Sitter här och jobbar, lite stressad som vanligt precis innan deadline. Men det är plötsligt en avgränsad stress som enbart har med mina artiklar att göra, hanterbart. Inget buller, inga grälande grannar, inga hundar som skäller, inga moppar eller biltutor.
Gröna träd utanför fönstret. Min kombo som spelar Bach på pianot. Grannen som just kommit hem ringer på dörren för att fråga om något har gått sönder idag, så att han kan fixa det innan han byter om. Inte det, nehe, men vill du komma in på en öl? Mycket jobb, ok, men senare då? Killen är gift så vi talar inte flirt. Han och hans fru är helt enkelt bara fantastiska människor.
So far so good alltså i mitt nya hem.
torsdag 29 november 2007
onsdag 28 november 2007
När gasen tar slut
I min nya lägenhet är det gas för nästan hela slanten som gäller. Det är bra eftersom det är billigare än el, men dåligt eftersom den ibland tar slut. Som idag. Kass framförhållning och ingen annans fel är vårt eget. Lagom frusen klev jag ur sängen i morse och fick duscha kallt. Det var så kallt att jag inte ens frös, känseln bedövades rätt snabbt. Jag vaknade i alla fall! Som tur var fanns tillräckligt md gas kvar för att göra kaffe.
tisdag 27 november 2007
På plats
Flytten gick bra! Tack vare goda vänners hjälp och lite tur. Internetkillen ringde precis när vi parkerade utanför huset med första lasset och jag fick ADSL installerat i samma sekund som jag tog klivet över tröskeln till mitt nya hem. Vad mer kan man begära?
Lite mer dramatisk blev dag 2 då först ett eluttag började leva sitt eget liv, fräste och slog gnistor, och sedan huvudvattenledningen in i lägenheten brast och pumpade ut vatten i en imponerande hastighet. Innan vi hunnit förstå vad som hände och letat upp kranen för att stänga av vattnet hade vi 5 centimeter simbassäng i hela hemmet. Vi ringde till brandkåren som sa att de inte kom förrän vattnet gick upp till midjan. Bra tänkt!
Men som sagt, vi fick ju stopp på vattnet och sedan hjälp av fantastiska grannar med att svabba och torka som avslutade det hela med att bjuda in oss på pizza. Och igår kom multifixar-Pepe och lagade både eluttaget, vattenledningen och en persienn som var trasig!
Det känns lite konstigt att ha flyttat och jag har nog inte riktigt förstått ännu att jag inte ska tillbaka till mitt gamla hem (förutom för att städa...), och jämförelsevis har mitt liv nog blivit 300 % mer socialt. Vi får se hur jag hanterar det på sikt. Men förutom lite allmänt nyhetsskrajs är jag väldigt nöjd. Och visst ser min gata och mitt hus trevligt ut!
fredag 23 november 2007
Det finns dagar och så finns det dagar
Det finns dagar när ingenting fungerar och den ena frustrationen avlöser den andra. Och så finns det dagar när fler svenska ministrar självmant hör av sig och vill bli intervjuade, Renfe (Spaniens motsvarighet till SJ) omedelbart svarar på ett mail, jag efter flera dagars skeptiskt letande efter en jultomte lokaliserar hans "presschef" som i mycket vänliga ordalag och stort engagemang i frågan lovar mig en intervju, en kompis utan gnat erbjuder att infinna sig klockan nio en lördagmorgon för att hjälpa mig med flytten.
Och det råkar vara samma dag som Telefonicas tekniker vill installera mitt ADSL.
Tänk att det finns sådana dagar. Jag tror minsann hela världen har förätit sig på pepparkakor!
Och det råkar vara samma dag som Telefonicas tekniker vill installera mitt ADSL.
Tänk att det finns sådana dagar. Jag tror minsann hela världen har förätit sig på pepparkakor!
Teleförvånica
Det känns lite vemodigt nu. Att ha sovit nästsista natten i lägenheten. Att ta en sista tur till bageriet och jourbutiken, för att köpa frukost och lunch. Naturligtvis var de trevligare än de nånsin varit på två år. Mitt kvarter... mi barrio.
Grannarna har förstås inte heller bråkat på en tid och idag är hunden mitt emot tyst som en mus.
Men det känns också pirrigt spännande med ombyte och att få installera sig på ett nytt ställe! Jag ångrar mig inte och ser väldigt mycket fram emot mitt julbesök, fyra kompisar från Sverige, som jag äntligen kan hysa in i gästrum och inte på ett lager av madrasser som täcker hela golvytan.
