Jag har ju gnällt en del på folk som är svåra att få tag på, inte ringer tillbaka när de lovat, intervjuer som skiter sig och spansk byråkrati i största allmänhet. Okej, nu har stunden kommit... jag är inte bättre själv. Så var det sagt.
I ett halvår har jag haft ett dåligt samvete efter mig som bara vuxit och vuxit och till slut förvandlats till ett stort monster under sängen, och framföt allt, dålig karma. Vi får väl se om teorin stämmer.
Jag slänger nämligen ur mig till höger och vänster, när jag intervjuar folk, oftast spanjorer som inte vet var de får tag på Sydkusten, att jag looooooovar att skicka dem ett exemplar. Och jag menar det verkligen. Just då. Sedan tänker jag att jag ska göra det sen, och sen... och sen kommer aldrig. Och småsaker som växer gömmer jag mig för.
Men idag, med insikten att jag inte skulle kunna njuta av semestern om jag inte fick bort denna tistel i foten, har jag gått igenom de sex senaste månadernas tidningar för att klura ut vem jag lovat tidningen, deras adress, stoppat i kuvert och slickat igen. Femton stycken sammanlagt. Bagaren jag träffade i november blir nog lite förvånad när artikeln dimper ned.
Å andra sidan, med en postgång som den i Spanien, lär det inte vara någon som skyller på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hrrmm..host...det menar du inte? *visslar och tittar i taket*
Fast jag har ocksâ en del saker som ligger i en byrâlâda. När jag öppnar lâdan, lâtsas jag som om de inte finns.
Definitivt dâlig feng-shui.
Men om man är FÖR ordningsam, börjar man snart sortera garderoben efter nyanser och sânt...
anna malaga: eh, nej, det menar jag naturligtvis inte... ;-)
Jag tror jag har en del kvar innan jag börjar sortera kläderna efter nyanser, typ nio liv eller nåt hahaha
Haha, jag har mitt administrativa liv från 17 år i NL samt mitt nystartade i Spanien som jag ska sortera in. Flyttlådor där uppe på 2a våningen som borde rensas och ....
Va? Nu ska ni inte skoooja om att sortera kläderna efter nyanser. Mitt senaste utrensning resulterade i en sådan - men i övrigt råder kaos. Som är granne med Gud eller hur var det?
karlavagnen: hahaha du menar inte det, kläderna i nyanser alltså, nåväl jag ska inte skratta, jag har sorterat mina cd-skivor efter typ av musik, osv, böcker efter författare. Det är väl ett sätt att skapa ordning i kaoset som sagt... känslan av kontroll... mest inbillad sådan. Problemet är ju när oordningen går ut över någon annan... eller om man verkligen lider av det. Annars kan det ju kvitta :-)
Får väl poängtera att det var min kompis som insisterade på att kläderna hängdes efter kulör. Vilket blev gansak enkelt svart, vitt, blått och rött dock inte i nämnd ordning. Helst skulle jag ha likadana galgar också för att skapa harmoni. Vi förhandlade lite och fick ok på att hänga in ostrukna blusar - bara det var på rätt plats vad gäller kulör etc.
Undrar hur många som lever efter feng shui och har barn? Och hur påverkar det i så fall barnen om 20 år?
karlavagnen: Jag förstår tanken, kanske inte så dumt ändå, allt som skapar harmoni är förstås bra, så länge det inte blir ett tvång. Min lägenhet är nog så långt ifrån feng shui man kan komma och förutom alla ljud och damm, stressar det mig ganska mycket att jobba och sova i samma rum, datorn ständig surrande i ena hörnet. Det är nog inte helr bra. Å andra sidan sover jag superbra, trots ljus och oljud. I ett kolmörkt, tyst rum sover jag konstigt nog sämre.
Skicka en kommentar