Jag gnäller ju en del och ganska mycket på den spanska byråkratin. Ibland kanske jag tar Sverige som exempel på hur det kan vara när det fungerar. Egentligen är det ju inte så att jag tycker Spanien fungerar dåligt och Sverige alltid bra. Jag skulle ha precis lika mycket synpunkter på systemet om jag bodde i Sverige. Möjligen skulle jag beklaga mig över andra ting.
Bara så ingen tror att jag sitter här och gnäller på mitt nya hemland och glorifierar mitt gamla. Jag är bara en surkärring i största allmänhet.
Särskilt som jag just nu känner för att ta ytterligare ett sådant exempel! Men bara för att visa på skillnaden. För den är trots allt väldigt stor. Ni som följer bloggen och känner mig vet hur jag kan slita mitt hår för att få en intervju med en spanjor, eller för att försöka få information från en spansk myndighet. Ljusår bort från att Sveriges EU-minister Cecilia Malmström härom dagen kontaktade oss inför sitt Spanienbesök och frågade om vi vill ha en intervju. Vi mailade mitt nummer och hon ringde dagen efter upp mig på min mobiltelefon. Så lätt det kan vara när det inte är svårt!
torsdag 15 november 2007
Grrrrr.....
Har haft en underbar dag på golfbanan, fått lite färg i ansiktet. Imorgon åker jag til Madrid över helgen. Livet skulle kunna leka. Och gör det nog om en stund igen. Telefon- och Internetflytten är dock defintivt inget avslutat kapitel och jag börjar ångrar att jag bestämde mig för att flytta. Just nu ser jag framför mig ett långt helvete av telefonsamtal som inte leder någonvart och veckor, eller månader utan uppkoppling.
I förrgår fick jag ju bekräftat att telefon och ADSL skulle fungera i nya lägenheten om 8-10 dagar, väl där behövde jag bara ringa ett särskilt nummer för att få nya ip-adresser och konfiguera routern.
Idag kom ett SMS som säger att nytt ADSL har beställts och installeras innan den 5 december.
Jag ringde för att tala om att det inte alls var det beskedet jag fick häromdagen. Efter en kvarts mycket plågsamt samtal lade vi på. Det är HELT STÖRT OMÖJLIGT att få någon klarhet i hur saker och ting fungerar och att få tala med en normal människa. De använder troligen formulär när de inleder samtalet och jag som svensk, med i dessa situationer bristfällig spanska, faller inte in i deras mallar. Exempelvis använde jag en lång stund för att förklara mitt ärende. Varpå mannen i andra ändan säger; "Skulle du Doña Carin var så snäll att tala om motivet för ditt samtal?" Eh, ja, det var just det jag gjorde...
Jag blir så väldigt trött. Nu verkar det som de beställt ett nytt ADSL, med ny router. Jag försökte förklara att jag redan har en. Men, nej, den får jag inte använda om jag ska ha nytt ADSL. Jag säger att jag vill inte ha nytt, jag vill bara flytta. Då säger han att de måste göra om ansökan och det kommer dröja ytterligare några dagar. Jag förklarar att jag ju beställde en flytt för två dagar sedan. Osv.
Jag vet att det inte är så spännande att läsa de här inläggen men jag måste avreagera mig på något sätt. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
I förrgår fick jag ju bekräftat att telefon och ADSL skulle fungera i nya lägenheten om 8-10 dagar, väl där behövde jag bara ringa ett särskilt nummer för att få nya ip-adresser och konfiguera routern.
Idag kom ett SMS som säger att nytt ADSL har beställts och installeras innan den 5 december.
Jag ringde för att tala om att det inte alls var det beskedet jag fick häromdagen. Efter en kvarts mycket plågsamt samtal lade vi på. Det är HELT STÖRT OMÖJLIGT att få någon klarhet i hur saker och ting fungerar och att få tala med en normal människa. De använder troligen formulär när de inleder samtalet och jag som svensk, med i dessa situationer bristfällig spanska, faller inte in i deras mallar. Exempelvis använde jag en lång stund för att förklara mitt ärende. Varpå mannen i andra ändan säger; "Skulle du Doña Carin var så snäll att tala om motivet för ditt samtal?" Eh, ja, det var just det jag gjorde...