En särskilt trevlig överraskning var att en tekniker från Telefonica ringde för en stund sedan och ville komma och installera mitt ADSL. Trots alla turer och olika budskap har de alltså nästan lyckats pricka in helt rätt, jag bad från början om att ADSL skulle fungera den 26 november i den nya lägenheten. När jag sa att jag inte flyttat än och att det skulle bli svårt idag, erbjöd han sig att komma förbi imorgon! Så mitt beslut att inte göra nåt mer efter det sista helgalna samtalet, bara avvakta, blunda hårt och hålla tummarna, visade sig fungera!
(nu började hunden tokskälla igen...)
Grannarna har förstås inte heller bråkat på en tid och idag är hunden mitt emot tyst som en mus.
Men det känns också pirrigt spännande med ombyte och att få installera sig på ett nytt ställe! Jag ångrar mig inte och ser väldigt mycket fram emot mitt julbesök, fyra kompisar från Sverige, som jag äntligen kan hysa in i gästrum och inte på ett lager av madrasser som täcker hela golvytan.
En särskilt trevlig överraskning var att en tekniker från Telefonica ringde för en stund sedan och ville komma och installera mitt ADSL. Trots alla turer och olika budskap har de alltså nästan lyckats pricka in helt rätt, jag bad från början om att ADSL skulle fungera den 26 november i den nya lägenheten. När jag sa att jag inte flyttat än och att det skulle bli svårt idag, erbjöd han sig att komma förbi imorgon! Så mitt beslut att inte göra nåt mer efter det sista helgalna samtalet, bara avvakta, blunda hårt och hålla tummarna, visade sig fungera!
(nu började hunden tokskälla igen...)
onsdag 21 november 2007
I Francos fotspår
Igår var det 32 år sedan Franco dog och inte mycket minner om hans tid i dagens Spanien. Tack och lov. På vägen upp till Madrid passade vi dock på att stanna vid ett ställe där hans minne lever i allra högsta grad, vägkrogen Casa Pepe i Ciudad Real. Det blev vårt enda stopp och vi åt lunch där, mitt bland flaggor, små statyer, planscher, allt med Francoanknytning. Det fanns till och med Francovin. Vi hade bestämt oss för att vi ville se det, men det kändes ganska märkligt och aningen obehagligt. Egentligen vill man ju inte direkt gynna ett sånt ställe, samtidigt är det för fascinerande för att inte se det med egna ögon om man har möjlighet.
Moving on
Så var det dags. Att stoppa hemmet i tidningspapper och lådor igen. Lådorna är dock tyvärr snart slut, men det känns som det mesta av hemmet står kvar på sin plats. Hmmm, undrar hur det här ska gå? På TV-n står fotbollen på, Spanien-Nordirland, än så länge verkar det gå bättre för Spanien än för Sverige i alla fall. På spisen puttrar glöggen. Man gör så gott man kan i en värld full av Shurgardkartong. På lördag bär det av. Flera kilometer bort.
tisdag 20 november 2007
Man kan vara stolt över olika saker
Inför lördagens EM-kval i Madrid hade vi sett framför oss en bar med storbilds-TV, ölande spanjorer och glad stämning. Vad vi hittade var en liten restaurang, visserligen med TV men med ett litet klientel som var måttligt fotbollsintresserade. De tittade ganska skeptiskt på oss tre tjejer som satt på rad för att se TV-n, ljudligt suckandes över våra landsmän.
Till slut kom en man och satte sig vid bordet bredvid, för att äta, men även för att se fotbollen. Ganska snart var det bara vi kvar. Vi började prata sådär som man gör, han frågade var vi kom ifrån och berättade att han själv var från Melilla där han var ledare för Partido Popular. Han var i Madrid för att gå på partimöte. Jag sa att jag var journalist och att vi skrivit ganska mycket om den spanska lokalpolitiken inför valet i våras. Då undrade han liksom ivrigt om jag kanske kände till ett fall av förfalskning av valsedlar i Melilla, att det var han som anklagats men att han precis friats av rätten. Han såg väldigt stolt ut.
Han var trevlig men jag tog ingen direkt notis, var inte ens säker på om jag ens trodde honom. Det var så absurt att en känd PP-politiker skulle vara den ende som tittade på fotbollen tillsammans med oss och att han dessutom glatt berättade om att han misstänkts för valbedrägeri. Men jag hittade honom på news.google.es och det har skrivits hyllmeter med fotografi och allt så visst var det han.
