Här ska jag bo när jag blir stor. Jadå, visst är det havsutsikt. Och mycket centralt.
tisdag 27 februari 2007
Ödets ironi
Nästan på dagen för ett år sedan hade jag kunnat ge min själ i utbyte mot ett möte med en viss person. Men mötet kunde inte bli förrän jag var redo. Det var jag tydligen i dag.
Han vinkade entusiastiskt och såg ärligt glad ut över att se mig. Jag vinkade tillbaka, men passerade på avstånd. No hard feelings, men jag är klar och har inget mer att säga.
Han vinkade entusiastiskt och såg ärligt glad ut över att se mig. Jag vinkade tillbaka, men passerade på avstånd. No hard feelings, men jag är klar och har inget mer att säga.
måndag 26 februari 2007
Den ljusnande framtid är min
Framtidstro, livsglädje och ett stort inre lugn känner jag efter att för första gången i mitt liv ha besökt en sierska. Min kompis A som var med mig kände precis likadant. Även om våra historier skilde sig mycket åt.
Det var en spanjorska i Fuengirola som spådde i Tarot. Både A och jag fick dock känslan av att korten mest var där för att hänga upp samtalet på något. Det var helt klart att hon hade gåvan.
Det var en mycket speciell upplevelse. Jag är tillräckligt mycket skeptiker för att inte vara helt säker på om jag tror eller inte. Och tillräckligt ödmjuk för att inse att, bara för att jag inte förstår, betyder det inte att det inte finns ting som vårt sinne inte kan förklara med vanlig logik.
Det mesta av vad hon sa vill jag behålla för mig själv. Men jag kan avslöja så mycket som att hon var överens med min farmor om att 2007 blir ett Kärlekens år för mig. Allt fram till nu har varit en lärotid, en väg med många trappsteg, stundtals ganska hård. Men den är slut nu. Från nu stabiliserar det sig, även om året bjuder på många förändringar.
Jag kommer lära känna två män, en utlänning och en spanjor. Jag ska bestämma mig för en av dem. Mitt liv blir lättare om jag väljer utlänningen, men jag kan bli lycklig med spanjoren om jag från början är väldigt tydlig med hur jag vill ha det och hur jag fungerar. En av de två männen stannar hos mig för alltid. Det är jag som väljer.
Jag ska bo i Spanien. Det är min plats på jorden och här är jag lyckligare.
Det var en spanjorska i Fuengirola som spådde i Tarot. Både A och jag fick dock känslan av att korten mest var där för att hänga upp samtalet på något. Det var helt klart att hon hade gåvan.
Det var en mycket speciell upplevelse. Jag är tillräckligt mycket skeptiker för att inte vara helt säker på om jag tror eller inte. Och tillräckligt ödmjuk för att inse att, bara för att jag inte förstår, betyder det inte att det inte finns ting som vårt sinne inte kan förklara med vanlig logik.
Det mesta av vad hon sa vill jag behålla för mig själv. Men jag kan avslöja så mycket som att hon var överens med min farmor om att 2007 blir ett Kärlekens år för mig. Allt fram till nu har varit en lärotid, en väg med många trappsteg, stundtals ganska hård. Men den är slut nu. Från nu stabiliserar det sig, även om året bjuder på många förändringar.
Jag kommer lära känna två män, en utlänning och en spanjor. Jag ska bestämma mig för en av dem. Mitt liv blir lättare om jag väljer utlänningen, men jag kan bli lycklig med spanjoren om jag från början är väldigt tydlig med hur jag vill ha det och hur jag fungerar. En av de två männen stannar hos mig för alltid. Det är jag som väljer.
Jag ska bo i Spanien. Det är min plats på jorden och här är jag lyckligare.
söndag 25 februari 2007
Eurovision 2007
De fyra söta pojkarna i Nash ska representera Spanien den 12 maj i Helsingfors. Finalen som sändes på TV i går bestod av fem sånger som var och en sjöngs av fem olika grupper och sedan fick spanska folket rösta vilken av de 25 kombinationerna de tyckte bäst om.
