. Johannesört. I september ska jag äntligen börja med yoga. Imorgon gör jag årets andra besök hos sierskan. Bli inte förvånade om jag plötsligt konverterar till buddhismen eller flyttar ut i en liten stuga i skogen för att "hitta mig själv".

Blir det bra av sig själv? Ska man bara göra det bästa av situationen för att överleva? Eller finns det någon slags karta? Är det en labyrint jag måste finna vägen ut ur? Måste jag förstöra några horokruxer för att glädjen ska återvända och stanna på riktigt? Komma undan dementorskyssen...

Ja, jag vet, jag är just nu lite Harry Potterifierad. Värsta sorten. Krisande 32-åring med barnboksfantasier. Ha ha ha.
Ok, jag lyckades faktiskt få mig själv att skratta!

Ordlös onsdag - vardagskonst

Fler bidrag