Undrar om han var stolt över uppmärksamheten han fått i samband med misstankarna, eller över att han friats.
Till slut kom en man och satte sig vid bordet bredvid, för att äta, men även för att se fotbollen. Ganska snart var det bara vi kvar. Vi började prata sådär som man gör, han frågade var vi kom ifrån och berättade att han själv var från Melilla där han var ledare för Partido Popular. Han var i Madrid för att gå på partimöte. Jag sa att jag var journalist och att vi skrivit ganska mycket om den spanska lokalpolitiken inför valet i våras. Då undrade han liksom ivrigt om jag kanske kände till ett fall av förfalskning av valsedlar i Melilla, att det var han som anklagats men att han precis friats av rätten. Han såg väldigt stolt ut.
Han var trevlig men jag tog ingen direkt notis, var inte ens säker på om jag ens trodde honom. Det var så absurt att en känd PP-politiker skulle vara den ende som tittade på fotbollen tillsammans med oss och att han dessutom glatt berättade om att han misstänkts för valbedrägeri. Men jag hittade honom på news.google.es och det har skrivits hyllmeter med fotografi och allt så visst var det han.
Undrar om han var stolt över uppmärksamheten han fått i samband med misstankarna, eller över att han friats.
Månadens inlägg - svenskhet
Svenskhet klingar i mina öron väldigt positivt. Om jag minns rätt var det nog lite tvärtom innan jag flyttade utomlands. En del kanske tar det för en känsla av överlägsenhet och "vi är så mycket bättre än andra"-attityd. Fast jag tror man i exempelvis Spanien inte alls skulle förstå svenskarnas i många fall modesta inställning till sitt hemland. Jag vet faktiskt inget annat folk som skäms för sitt land. Och vi har väl inte direkt någon anledning till det?
Internationellt sett är Sverige känt för kvalitet, ordning och reda, bra organisation, osv. När man lever i Sverige låter det väldigt tråkigt och man nästan skäms över dessa trista adjektiv. När man som jag bor utomlands lär man sig att uppskatta det. Den relativt enkla byråkratin och många gånger smidiga kontakten med myndigheter gör helt enkelt livet enklare att leva och man kan lägga sin energi på annat. Som svensk är man inte van vid att köa i timmar eller slussas runt i oändlighet för att fixa ett enkelt ärende. För mig är det förlorad tid och en oerhörd frustration. Spanjorerna tar det förstås med större lugn vilket självklart är enda möjligheten att överleva, däremot inte sagt att de inte bryr sig. Samma saker som vi Spaniensvenskar retar oss på, retar också de allra flesta spanjorer.
Där halkar jag in på något annat typiskt svenskt, nämligen det att säga ifrån, gå till tidningarna med felaktigheter, hänga ut myndigeter som inte gör sitt jobb, företag som bedrar. Om vi inte är nöjda försöker vi förändra. Detta kommer sig i sin tur av att vi är väldigt bortskämda med att under lång tid ha haft den möjligheten, vi blir lyssnade på och om vi ryter till händer det saker. Vi har väldigt stark tilltro till demokratin och är vana vid att alla får vara med och bestämma, liten som stor.
Svenskhet är också mycket annat, djup vänskap, lösgodis, miljömedvetande och en stark vilja att liksom sydlänningarna kunna hänge sig och släppa loss men vi är för alltid hämmade av någonslags medfödd blyghet och svårighet att synas som individ istället för som grupp.
Precis som Tolken skriver är det mycket som inte går att sätta fingret på, snarare en känsla av att på ett plan slappna av när man talar med en annan svensk, vi har mer eller mindre samma referensramar. Det är väldigt mycket som i en diskussion är underförstått. Även om jag i slutändan väljer mina vänner utifrån varje enskild individs personliga egenskaper och inte utifrån deras nationalitet. Och sett ur det perspektivet har jag många vänner; tyskar, amerikaner, spanjorer, som är precis som jag, hur svensk jag än är.
