Min chef bjöd mig på svensk middag hos hans spanska familj för ett litet tag sedan. Med syster på besök och feria och allt, kunde jag inte gå. Till vårt senaste möte hade han dock tagit med fyra hemgjorda pannbiffar i en fryspåse till mig. De håller just nu på att värmas och fyller min lägenhet med en underbar doft som är trygghet och mormor och hemma och väldigt mycket Sverige.
Till biffarna blir det kokt potatis och en fräsch gourmetsallad (och Casino Royale på DVD-n). Tack chefen!
4 kommentarer:
Hoppas pannbiffen smakade. Lustig känsla att bli jämförd med din mormor. Och förresten kunde du nog valt en bättre film till min anrättning. /Chefen
Chefen: Den smakade fantastiskt!!! Jag jämförde kanske inte direkt dig med min mormor, det var doften av pannbiffarna, av hemlagat. som fick mig att tänka på henne.
Och vad gäller filmen håller jag fullständigt med, den var ingen höjdare, långt därifrån...
Du har en snäll chef!
Fast pannbiffar kan man ju t.o.m. själv laga till lite då och då *flinar*
anna malaga: ja, det kan man ju, faktum kvarstår, jag har aldrig gjort pannbiffar i hela mitt liv :-)
Skicka en kommentar