På torsdag åker jag till Sverige och just nu känner jag verkligen att det kommer i precis rätt ögonblick. Jag längtar efter tystnad så att jag skulle vara beredd att betala för den. Málaga är mycket bra saker, men tyst är det inte. Aldrig. Och ibland är det som öronen blöder och man inte vet var man ska bli av, av alla dessa ljud. Det är bilar, hundar, moppar, tutor, människor, byggarbetsplatser. Och så grannen. Han som förvandlat sin lägenhet till värsta replokalen. Jag måste nog snacka med honom så småningom, annars kommer jag att bli dels tokig, dels att börja hata trummor. I lördags hade de värsta gigget med gitarr, flöjt och trummor. Mysigt. Om du gått hemifrån för att lyssna just på musik. Inte när du befinner dig hemma i din vrå och liksom bara vill vara.
Fyra dagar med svensk tystnad kommer göra mig mycket gott.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
viskar: Byggare Bob: jag förståååår diiiig preciiiiis...
Ja, vi sa senast vid 21-tiden när vi gick en promenad i vår lilla stad,
Va tyst det är.....
karlavagnen: tack för ditt stöd :-)
kantorn: åhhhhhh, precis så vill jag också känna och säga... mmmm, snart, snart!
Finns det inte öronproppar i Malaga?
vardagsmat: jodå, visst finns det öronproppar, utan dem sover jag inte. Men de stänger inte ute allt, och det är inte särskilt bekvämt att gå omkring med dem på dan. Och du vet, ibland vill man liksom bara lyssna på tystnaden, inte stänga ute oljuden.
Skicka en kommentar