Fler inlägg
Internationellt sett är Sverige känt för kvalitet, ordning och reda, bra organisation, osv. När man lever i Sverige låter det väldigt tråkigt och man nästan skäms över dessa trista adjektiv. När man som jag bor utomlands lär man sig att uppskatta det. Den relativt enkla byråkratin och många gånger smidiga kontakten med myndigheter gör helt enkelt livet enklare att leva och man kan lägga sin energi på annat. Som svensk är man inte van vid att köa i timmar eller slussas runt i oändlighet för att fixa ett enkelt ärende. För mig är det förlorad tid och en oerhörd frustration. Spanjorerna tar det förstås med större lugn vilket självklart är enda möjligheten att överleva, däremot inte sagt att de inte bryr sig. Samma saker som vi Spaniensvenskar retar oss på, retar också de allra flesta spanjorer.
Där halkar jag in på något annat typiskt svenskt, nämligen det att säga ifrån, gå till tidningarna med felaktigheter, hänga ut myndigeter som inte gör sitt jobb, företag som bedrar. Om vi inte är nöjda försöker vi förändra. Detta kommer sig i sin tur av att vi är väldigt bortskämda med att under lång tid ha haft den möjligheten, vi blir lyssnade på och om vi ryter till händer det saker. Vi har väldigt stark tilltro till demokratin och är vana vid att alla får vara med och bestämma, liten som stor.
Svenskhet är också mycket annat, djup vänskap, lösgodis, miljömedvetande och en stark vilja att liksom sydlänningarna kunna hänge sig och släppa loss men vi är för alltid hämmade av någonslags medfödd blyghet och svårighet att synas som individ istället för som grupp.
Precis som Tolken skriver är det mycket som inte går att sätta fingret på, snarare en känsla av att på ett plan slappna av när man talar med en annan svensk, vi har mer eller mindre samma referensramar. Det är väldigt mycket som i en diskussion är underförstått. Även om jag i slutändan väljer mina vänner utifrån varje enskild individs personliga egenskaper och inte utifrån deras nationalitet. Och sett ur det perspektivet har jag många vänner; tyskar, amerikaner, spanjorer, som är precis som jag, hur svensk jag än är.
Fler inlägg
söndag 18 november 2007
Madrid
Despeñaperros, på ena sidan Andalusien, på den andra Castilla La Mancha. Vi körde upp i fredags och har haft en helt underbar helg. Kall och klar luft, höstfärger, sightseeing till fots i lördags med lagom många stopp för att äta, dricka och värma oss. Trevligt sällskap. Jag älskade verkligen Madrid och vill gärna tillbaka snart!
Minnesord över offren i terroristattentatet på stationen Atocha 2003.
Monumentet sett utifrån.
Velázquez utanför Pradomuseet.
Kön var dock för lång och vädret för fint för att vi skulle gå in. Det får bli nästa gång!
Monumento Dos de Mayo
Fuente la Cibeles
Puerta de Alcalá.
Monumento a Colón (Columbus).
Palacio de comunicaciones (posten).
Öl och tapas på baren Stop Madrid i gaykvarteret Chueca, rekommenderas varmt.
Kaffe och chokladpraliner på Valor. Mmmmmmmmm.....
Blågult på Plaza Mayor. Svenskarna syntes över hela stan, glada och sjungande, och det var väl tur att de passade på att fira ordentligt INNAN EM-kvalmatchen mot Spanien som slutade 3-0. Vi studerade fascinerat på avstånd men höll oss på vår kant. Matchen såg vi på en halvsunkig bar i centrum, en av få vi hittade med TV. Men de hade god Pulpo a la gallega! De verkar som de Madridbor som ser på fotboll gör det hemma eller på stadion, Santiagio de Bernabeú, inte på barer i stan.
Slottet, Palacio Real.
Retiroparken.
Det blev en snabbis, en rask promenad innan det var dags för hemfärd, men jag njöt verkligen. Åh, vad jag önskar att det fanns sådana parker i Málaga.
Tack tjejer! Jag har haft så kul!
torsdag 15 november 2007
Surkärring
Jag gnäller ju en del och ganska mycket på den spanska byråkratin. Ibland kanske jag tar Sverige som exempel på hur det kan vara när det fungerar. Egentligen är det ju inte så att jag tycker Spanien fungerar dåligt och Sverige alltid bra. Jag skulle ha precis lika mycket synpunkter på systemet om jag bodde i Sverige. Möjligen skulle jag beklaga mig över andra ting.
Bara så ingen tror att jag sitter här och gnäller på mitt nya hemland och glorifierar mitt gamla. Jag är bara en surkärring i största allmänhet.
