Inför 2007 skrev min farmor att det skulle bli ett kärlekens år för mig. Så här 8 månader in på året är jag beredd att ge henne rätt. Jag trodde henne redan från början, min farmor är väldigt klok. Men man vet ju aldrig. Så det var inte med 100 procentig tillförsikt jag försiktigt beträdde det nya året.
Men kärlek har det blivit. Det är inte alls så stort eller seriöst som det kan låta när det får formen av skriftspråk. Jag ska inte gifta mig eller bygga bo. Jag vet inte ens om det är ett förhållande. Men det finns en person som tagit små kliv in i mitt liv och som jag känner allt mer för. Jag har tvivlat och gör det fortfarande men känslan finns där, känslan av positiv kärlek. Jag är glad att han finns och att jag lärt känna honom. Även om det inte blir mer än så här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Låter härligt!!
Låter mysigt. Jag är faktiskt i samma sits ungefär. Jag ska inte heller gifta mig eller bli sambo men det finns någon som sedan snart ett år har tagit små kliv in i mitt liv , det känns väldigt bra och rätt och kommer nog att fortsätta länge men jag vill samtidigt ta det lugnt och ha mycket ensamtid med mina barn.
anna malaga: Ja, det är ganska så mysigt! Men ganska frustrerande också... haha illhör dem som inte klarar av att bara njuta utan att komplicera och oroa mig på tok för mycket Men, men kanske kan man lära även gala hundar att sitta :-)
therese: Åh, vad kul! förstår att du behöver ta det lugnt, det låter klokt. Gå på känslan och njut!
Jag läste i ett horoskop vid årsskiftet att jag skulle träffa mannen i mitt liv under sommaren. Som inbiten singel tog jag inte så hårt på det men så kom sommaren och jag träffade faktiskt någon. Inte för att jag har någon aning om det är mannen i mitt liv, men det är i alla fall den trevligaste jag har träffat på väldigt länge. Liksom du är jag mycket bra på att oroa mig och krångla till saker, men hittills går det ganska bra trots det. Man får väl ta saker lite i taget, försöka uppskatta det man har och se vad det leder till.
anna: vad mysigt! Ja, vi får försöka njuta både du och jag utan att analysera allt för mycket. Jag har visserligen betett mig på sedvanligt vis, som en total knäppgök flera gånger, och han är kvar trots allt. Det är då man börjar undra om man borde ge det en chans trots allt :-)
Skicka en kommentar