På Västfronten en del nytt

Två saker jag tycker mycket om med Tarifa, förutom att det är en underbar plats, är att i princip alla barer, caféer och restauranger har Wifi, och att det finns väldigt många utlänningar, men alla talar spanska med dig. För er som inte varit här, det kunde i egenskap av Europas blåsigaste plats, varit hålan som Gud och mänskligheten glömde bort, istället är det en helcool liten stad med massor av klädbutiker, bara med roliga (och dyra) grejer, helmysiga och häftiga barer med bra musik och trevliga människor.

Nu sitter jag här, har avslutat dagens måsten och ska äntligen försöka med det jag förutsatt mig, stressa av och njuta. Gårdagen var inte precis avstressande. Det började med att jag en kvart innan jag skulle gå hemifrån, fick veta att tre av filmerna till filmfestivalen skickats, en god nyhet, MEN att Ingmar Bergmanfilmen var i Colombia..! Det hade ansvarig på Svenska Institutet glömt tala om för mig kvällen innan, innan han gick hem och sjukskrev sig. Jag ska bespara er detaljerna, men nu tycks det trots allt som att alla fyra filmerna är på väg till Spanien och att det blir en filmfestival så som var tänkt.

På busstationen i Málaga fick jag veta att bussen till Tarifa var full. Jag satte mig på en till Algeciras i hopp om att sedan kunna åka vidare utan problem. Och faktiskt, det gick hur bra som helst.

Det blåser rejält, efter min promenad på stranden igår hade jag sand långt in i örongångarna, men det spelar ingen roll, så länge jag kan gå mer eller mindre upprätt, klagar jag inte. Och solen skiner.