Särskilt som jag just nu känner för att ta ytterligare ett sådant exempel! Men bara för att visa på skillnaden. För den är trots allt väldigt stor. Ni som följer bloggen och känner mig vet hur jag kan slita mitt hår för att få en intervju med en spanjor, eller för att försöka få information från en spansk myndighet. Ljusår bort från att Sveriges EU-minister Cecilia Malmström härom dagen kontaktade oss inför sitt Spanienbesök och frågade om vi vill ha en intervju. Vi mailade mitt nummer och hon ringde dagen efter upp mig på min mobiltelefon. Så lätt det kan vara när det inte är svårt!
Bara så ingen tror att jag sitter här och gnäller på mitt nya hemland och glorifierar mitt gamla. Jag är bara en surkärring i största allmänhet.
Särskilt som jag just nu känner för att ta ytterligare ett sådant exempel! Men bara för att visa på skillnaden. För den är trots allt väldigt stor. Ni som följer bloggen och känner mig vet hur jag kan slita mitt hår för att få en intervju med en spanjor, eller för att försöka få information från en spansk myndighet. Ljusår bort från att Sveriges EU-minister Cecilia Malmström härom dagen kontaktade oss inför sitt Spanienbesök och frågade om vi vill ha en intervju. Vi mailade mitt nummer och hon ringde dagen efter upp mig på min mobiltelefon. Så lätt det kan vara när det inte är svårt!
Grrrrr.....
Har haft en underbar dag på golfbanan, fått lite färg i ansiktet. Imorgon åker jag til Madrid över helgen. Livet skulle kunna leka. Och gör det nog om en stund igen. Telefon- och Internetflytten är dock defintivt inget avslutat kapitel och jag börjar ångrar att jag bestämde mig för att flytta. Just nu ser jag framför mig ett långt helvete av telefonsamtal som inte leder någonvart och veckor, eller månader utan uppkoppling.
I förrgår fick jag ju bekräftat att telefon och ADSL skulle fungera i nya lägenheten om 8-10 dagar, väl där behövde jag bara ringa ett särskilt nummer för att få nya ip-adresser och konfiguera routern.
Idag kom ett SMS som säger att nytt ADSL har beställts och installeras innan den 5 december.
Jag ringde för att tala om att det inte alls var det beskedet jag fick häromdagen. Efter en kvarts mycket plågsamt samtal lade vi på. Det är HELT STÖRT OMÖJLIGT att få någon klarhet i hur saker och ting fungerar och att få tala med en normal människa. De använder troligen formulär när de inleder samtalet och jag som svensk, med i dessa situationer bristfällig spanska, faller inte in i deras mallar. Exempelvis använde jag en lång stund för att förklara mitt ärende. Varpå mannen i andra ändan säger; "Skulle du Doña Carin var så snäll att tala om motivet för ditt samtal?" Eh, ja, det var just det jag gjorde...
Jag blir så väldigt trött. Nu verkar det som de beställt ett nytt ADSL, med ny router. Jag försökte förklara att jag redan har en. Men, nej, den får jag inte använda om jag ska ha nytt ADSL. Jag säger att jag vill inte ha nytt, jag vill bara flytta. Då säger han att de måste göra om ansökan och det kommer dröja ytterligare några dagar. Jag förklarar att jag ju beställde en flytt för två dagar sedan. Osv.
Jag vet att det inte är så spännande att läsa de här inläggen men jag måste avreagera mig på något sätt. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
I förrgår fick jag ju bekräftat att telefon och ADSL skulle fungera i nya lägenheten om 8-10 dagar, väl där behövde jag bara ringa ett särskilt nummer för att få nya ip-adresser och konfiguera routern.
Idag kom ett SMS som säger att nytt ADSL har beställts och installeras innan den 5 december.
Jag ringde för att tala om att det inte alls var det beskedet jag fick häromdagen. Efter en kvarts mycket plågsamt samtal lade vi på. Det är HELT STÖRT OMÖJLIGT att få någon klarhet i hur saker och ting fungerar och att få tala med en normal människa. De använder troligen formulär när de inleder samtalet och jag som svensk, med i dessa situationer bristfällig spanska, faller inte in i deras mallar. Exempelvis använde jag en lång stund för att förklara mitt ärende. Varpå mannen i andra ändan säger; "Skulle du Doña Carin var så snäll att tala om motivet för ditt samtal?" Eh, ja, det var just det jag gjorde...
Jag blir så väldigt trött. Nu verkar det som de beställt ett nytt ADSL, med ny router. Jag försökte förklara att jag redan har en. Men, nej, den får jag inte använda om jag ska ha nytt ADSL. Jag säger att jag vill inte ha nytt, jag vill bara flytta. Då säger han att de måste göra om ansökan och det kommer dröja ytterligare några dagar. Jag förklarar att jag ju beställde en flytt för två dagar sedan. Osv.