Jag blir så väldigt trött. Nu verkar det som de beställt ett nytt ADSL, med ny router. Jag försökte förklara att jag redan har en. Men, nej, den får jag inte använda om jag ska ha nytt ADSL. Jag säger att jag vill inte ha nytt, jag vill bara flytta. Då säger han att de måste göra om ansökan och det kommer dröja ytterligare några dagar. Jag förklarar att jag ju beställde en flytt för två dagar sedan. Osv.
Jag vet att det inte är så spännande att läsa de här inläggen men jag måste avreagera mig på något sätt. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
onsdag 14 november 2007
Telefånica
Efter en extremt segdragen och ångestframkallande process för att få till stånd Internet under mitt första halvår i Spanien, har jag inte bara latinskt temperament när det gäller telefon- och Internetbolag, jag förvandlas på två röda till en ilsken, tokig kärring när jag stöter på problem. Så när det blev klart att jag ska flytta i slutet av månaden tänkte jag vara ute i god tid för att beställa flytt av telefon och ADSL. Förra måndagen ringde jag Telefonicas servicenummer 1004 och förklarade att jag skulle flytta och behöver fungerande linje i mitt nya hem vid månadsskiftet. Jag fick veta att jag antingen kunde beställa flytt av linjen med det samma, vilket skulle betyda att den försvann från mitt nuvarande hem omedelbart, eller vänta tills jag hade flyttat och då skulle det dröja cirka 20 dagar. Det var de två alternativ som fanns. Alltså utan telefon och Internet i tre veckor hur jag än bar mig åt. Jag trodde inte mina öron och för att förvärra det hela ytterligare var linjen usel och det gick knappt att höra vad telefonissan sa. Så det slutade med att vi lade på.
Igår ringde jag igen, förklarade åter mitt ärende och fick samma besked. Linjen var lika dålig och jag kände mig lätt desperat. Utan föklaring, mitt i samtalet, som visserligen inte ledde nånstans, kopplades jag till en annan person. Bättre linje och trevligare bemötande. Bara att börja om från början. Plötsligt fick jag veta att det visst går att flytta telefon och Internet utan att förlora uppkopplingen, varken i gamla eller nya lägenheten. Eftersom telefonen står på företaget. Vilket jag noga hade förklarat redan för de två första personerna. Lika plötsligt kopplas jag åter vidare utan att veta till vem eller varför och får dra ärendet ännu en gång. Jag saknade en uppgift och fick ringa tillbaka. Denna gång lycklig innehavare av numret till företagsservice. Med en ny person inleder vi ifyllandet av uppgifter för att realisera ansökan. Samtalet bryts. Jag ringer upp igen, får tala med en ny person som till slut lyckas slutföra och vi skiljs åt som vänner.
Men hur är det möjligt att Telefonica, Spaniens motsvarighet till Telia, har landets sämsta linjer, för att inte tala om service och uppenbarligen även interninformation? Jag skulle faktiskt kunna låta bli att flytta bara för att få slippa tala med dem. De ger mig gåshud och krokodiltårar.
Igår ringde jag igen, förklarade åter mitt ärende och fick samma besked. Linjen var lika dålig och jag kände mig lätt desperat. Utan föklaring, mitt i samtalet, som visserligen inte ledde nånstans, kopplades jag till en annan person. Bättre linje och trevligare bemötande. Bara att börja om från början. Plötsligt fick jag veta att det visst går att flytta telefon och Internet utan att förlora uppkopplingen, varken i gamla eller nya lägenheten. Eftersom telefonen står på företaget. Vilket jag noga hade förklarat redan för de två första personerna. Lika plötsligt kopplas jag åter vidare utan att veta till vem eller varför och får dra ärendet ännu en gång. Jag saknade en uppgift och fick ringa tillbaka. Denna gång lycklig innehavare av numret till företagsservice. Med en ny person inleder vi ifyllandet av uppgifter för att realisera ansökan. Samtalet bryts. Jag ringer upp igen, får tala med en ny person som till slut lyckas slutföra och vi skiljs åt som vänner.
Men hur är det möjligt att Telefonica, Spaniens motsvarighet till Telia, har landets sämsta linjer, för att inte tala om service och uppenbarligen även interninformation? Jag skulle faktiskt kunna låta bli att flytta bara för att få slippa tala med dem. De ger mig gåshud och krokodiltårar.
Svenskveckan ett minne blott
Tur i oturen blev jag ju utan dator precis efter att tidningen kommit ut och lagom till vår svenskvecka i Fuengirola. Man drabbas inte av värre saker än man klarar av säger de som vet. Jag tackar de högre makterna för det.
