På andra sidan 30-års krisen?

Jag har just fått en insikt. Utan att jag märkt det har jag slutat att gå ut. Inte utanför dörren, men ni vet, tjolabalo på fredagen och lördagen och baksmälla dagen efter. Jag kan nog faktiskt räkna årets barbesök som varat till efter 2, på ena handen. Nu är det egenligen inte denna upptäckt som är själva insikten. Nej, problemet är att jag inte ersatt festandet med något. Partynätter ska kanske inte glorifieras men de fungerar åtminstone som hjärntvätt och urladdning. Under en lång tid har denna akt att "dra ur kontakten" fått stå undan för... mest ingenting. För jag har ju inte råd.

Men om jag i alla år, utan några pengar, gått ut flera helger i månaden och nej, jag brukar inte ta en cola med smalt sugrör så den räcker hela natten... då borde jag ju med lika dåligt samvete kunna spendera dessa icke-existerande pengar på något annat. Så min nya grej är "en helg utanför stan". Det är detta som är min insikt. Att jag ska ta de där pengarna som jag tidigare, visserligen inte hade, men ändå lade på drinkar, och se till att komma iväg, bort. Jag har ju gjort det några gånger, men inte helt fattat vad det rörde sig om. Och det var tvunget att vara någon annan som "bjöd" med mig. Men nu är det slut på det. Nu är det jag som håller i fjärrkontrollen!

Så jag tar mig åter en sådan tripp till helgen, för ovanlighetens skull till Tarifa. Numera lyckligt medveten om vad det är jag sysslar med och att det inte krävs man, barn och hund för att ta sig rättigheten. Tarifa igen alltså... så några bloggnyheter lär väl denna min nya insikt knappast medföra. Det är bara det, att det gör livet så förbaskat mycket mer värt att leva.

Och om någon är nyfiken, kalaset som består av tre nätter hemifrån + transport överskrider inte 100 euro.