Jag vet att det inte är så spännande att läsa de här inläggen men jag måste avreagera mig på något sätt. GRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR
onsdag 14 november 2007
Telefånica
Efter en extremt segdragen och ångestframkallande process för att få till stånd Internet under mitt första halvår i Spanien, har jag inte bara latinskt temperament när det gäller telefon- och Internetbolag, jag förvandlas på två röda till en ilsken, tokig kärring när jag stöter på problem. Så när det blev klart att jag ska flytta i slutet av månaden tänkte jag vara ute i god tid för att beställa flytt av telefon och ADSL. Förra måndagen ringde jag Telefonicas servicenummer 1004 och förklarade att jag skulle flytta och behöver fungerande linje i mitt nya hem vid månadsskiftet. Jag fick veta att jag antingen kunde beställa flytt av linjen med det samma, vilket skulle betyda att den försvann från mitt nuvarande hem omedelbart, eller vänta tills jag hade flyttat och då skulle det dröja cirka 20 dagar. Det var de två alternativ som fanns. Alltså utan telefon och Internet i tre veckor hur jag än bar mig åt. Jag trodde inte mina öron och för att förvärra det hela ytterligare var linjen usel och det gick knappt att höra vad telefonissan sa. Så det slutade med att vi lade på.
Igår ringde jag igen, förklarade åter mitt ärende och fick samma besked. Linjen var lika dålig och jag kände mig lätt desperat. Utan föklaring, mitt i samtalet, som visserligen inte ledde nånstans, kopplades jag till en annan person. Bättre linje och trevligare bemötande. Bara att börja om från början. Plötsligt fick jag veta att det visst går att flytta telefon och Internet utan att förlora uppkopplingen, varken i gamla eller nya lägenheten. Eftersom telefonen står på företaget. Vilket jag noga hade förklarat redan för de två första personerna. Lika plötsligt kopplas jag åter vidare utan att veta till vem eller varför och får dra ärendet ännu en gång. Jag saknade en uppgift och fick ringa tillbaka. Denna gång lycklig innehavare av numret till företagsservice. Med en ny person inleder vi ifyllandet av uppgifter för att realisera ansökan. Samtalet bryts. Jag ringer upp igen, får tala med en ny person som till slut lyckas slutföra och vi skiljs åt som vänner.
Men hur är det möjligt att Telefonica, Spaniens motsvarighet till Telia, har landets sämsta linjer, för att inte tala om service och uppenbarligen även interninformation? Jag skulle faktiskt kunna låta bli att flytta bara för att få slippa tala med dem. De ger mig gåshud och krokodiltårar.
Igår ringde jag igen, förklarade åter mitt ärende och fick samma besked. Linjen var lika dålig och jag kände mig lätt desperat. Utan föklaring, mitt i samtalet, som visserligen inte ledde nånstans, kopplades jag till en annan person. Bättre linje och trevligare bemötande. Bara att börja om från början. Plötsligt fick jag veta att det visst går att flytta telefon och Internet utan att förlora uppkopplingen, varken i gamla eller nya lägenheten. Eftersom telefonen står på företaget. Vilket jag noga hade förklarat redan för de två första personerna. Lika plötsligt kopplas jag åter vidare utan att veta till vem eller varför och får dra ärendet ännu en gång. Jag saknade en uppgift och fick ringa tillbaka. Denna gång lycklig innehavare av numret till företagsservice. Med en ny person inleder vi ifyllandet av uppgifter för att realisera ansökan. Samtalet bryts. Jag ringer upp igen, får tala med en ny person som till slut lyckas slutföra och vi skiljs åt som vänner.
Men hur är det möjligt att Telefonica, Spaniens motsvarighet till Telia, har landets sämsta linjer, för att inte tala om service och uppenbarligen även interninformation? Jag skulle faktiskt kunna låta bli att flytta bara för att få slippa tala med dem. De ger mig gåshud och krokodiltårar.
Svenskveckan ett minne blott
Tur i oturen blev jag ju utan dator precis efter att tidningen kommit ut och lagom till vår svenskvecka i Fuengirola. Man drabbas inte av värre saker än man klarar av säger de som vet. Jag tackar de högre makterna för det.
