Mitt nya liv

Som en äkta spanjor har jag nu inte en eller två, utan tre arbetsgivare; en svensk, en dansk och en spansk. På pappret ska jag hädanefter jobba 200 timmar i månaden. Jag kommer totalt att tjäna drygt 100 euro mindre än vad jag gjorde på mitt senaste jobb i Sverige som jag lämnade för tre år sedan (1 jobb, 1 arbetsgivare, 160 h/mån). Mina utgifter har hela tiden varit ungefär de samma, men i Spanien förutsätts det att man är två som delar på dem.

Trots allt, givetvis ett lyft. Jag flyttade knappast till Spanien i tron om att jag skulle bli rik. Berikad möjligtvis. Däremot vill jag gärna överleva, kunna betala mina räkningar och köpa nya skor när de gamla går sönder. Jag började dock för tre år sedan med ett extraknäck som gav mig 300 euro/mån. Det går alltså framåt.

I morse kl 7.45 blev jag upphämtad av min spanska chef för att åka till Marbella och ha möte i fyra timmar om ett projekt vi drar igång. Därefter satt jag kvar på hans kontor för att översätta nyheter från danska till svenska för lokalradion på Costa del Sol, vilket jag gör varje vardag. Sedan tog jag bussen tillbaka till Málaga, totalt två timmar från dörr till dörr för att komma hem, kl 16.15. Äta lunch, maila, återgälda ett missat samtal som visade sig vara ett artikeltips, förbereda eftermiddagens intervju och bege mig hemifrån igen kl 18, promenera tillbaka till stationen, hämta upp vår svenska praktikant, besöka ett annorlunda kulturprojekt i Málaga. Hemma igen kl 21.

En dag vilken som helst. I mitt nya liv.

Grubbleriernas tid är förbi. Jag är för trött och har inte tid längre.