I helgen passade jag på att fylla några av mina filmluckor. En del filmer bör man ju ha sett. Inte alltid för att de är bra utan bara för att veta vad folk snackar om.
Först blev det "Da Vinci-koden". Jag tillhör de få som inte läst boken och tyckte därför att storyn åtminstone var lite annorlunda. Det i kombination med i teorin väldigt bra skådespelare borde resulterat i en bra film. Men nej... den kändes som ett hastverk, utan vare sig gnista eller själ. Som en Indiana Jones-rulle men helt utan charm.
I lördags såg jag "A loveaffair to remember" med Cary Grant. Åhhhhh... jag vill gärna se den igen! Man blir förälskad!
Och så finalen, Amenábars "Mar Adentro" ("Havet inom oss"), som jag naturligtvis borde ha sett för länge sedan. Men ibland är det så, att om jag missar de riktigt stora filmerna på bio, blir det inte av att jag ser dem. Alla priser och lovord gör att jag blir skeptisk, helt utan anledning.
För givetvis var det en stor film. Att en film om dödslängtan samtidigt kan vara så full av liv! Frågan om aktiv dödshjälp kan jag dock inte ta ställning till hur mycket jag än vrider och vänder på argumenten...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilket ar är du född egentligen? Jag trodde du var 75:a?
Jag har studerat din "Profile" nämligen... :)
Ja... hurså? Är det min filmsmak som får dig att undra eller? :)
Skicka en kommentar