Du tysta du glädjerika sköna

Apropå nationaldagsfirande så höjs nu röster för att den spanska nationalhymnen också ska förses med text. De spanska idrottsmännen och kvinnorna tycker det är tråkigt att de inte kan sjunga vid de stora sportevenemangen. Och politikerna verkar relativt ense om att så ska det bli. Utrikesministern Moratinos tycker att texten bör förmedla ett budskap av gemenskap, Spaniens betydelse i historien, vad landet kan bidra med i världen och spanjorernas värden och ideal. Inte alldeles lätt.

Sveriges nationalsång kan väl knappast sägas uppfylla något av detta? Fast jag tycker rätt bra om den trots allt, även om enda gången jag faktiskt fick gåshud av att sjunga den, var på förra årets nationaldagsfirande på Svenska Skolan i Fuengirola. Det kändes fint på nåt sätt. Man blir helt klart mer nationalistisk när man flyttar utomlands. Fast jag kunde ju knappast låta bli att skratta högt åt att hundratals Spaniensvenskar klämde i för fullt och sjöng "Ja, jag vill leva, jag vill dö i Norden". Kanske texten skulle må bra av en liten uppdatering i alla fall?

Bilden är tagen i Vejbystrand i mellandagarna, slutet av 2006. Nu återvänder jag några dagar ett halvår senare för att njuta av det svenskaste svenska - studentexamen! Det blir en blandning av nostalgi, fest och familj. Och som sagt, ett kryddmått svensk tystnad.