Igår, efter middagen hos en kompis, på väg till invigningen av vår vän J:s bar, passerade vi mitt hus och jag tänkte passa på att lämna lite grejer. Klockan var väl en 1-2 på natten. Porten är trasig och går inte att stänga, för ungefär hundrade gången. När vi, tack och lov att jag inte var ensam, kommer upp på andra och sista våningen där jag bor, ligger det en man på golvet. Först trodde jag han var död. Men när han hör våra röster börjar han röra på sig, reser sig snopet, tar sin ryggsäck och försvinner ganska snabbt. Ursäktande sig. Han var afrikan, klädd i blå kostym och enligt min bedömning varken full eller drogad på något annat sätt. Han hade bara ingenstans att sova och trodde väl att vårt hus var övergivet eftersom dörren inte var låst.
Jag känner mig fortfarande väldigt kluven till händelsen. Å ena sidan blev jag ganska chockad och lite rädd. Jag kan förstå känslan de upplever som har blivit rånade hemma. Att man inte känner sig helt säker ens i sitt eget hem rubbar någonting av ens inbyggda trygghet. Å andra sidan, var han definitivt inte farlig. Han skämdes. Och jag med, som medmänniska. Det hade väl inte varit särskilt klokt att fråga om han hellre ville sova på min soffa än på det hårda stengolvet utanför min dörr. Samtidigt undrar jag när rädslan tog över efter medmänskligheten? När fick vi för hög standard för att dela med oss, öppna dörren för en ensam människa i sökandet efter en bättre framtid?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Oj, vad otäckt! Vilken tur att du inte var ensam.
Men det finns väl hospicios i centrum? Comedores para indigentes finns det i alla fall, jag tror inte att de frâgar nâgot där om papper eller sâ.
Malagas somrar har ju egentligen ett bra klimat för uteliggare, men nu ser man fler och fler nyheter om ungdomar som bränner dem. Hemskt!
anna malaga: Ja, det var ganska obehagligt, men det var mer händelsen i sig än mannen, som jag är säker på blev nästan räddare än vi. Ja, ingen lär väl knappast frysa av att sova ute, men om du bär på dig allt du äger och har är det kanske inte så kul att behöva lägga sig på gatan med risk för att bli rånad. Jag får väl sätta upp en läpp med karta till härbärget om det händer igen :-)
Men, vad menar du med att ungdomar bränneer dm? Det låter ju fruktansvärt!
Oftast fâr de väl "bara" stryk, men i vintras var det bl.a en i Barcelona (en kvinna som inte överlevde) och en i Malaga fick vârdas pâ sjukhus) som blev brända.
Har hittat ett albergue: "Pozo Dulce" pâ gatan med samma namn, drivs av Caritas. Du ska kanske sätta upp adressen i trappuppgângen ;-)
Anna malaga: Usch, fy vad hemskt! Folk som gör sånt måste inte bara ha en skruv lös utan vara genuint elaka. Tack för tipset! Jag börjar med att ringa hyresvärden och se om de kanske kan ta och laga porten. Men annars så..!
Skicka en kommentar