Man kan vara stolt över olika saker

Inför lördagens EM-kval i Madrid hade vi sett framför oss en bar med storbilds-TV, ölande spanjorer och glad stämning. Vad vi hittade var en liten restaurang, visserligen med TV men med ett litet klientel som var måttligt fotbollsintresserade. De tittade ganska skeptiskt på oss tre tjejer som satt på rad för att se TV-n, ljudligt suckandes över våra landsmän.

Till slut kom en man och satte sig vid bordet bredvid, för att äta, men även för att se fotbollen. Ganska snart var det bara vi kvar. Vi började prata sådär som man gör, han frågade var vi kom ifrån och berättade att han själv var från Melilla där han var ledare för Partido Popular. Han var i Madrid för att gå på partimöte. Jag sa att jag var journalist och att vi skrivit ganska mycket om den spanska lokalpolitiken inför valet i våras. Då undrade han liksom ivrigt om jag kanske kände till ett fall av förfalskning av valsedlar i Melilla, att det var han som anklagats men att han precis friats av rätten. Han såg väldigt stolt ut.

Han var trevlig men jag tog ingen direkt notis, var inte ens säker på om jag ens trodde honom. Det var så absurt att en känd PP-politiker skulle vara den ende som tittade på fotbollen tillsammans med oss och att han dessutom glatt berättade om att han misstänkts för valbedrägeri. Men jag hittade honom på news.google.es och det har skrivits hyllmeter med fotografi och allt så visst var det han.

Undrar om han var stolt över uppmärksamheten han fått i samband med misstankarna, eller över att han friats.