Svenskveckan var mycket lyckad. Titta gärna på bilder på Sydkustens hemsida. Mycket jobb, långa dagar, trött i fötterna... men det var roligt! Jag tjuvåt Marabou choklad, Ahlgrens bilar, pepparkakor och knäcke med Kalles. Köpte blommiga träskor. Serverade prinsesstårta till säkert 50 personer med en tårtspade som liknade en slickepott. Var moderator för ett seminarium om arv i Spanien. Lyssnade på hur Monika Zetterlunds sköna röst strömmade ut genom högtalarna i det gigantiska shoppingcentret Parque Miramar. Hälsade på svenske ambassadören som kom ned från Madrid och Fuengirolas borgmästare Esperanza Oña. Framför allt har jag jobbat, jobbat, jobbat, vilket kändes väldigt, väldigt skönt när allt var över och vi kan se tillbaka på ett lyckat arrangemang.
Svenskveckan var mycket lyckad. Titta gärna på bilder på Sydkustens hemsida. Mycket jobb, långa dagar, trött i fötterna... men det var roligt! Jag tjuvåt Marabou choklad, Ahlgrens bilar, pepparkakor och knäcke med Kalles. Köpte blommiga träskor. Serverade prinsesstårta till säkert 50 personer med en tårtspade som liknade en slickepott. Var moderator för ett seminarium om arv i Spanien. Lyssnade på hur Monika Zetterlunds sköna röst strömmade ut genom högtalarna i det gigantiska shoppingcentret Parque Miramar. Hälsade på svenske ambassadören som kom ned från Madrid och Fuengirolas borgmästare Esperanza Oña. Framför allt har jag jobbat, jobbat, jobbat, vilket kändes väldigt, väldigt skönt när allt var över och vi kan se tillbaka på ett lyckat arrangemang.
156 euro för en skvätt öl
När jag kom hem från Tarifa förrförra helgen tog jag upp datorn, satte den på bordet, tryckte på power, öppnade en öl och pustade ut efter en fyra timmar lång bussresa. Lite för ivrig dock. Handen svepte över ölburken som välte över min i-Book som blev blöt och klibbig. På Mac-verkstaden, där den så småningom hamnade, sa de att det var tur att det inte var coca-cola för det är det allra värsta. Vin eller vatten är bättre än öl. Så vet ni det. Jag fick höra ganska många historier och kände mig lite mindre ledsen i min klumpighet. Men hur som helst fick jag vara utan dator ända tills idag. De första dagarna utan att vara säker på om jag någonsin skulle få återse min vita lilla Mac. Två dagar var teknikerna tvungna att avvakta för att veta vilken skada ölen gjort. Tack och lov visade sig hårddisken vara utom fara, bara tangenbordet skulle bytas ut, vilket dock är både dyrt och tar tid eftersom det är just en Mac. Kalaset slutade på 156 euro.
Lättad och glad skulle jag hämta datorn idag. Min snälle chef gick med på att kostnaden fakturerades Sydkusten vilket jag bad om när jag lämnade in datorn och också kontrollerade när de ringde igår. Kulturkrock. När man i Sverige ber att något ska faktureras, skickas en räkning till företaget och denna ska betalas inom 30 dagar. I Spanien betyder "facturar" att de ger dig en faktura men att du i vilket fall som helst måste betala kontant. Detta ledde till en ganska het dispyt mellan mig och de två butiksanställda, varpå jag gick ut på gatan och ringde chefen för att be om råd. Två dagar innan lön hade jag inte 156 euro själv, annars hade ju saken varit ur världen. Varpå expediten kom ut och surt tillrättavisade mig för att jag hade slagit i dörren när jag gick ut. Dörren ska tilläggas var en dörr som var helt omöjlig att drämma igen, även om jag hade haft för avsikt att göra det.
Min chef ber att få tala direkt med expediten som samtidigt som hon motvilligt tar luren säger "jag behöver minsann inte tala med någon". Sedan beklagar hon sig och menar att jag inte kan komma där och smälla i dörrar och ställa krav, att jag borde veta att man betalar i förskott. Till slut gick de med på att en överföring gjordes och att bekräftelsen mailades. Jag kunde lämna butiken, med datorn. Slutet gott allting gott. Men jag slutar aldrig att fascineras över servicen på en del ställen. Jag betalade dem 156 euro men ska vara dem evigt tacksam för att de hjälpt mig och minsann inte ställa några krav? Som om de hade gjort mig en tjänst.
PS. Jag tror att jag håller på att få latinskt temprament.
