Antingen har jag efter några ganska lugna år rent arbetsmässigt fått en extremt låg stresströskel och detta tar nu ut sin rätt, eller så har jag väl fått nåt skit. Resultatet är i vilket fall total utmattning, på alla plan, fysiskt såväl som psykiskt. Veckan som gått har det varit en utmaning att överhuvud taget stå upprätt.
Idag hade jag tänkt att tillåta mig att i princip inte kliva upp ur sängen, för att se om en dags hundraprocentig vila kunde vara botemedlet. Efter en lugn förmiddag med en bok började jag dock så smått pyssla hemma, städade kylskåpet, tog upp grejer på loftet, dammade, dammsög och svabbade golvet. Och nu håller jag på att steka pannkakor! Tröttheten har visserligen inte gett med sig men lite hushållsysslor har varit mycket rogivande för själen och det känns plötsligt ganska trevligt att vara hemma.
Så fort energin kommer tillbaka lovar jag att det ska bli bättre fart även på bloggandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag vet precis hur du känner det.
karlavagnen: en kompis till mig säger att det kan vara årstidsväxlingen... men varför blir man trött av det? särskilt här, ljust är det ju fortfarande och luften är betydligt behagligare?
Nja,jag vet inte. En kombination kanske? Annars tror att du så väl som jag bjuder så mycket på dig själv i jobbet att man ibland bara måste få tanka lite ensamhet. Vilket är svårt för spanska kompisar att förstå / acceptera.
Ojdâ! Pyssla om dig! Att jobba är trevligt, bara det inte hade varit sâ jobbigt. Jag har en del stressymptom ocksâ, trots att jag lâter flâshurtig..
Bloggandet kommer och går. Känner också igen mig.
karlavagnen: ja, kanske har du rätt, tycker bara inte att man borde ta slut två månader efter semestern... men nu har jag haft en totalt antisocial helg i alla fall, bara vilat och petat mig i naveln, stängt av ljudet på mobilen... återstår att se imorgon om det gjort någon skillnad...
anna malaga: jag håller med! och det är väl det där som karlavagnen är inne på, att våra jobb inte bara är att avverka ett visst antal timmar, man ska vara kreativ också och det tär, även om det naturligtvis också fyller på energi. Att du känner dig stressad är ju inte konstigt, med allt nytt och dessutom familjelivet som ska hinnas med.
anne: ja, man ska ju inte ta bloggandet som ett tvång... det fåt bli lite som det blir under stressiga perioder. Men man vill ju så gärna :)
Skicka en kommentar