Tre tejer och en bil

I lördags hyrde jag och två kompisar bil, en blå, fyrkantig liten Fiat Panda, för att köra till Gibraltar och hälsa på en fjärde kompis. Raka vägen tar det cirka 1,5 timme dit från Málaga, en ganska lagom dagsutflykt. Det går att åka buss också, men den tar tre timmar och kostar i slutändan nästan lika mycket som en hyrbil.

På Gibraltar kan man handla billig sprit, cigaretter och teknikprylar, njuta av den häftiga klippformationen och hälsa på aporna som bor där. De är dock inte särkilt trevliga. Roliga att fota på håll. Men mindre skojiga när de försöker sno din handväska. De är väldigt kaxiga och närgångna.

Vi hade bestämt oss för att bege oss iväg tidigt för att utnyttja dagen. Men det tog oss en frustrerande timme bara att lämna Málaga. Först hämtade jag upp min ena väninna och sedan körde vi till El Palo för att hämta upp den andra. När vi åkte runt och letade efter en bankomat kom båda på att de glömt sina pass och vi fick köra hem igen. Tillbaka in i centrum.
Väl ute på motorvägen gick det inte att svänga vänster och vi var plötsligt på väg mot Almería. Vi vände men missade nästa avtagsväg för att slippa kustvägen genom Torremolinos. Vände åter och var plötsligt tillbaka i Málaga... Det kändes verkligen som ödet ville annat än till Gibraltar och ett tag funderade vi på att acceptera detta.
Mitt tips till dig som ska köra bil i Málaga; ta det lugnt, ha aldrig bråttom och missar du en avfart så hetsa inte upp dig, det kommer oftast fler...

Ja, och så måste man ju fika på vägen och sånt också. Det är det bästa jag vet med utflykter! Att dricka "café con leche" och äta "tostada con tomate" på en spansk rastplats - mycket bättre än de svenska!
Resan tog tid men vi hade kul, sjöng och betedde oss lite som galna kvinnor i en roadmovie, och till slut kom vi fram till Gibraltar.

Det var skitväder, blåste storm, regnade och åskade och vi struntade i klippan och vandrade från pub till fik till pub istället. Och gick en promenad för att få en känsla av stan. Rätt trist om jag ska vara ärlig. Gibraltar är ett ställe som är kul att ha varit på, själva klippan är imponerande och öns historia fascinerande. Men i övrigt är det egentligen mest en rätt grå och trist by, ca 30 000 invånare, med en huvudgata som du klarat av på en halvtimme, om du inte är extremt teknikintresserad.
Ett udda ställe där rika människor köper lägenhet för att få lov att skriva sig där och utnyttja de fördelaktiga skattereglerna. Fast de bor inte där och lägenheterna står tomma.

Gibraltarianerna ser ut att representera världens alla länder, de utgör verkligen en salig blandning. Och de skiftar oberört mellan spanska och engelska.
Om du är nyfiken på Gibraltars historia kan du läsa mer på Wikipedia.

Vi hann med en nostalgitripp i form av Top Gun hemma hos vår kompis också. Tänk att man en gång tyckte det var en actionrulle! Den är jättesöt, och långsam och du behöver inte lyssna på dialogerna för de säger egentligen inget viktigt alls. Du kan koncentrera dig på att njuta av en sockersöt, väldigt, väldigt ung Tom Cruise.
Förresten en kommentar la vi på minnet: "Take me to bed now, or loose me forever". Jag bara måste få säga det till någon, någon gång!
Och så konstaterade jag att jag har exakt likadana solglasögon som hela Top Gun-gänget. Är det bra eller dåligt..?

Vi avslutade dagen med argentinska tapas i spanska systerstaden La Linea och körde sedan hem i ösregnet.
Det behövs faktiskt inte mer än så för att sätta lite extra krydda på en januarilördag.