Det har blivit mycket semester- och strandbilder på senaste tiden. Allt det där är underbart. Allt det där är mitt liv just nu. Men i ärlighetens namn är det en del annat också. Mycket tankar. Huvudet fyllt av tycka synd om mig själv. För att jag känner mig ensam. För att jag helst vid 32 års ålder inte skulle vilja tillbringa min semester ensam. Inte för att den bara varit ensam. Men jag tror ni vet vad jag menar.
Och så insikterna. Som sakta börjar trilla in efter kommentarer. Samtal. Egna snurr i huvudet. Och så böckerna. Som lett till att jag börjat försöka ändra tankemönster och bestämt mig för att nu får det vara nog med självömkan. Att jag blivit precis det som jag föraktar mest. Ett offer. För omständigheter och andras sätt att relatera till mig. När det i själva verket bara är jag, BARA JAG, som kan göra mig själv lycklig.
Det är väl det som är semester också. Att man får tid att känna efter på riktigt, men inte stanna vid att man inte är nöjd, utan att också plötsligt ha tid att vända ytterligare några varv på alltihop och börja se lösningar. För min del handlar det om att jag måste sluta bli arg på andra när jag känner mig just ensam. Det är inte deras ansvar att ta hand om mig.
Böckerna (i mp3-format) som just nu fungerar som sparkar i baken på mig är "Att välja glädje" av Kay Pollack och "Självkänsla nu!" av Mia Törnblom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag kan verkligen känna igen mig i det du skriver, även fast jag har en kärlek i mitt liv. Jag faller också in i spiraler av onda tankar ibland, där jag tycker synd om mig själv. Jag inser att det bara är jag som kan ändra på saker och ting i mitt liv, men det är ändå så enkelt att skylla och bli arg på någon annan, vem som helst nästan.
Det är först gången jag är inne på din blogg, men jag kommer definitv återvända! :)
Efter att jag gick in i väggen (något som absolut aldrig skulle hända mig) och jag spenderat en vecka eller två i sängen med en mössa nerdragen över öronen. Ledsen för att jag var ensam och förvånad över att jag inte lyckats vid 27 års ålder, jag hade ingen man, barn, villa-volvo. Jag var redo att kasta in handduken. Men när depressionen väl släppte bestämde jag mig för att sluta förvänta mig saker av livet och ständigt gå omkring och bli besviken, istället låter jag mig överraskas av de bra saker som faktiskt händer. Och det funkar för mig, visst måste jag påminna mig om det både en eller två eller tre gånger men det är skönt att ha det som utgångspunkt. Inga förväntningar, vare sig det är en fest som ska besökas eller en dejt som ska träffas.
Och jag är säker på att hur många som helst avundas dig för både det ena och det andra. Spanien och värmebölja, och så får du alltid massor av fler kommentarer på din blogg än vad jag får ;)... Kram på dig tjejen.
Marie: Tack för ditt inlägg! Och kul att du vill återvända till min blogg :-)
Jag har också någon i mitt liv, men kanske inte alltid på det viset jag önskar. Det är just det jag jobbar med nu, att försöka glädjas över det jag har istället för att beklaga mig över det jag inte har. Det är ju ganska spännande att man faktiskt hela tiden har valmöjligheten att tolka olika situationer. Det är lätt att hamna i den negativa spiralen men oerhört stimulerande att den går att vända.
Mirabelle: hej vännen! jag ska bli bättre på att kommentera, har varit sommarlat... förlåt!!! Men jag läser. Men hur ska du veta det om jag är tyst som en mus..?
I alla fall, tack för din kommentar! Den är upplyftande, skönt att känna igen sig och härligt att du hittat ett sätt att tänka som fungerar. Det är ungefär dithän jag vill. För mitt problem är just mycket det, att jag långt i förväg gör upp scenarior i huvudet och när de sedan inte förverkligas för att jag inte kan kontrollera hela världen, blir jag så besviken och frustrerad. Måste hitta en balans mellan att visst visualisera det positiva jag vill ska hända och att ta lite lättare på om en dörr stängs. För det sägs ju att då öppnas en annan...
visst är det underbart att fundera även om det man kommer till insikt med inte är så kul alla gånger... men i och med att man tänker det så bearbetar man det, och det är början till helande.
jag läser just nu en jättespännande bok som jag kan rekommendera, "feng shui för själen" av agneta winqvist nyholm. älskar att få tankeställare och mentala utmaningar och framförallt se att det finns mycket bättre stigar att gå på en just den jag befinner sig på för stunden...
men den absolut bästa medicinen tycker jag fortfarande är schamansk healing =) det är min väninna annika som är schaman som jag åker till dublin med på fredag. det ska bli en riktigt spännande resa, på många sätt!!
och snart kommer jag ju till malaga oxå, har tänkt ringa dig så många gånger för att se lite hur landet ligger. 7:e landar jag :) ska bli härligt med sol.
sköt om dig och njut av din ledighet, vi ses snart
besitos
I tystnaden växer tankarna och minnena. När jag är tillbaka i min hemort blir det så uppenbart vad jag inte har, men också vad jag har. Det är ett stort steg att våga se.
Anniqa: Tack för din kommentar & för tipset på boken! Håller med om att det är bra att tänka, fast jag är dessvärre lite för bra... så jag måste bli bättre åtminstone på att ägna tankarna åt mindre energikrävande, dvs negativa funderingar. Vad spännande det låter att resa med en shaman! Du får berätta sen! Och, som sagt, snart kommer du till Málaga! :-) Kramar & ha det riktigt nice i Dublin!
anne: Jag förstår precis vad du menar. Trots allt vill man inte byta sitt liv mot någon annans...
Hej, som glad single kvinna på 40 bast så kan jag visst förstå hur du känner. Känner ju så ibland också, men så blir jag kurerad när bror och brorson kommer på besök och det blir en himla röra och man hinner inte få en sekund för sig själv. Fast iofs annorlunda om man lever ihop med någon. Men det är som jag kan känna ibland när man kommer hem och är glad,ledsen eller förbannad och hade bra gärna viljat diskutera / dela med sig av dagen att det är inte säkert att sambon hade varit hemma just då, eller varit så förstående etc.. Massa käcka ursäkter... Nä du får slå hammaren i väggen lite!
karlavagnen: Ok, fram med hammaren igen då! ;-)
Du har såklart alldeles rätt, det finns mycket att njuta av i det man har också. Allt har sina för- och nackdelar, och när det gäller det man inte själv kan påverka är det ju såklart bättre att fokusera på fördelarna. Det är det jag försöker lära mig nu...
Skicka en kommentar