Lite tjatigt nu kanske, men ja, det blev en sväng till Tarifa i helgen igen. Bara över dagen. Jag hade folk på middag kvällen innan, kom i säng strax innan 4 och skulle vara på tågstationen i Torremuelle 8.36. 8.40 ringer telefonen och väcker mig... Klockan hade inte ringt. Men jag var så inställd på att åka att jag tog bussen lite senare istället. Så till Tarifa kom jag.
Så långt var allt väl. Bläckfisk (Pulpo a la gallega), skaldjur (almejas) och bläckfiskkroketter (croquetas de choco) med vitt vin. Lång strandpromenad och romantisk solnedgång.
Men sedan gick något fel. Vi träffade på vänner till mitt kära sällskap och inbjöds att äta middag med dem. Trött var jag och två av dem var kubaner som jag inte förstod hälften av (vilket betyder att resterande hälft inte får nån större mening). Så jag var tyst. Tyst, så tyst att tystnaden hördes. Det händer ibland och om det går för lång tid innan jag säger något blir jag liksom stum. Och så kan jag till slut inte öppna munnen över huvudtaget. Det lade verkligen sordin på dagen och sjävförtroendet dök i botten vilket i sin tur alltid leder till en massa annat snurr i skallen. Men okej, guess that´s life too...
4 kommentarer:
Höörrööduuu, sydamerikansk spanska är mycket dificil att förstå så jag förstår dig. Är man dessutom trött, så är det inte så konstigt att man tystnar. I Sverige hade det inte gjort så mycket kanske men latinare rent generellt är ju rätt bra på att snacka om absolut ingenting och LÄÄÄNGEEEE.... So cheer up!
karlavagnen: tack för uppmuntran! givetvis har du rätt, ingen big deal egentligen men jag hatar när det händer. Men det är precis som du säger, de pratade om absolut ingenting, läääänge, och hur tar man sig plötsligt in i en konversation om ingenting när man inte ens är helt säker på vad dett ingenting faktiskt handlar om?
Usch förstår hur du känner det, dyker självförtroendet är det lätt att det börjar snurra av dumma tankar i huvudet.
Fast kubansk spanska är lite knepig har jag förstått , har inte så mycket koll på det själv. Tycker att Fidel talar begripligt när jag sett honom på TV. Men många har sagt att kubaner är svåra att förstå så inte konstigt att du tystnar.
Kram
therese: ja, egentligen är det ju inte så mycket att haka upp sig på... men när man gärna vill göra ett bra intryck och det går åt helskotta är det ju lite trist. Men, men jag lämnar det nu.
Min spanska vän säger att han inte heller förstår kubanerna. Fast det hindrade inte honom från att delta i konversationen!
Kram!
Skicka en kommentar