Svenskveckan var mycket lyckad. Titta gärna på bilder på Sydkustens hemsida. Mycket jobb, långa dagar, trött i fötterna... men det var roligt! Jag tjuvåt Marabou choklad, Ahlgrens bilar, pepparkakor och knäcke med Kalles. Köpte blommiga träskor. Serverade prinsesstårta till säkert 50 personer med en tårtspade som liknade en slickepott. Var moderator för ett seminarium om arv i Spanien. Lyssnade på hur Monika Zetterlunds sköna röst strömmade ut genom högtalarna i det gigantiska shoppingcentret Parque Miramar. Hälsade på svenske ambassadören som kom ned från Madrid och Fuengirolas borgmästare Esperanza Oña. Framför allt har jag jobbat, jobbat, jobbat, vilket kändes väldigt, väldigt skönt när allt var över och vi kan se tillbaka på ett lyckat arrangemang.
Svenskveckan var mycket lyckad. Titta gärna på bilder på Sydkustens hemsida. Mycket jobb, långa dagar, trött i fötterna... men det var roligt! Jag tjuvåt Marabou choklad, Ahlgrens bilar, pepparkakor och knäcke med Kalles. Köpte blommiga träskor. Serverade prinsesstårta till säkert 50 personer med en tårtspade som liknade en slickepott. Var moderator för ett seminarium om arv i Spanien. Lyssnade på hur Monika Zetterlunds sköna röst strömmade ut genom högtalarna i det gigantiska shoppingcentret Parque Miramar. Hälsade på svenske ambassadören som kom ned från Madrid och Fuengirolas borgmästare Esperanza Oña. Framför allt har jag jobbat, jobbat, jobbat, vilket kändes väldigt, väldigt skönt när allt var över och vi kan se tillbaka på ett lyckat arrangemang.
156 euro för en skvätt öl
När jag kom hem från Tarifa förrförra helgen tog jag upp datorn, satte den på bordet, tryckte på power, öppnade en öl och pustade ut efter en fyra timmar lång bussresa. Lite för ivrig dock. Handen svepte över ölburken som välte över min i-Book som blev blöt och klibbig. På Mac-verkstaden, där den så småningom hamnade, sa de att det var tur att det inte var coca-cola för det är det allra värsta. Vin eller vatten är bättre än öl. Så vet ni det. Jag fick höra ganska många historier och kände mig lite mindre ledsen i min klumpighet. Men hur som helst fick jag vara utan dator ända tills idag. De första dagarna utan att vara säker på om jag någonsin skulle få återse min vita lilla Mac. Två dagar var teknikerna tvungna att avvakta för att veta vilken skada ölen gjort. Tack och lov visade sig hårddisken vara utom fara, bara tangenbordet skulle bytas ut, vilket dock är både dyrt och tar tid eftersom det är just en Mac. Kalaset slutade på 156 euro.
Lättad och glad skulle jag hämta datorn idag. Min snälle chef gick med på att kostnaden fakturerades Sydkusten vilket jag bad om när jag lämnade in datorn och också kontrollerade när de ringde igår. Kulturkrock. När man i Sverige ber att något ska faktureras, skickas en räkning till företaget och denna ska betalas inom 30 dagar. I Spanien betyder "facturar" att de ger dig en faktura men att du i vilket fall som helst måste betala kontant. Detta ledde till en ganska het dispyt mellan mig och de två butiksanställda, varpå jag gick ut på gatan och ringde chefen för att be om råd. Två dagar innan lön hade jag inte 156 euro själv, annars hade ju saken varit ur världen. Varpå expediten kom ut och surt tillrättavisade mig för att jag hade slagit i dörren när jag gick ut. Dörren ska tilläggas var en dörr som var helt omöjlig att drämma igen, även om jag hade haft för avsikt att göra det.
Min chef ber att få tala direkt med expediten som samtidigt som hon motvilligt tar luren säger "jag behöver minsann inte tala med någon". Sedan beklagar hon sig och menar att jag inte kan komma där och smälla i dörrar och ställa krav, att jag borde veta att man betalar i förskott. Till slut gick de med på att en överföring gjordes och att bekräftelsen mailades. Jag kunde lämna butiken, med datorn. Slutet gott allting gott. Men jag slutar aldrig att fascineras över servicen på en del ställen. Jag betalade dem 156 euro men ska vara dem evigt tacksam för att de hjälpt mig och minsann inte ställa några krav? Som om de hade gjort mig en tjänst.
PS. Jag tror att jag håller på att få latinskt temprament.