Lättad och glad skulle jag hämta datorn idag. Min snälle chef gick med på att kostnaden fakturerades Sydkusten vilket jag bad om när jag lämnade in datorn och också kontrollerade när de ringde igår. Kulturkrock. När man i Sverige ber att något ska faktureras, skickas en räkning till företaget och denna ska betalas inom 30 dagar. I Spanien betyder "facturar" att de ger dig en faktura men att du i vilket fall som helst måste betala kontant. Detta ledde till en ganska het dispyt mellan mig och de två butiksanställda, varpå jag gick ut på gatan och ringde chefen för att be om råd. Två dagar innan lön hade jag inte 156 euro själv, annars hade ju saken varit ur världen. Varpå expediten kom ut och surt tillrättavisade mig för att jag hade slagit i dörren när jag gick ut. Dörren ska tilläggas var en dörr som var helt omöjlig att drämma igen, även om jag hade haft för avsikt att göra det.
Min chef ber att få tala direkt med expediten som samtidigt som hon motvilligt tar luren säger "jag behöver minsann inte tala med någon". Sedan beklagar hon sig och menar att jag inte kan komma där och smälla i dörrar och ställa krav, att jag borde veta att man betalar i förskott. Till slut gick de med på att en överföring gjordes och att bekräftelsen mailades. Jag kunde lämna butiken, med datorn. Slutet gott allting gott. Men jag slutar aldrig att fascineras över servicen på en del ställen. Jag betalade dem 156 euro men ska vara dem evigt tacksam för att de hjälpt mig och minsann inte ställa några krav? Som om de hade gjort mig en tjänst.
PS. Jag tror att jag håller på att få latinskt temprament.
fredag 2 november 2007
På Västfronten en del nytt
Två saker jag tycker mycket om med Tarifa, förutom att det är en underbar plats, är att i princip alla barer, caféer och restauranger har Wifi, och att det finns väldigt många utlänningar, men alla talar spanska med dig. För er som inte varit här, det kunde i egenskap av Europas blåsigaste plats, varit hålan som Gud och mänskligheten glömde bort, istället är det en helcool liten stad med massor av klädbutiker, bara med roliga (och dyra) grejer, helmysiga och häftiga barer med bra musik och trevliga människor.
Nu sitter jag här, har avslutat dagens måsten och ska äntligen försöka med det jag förutsatt mig, stressa av och njuta. Gårdagen var inte precis avstressande. Det började med att jag en kvart innan jag skulle gå hemifrån, fick veta att tre av filmerna till filmfestivalen skickats, en god nyhet, MEN att Ingmar Bergmanfilmen var i Colombia..! Det hade ansvarig på Svenska Institutet glömt tala om för mig kvällen innan, innan han gick hem och sjukskrev sig. Jag ska bespara er detaljerna, men nu tycks det trots allt som att alla fyra filmerna är på väg till Spanien och att det blir en filmfestival så som var tänkt.
På busstationen i Málaga fick jag veta att bussen till Tarifa var full. Jag satte mig på en till Algeciras i hopp om att sedan kunna åka vidare utan problem. Och faktiskt, det gick hur bra som helst.
Det blåser rejält, efter min promenad på stranden igår hade jag sand långt in i örongångarna, men det spelar ingen roll, så länge jag kan gå mer eller mindre upprätt, klagar jag inte. Och solen skiner.
Nu sitter jag här, har avslutat dagens måsten och ska äntligen försöka med det jag förutsatt mig, stressa av och njuta. Gårdagen var inte precis avstressande. Det började med att jag en kvart innan jag skulle gå hemifrån, fick veta att tre av filmerna till filmfestivalen skickats, en god nyhet, MEN att Ingmar Bergmanfilmen var i Colombia..! Det hade ansvarig på Svenska Institutet glömt tala om för mig kvällen innan, innan han gick hem och sjukskrev sig. Jag ska bespara er detaljerna, men nu tycks det trots allt som att alla fyra filmerna är på väg till Spanien och att det blir en filmfestival så som var tänkt.
På busstationen i Málaga fick jag veta att bussen till Tarifa var full. Jag satte mig på en till Algeciras i hopp om att sedan kunna åka vidare utan problem. Och faktiskt, det gick hur bra som helst.
Det blåser rejält, efter min promenad på stranden igår hade jag sand långt in i örongångarna, men det spelar ingen roll, så länge jag kan gå mer eller mindre upprätt, klagar jag inte. Och solen skiner.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)