Lättad och glad skulle jag hämta datorn idag. Min snälle chef gick med på att kostnaden fakturerades Sydkusten vilket jag bad om när jag lämnade in datorn och också kontrollerade när de ringde igår. Kulturkrock. När man i Sverige ber att något ska faktureras, skickas en räkning till företaget och denna ska betalas inom 30 dagar. I Spanien betyder "facturar" att de ger dig en faktura men att du i vilket fall som helst måste betala kontant. Detta ledde till en ganska het dispyt mellan mig och de två butiksanställda, varpå jag gick ut på gatan och ringde chefen för att be om råd. Två dagar innan lön hade jag inte 156 euro själv, annars hade ju saken varit ur världen. Varpå expediten kom ut och surt tillrättavisade mig för att jag hade slagit i dörren när jag gick ut. Dörren ska tilläggas var en dörr som var helt omöjlig att drämma igen, även om jag hade haft för avsikt att göra det.
Min chef ber att få tala direkt med expediten som samtidigt som hon motvilligt tar luren säger "jag behöver minsann inte tala med någon". Sedan beklagar hon sig och menar att jag inte kan komma där och smälla i dörrar och ställa krav, att jag borde veta att man betalar i förskott. Till slut gick de med på att en överföring gjordes och att bekräftelsen mailades. Jag kunde lämna butiken, med datorn. Slutet gott allting gott. Men jag slutar aldrig att fascineras över servicen på en del ställen. Jag betalade dem 156 euro men ska vara dem evigt tacksam för att de hjälpt mig och minsann inte ställa några krav? Som om de hade gjort mig en tjänst.
PS. Jag tror att jag håller på att få latinskt temprament.
fredag 2 november 2007
På Västfronten en del nytt
Två saker jag tycker mycket om med Tarifa, förutom att det är en underbar plats, är att i princip alla barer, caféer och restauranger har Wifi, och att det finns väldigt många utlänningar, men alla talar spanska med dig. För er som inte varit här, det kunde i egenskap av Europas blåsigaste plats, varit hålan som Gud och mänskligheten glömde bort, istället är det en helcool liten stad med massor av klädbutiker, bara med roliga (och dyra) grejer, helmysiga och häftiga barer med bra musik och trevliga människor.
Nu sitter jag här, har avslutat dagens måsten och ska äntligen försöka med det jag förutsatt mig, stressa av och njuta. Gårdagen var inte precis avstressande. Det började med att jag en kvart innan jag skulle gå hemifrån, fick veta att tre av filmerna till filmfestivalen skickats, en god nyhet, MEN att Ingmar Bergmanfilmen var i Colombia..! Det hade ansvarig på Svenska Institutet glömt tala om för mig kvällen innan, innan han gick hem och sjukskrev sig. Jag ska bespara er detaljerna, men nu tycks det trots allt som att alla fyra filmerna är på väg till Spanien och att det blir en filmfestival så som var tänkt.
På busstationen i Málaga fick jag veta att bussen till Tarifa var full. Jag satte mig på en till Algeciras i hopp om att sedan kunna åka vidare utan problem. Och faktiskt, det gick hur bra som helst.
Det blåser rejält, efter min promenad på stranden igår hade jag sand långt in i örongångarna, men det spelar ingen roll, så länge jag kan gå mer eller mindre upprätt, klagar jag inte. Och solen skiner.
Nu sitter jag här, har avslutat dagens måsten och ska äntligen försöka med det jag förutsatt mig, stressa av och njuta. Gårdagen var inte precis avstressande. Det började med att jag en kvart innan jag skulle gå hemifrån, fick veta att tre av filmerna till filmfestivalen skickats, en god nyhet, MEN att Ingmar Bergmanfilmen var i Colombia..! Det hade ansvarig på Svenska Institutet glömt tala om för mig kvällen innan, innan han gick hem och sjukskrev sig. Jag ska bespara er detaljerna, men nu tycks det trots allt som att alla fyra filmerna är på väg till Spanien och att det blir en filmfestival så som var tänkt.
På busstationen i Málaga fick jag veta att bussen till Tarifa var full. Jag satte mig på en till Algeciras i hopp om att sedan kunna åka vidare utan problem. Och faktiskt, det gick hur bra som helst.
Det blåser rejält, efter min promenad på stranden igår hade jag sand långt in i örongångarna, men det spelar ingen roll, så länge jag kan gå mer eller mindre upprätt, klagar jag inte. Och solen skiner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)