Gruppen var definitivt rätt men inte låten... "Tu voz se apagará"" eller "Una lágrima" borde ha vunnit.
Däremot är det ju kul att bidraget kan kallas spansk-svenskt, musiken till "I Love you mi vida" har skrivits av svenskarna Thomas G:Son och Andreas Rickstrand.
Men egentligen kvittar det. Hur mycket jag än skulle önska en spansk seger tror jag inte det blir någon i år. Heller. Schlager är bara inte Spaniens grej. Det görs mycket bra musik men av någon anledning har spanjorerna inte hittat formeln till en schlager som går hem hos européerna.
Spanien deltog i Eurovision Song Contest första gången 1961. De har bara stått som ensamma vinnare en gång, 1968 med Massiel och låten "La La La". Året efter, 1969, var Spanien en av fyra vinnare med "Vivo Cantando" som framfördes av Salomé.
Min egen spanska favorit är "Eres tu", 1973, med Mocedades. Den slutade tvåa men har blivit en riktig klassiker och räknas som en av de femton bästa låtarna i Eurovision någonsin.
Men alla är bäst på något och Spanien var faktiskt det första landet att nämna "sex" i en Eurovisionslåt, 1993.
1995 kom Anabel Conde från Málaga tvåa med "Vuelve conmigo".
lördag 24 februari 2007
Valår
Jag tror att jag och Málagas borgmästare, Francisco de la Torre, har något gemensamt. Nämligen att vi lämnar våra måsten till sista sekunden. Den 27 maj är det kommunalval i Spanien och hela Málaga är under renovering.
Det är mitt första lokalval här och jag vet inte hur det brukar vara men i år tycks det som att alla löften ska infrias de sista återstående månaderna innan det är dags för bokslut.
Så här ser det ut i princip i varje gathörn:
Calle Alamos/Calle Carcer
Calle Alamos.
Calle Granada.
Bredvid El Pimpi, ska det, tro det eller ej, inte byggas, utan öppnas upp så att Calle Alcazabilla kommunicerar med Calle Granada.
Paseo Parque har varit mer eller mindre uppbruten sedan i somras.
Plaza del General Torijo.
I hamnen har man rivit den gamla silon och håller nu på att förbereda för en ny Paseo Marítimo med restauranger och uteserveringar.
Och så har vi fått så här fina återvinningsbehållare på Plaza de la Merced!
Det är mitt första lokalval här och jag vet inte hur det brukar vara men i år tycks det som att alla löften ska infrias de sista återstående månaderna innan det är dags för bokslut.
Så här ser det ut i princip i varje gathörn:
Calle Alamos/Calle Carcer
Calle Alamos.
Calle Granada.
Bredvid El Pimpi, ska det, tro det eller ej, inte byggas, utan öppnas upp så att Calle Alcazabilla kommunicerar med Calle Granada.
Paseo Parque har varit mer eller mindre uppbruten sedan i somras.
Plaza del General Torijo.
I hamnen har man rivit den gamla silon och håller nu på att förbereda för en ny Paseo Marítimo med restauranger och uteserveringar.
Och så har vi fått så här fina återvinningsbehållare på Plaza de la Merced!
Superheros
Jag har gjort ett Superhero-test. Det är blev resultatet. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det...
Your results:
You are Spider-Man
Click here to take the Superhero Personality Quiz
Your results:
You are Spider-Man
| You are intelligent, witty, a bit geeky and have great power and responsibility.  |
Click here to take the Superhero Personality Quiz
fredag 23 februari 2007
Nya traditioner
Efter en lång dag med tandläkarvånda, ond mun och mycket jobb eftersom jag som vanligt sparat allt till sista minuten, rasade jag ihop i soffan med en stor skål popcorn och en halv liter te. Orkade inte ens hyra film så det blev åter igen lite SVT Play. "Så ska det låta" kunde vara kul tänkte jag. Lämplig fredagsunderhållning för en singel i storstan... nehe?
I alla fall. Så blev det. Och plötsligt undrade jag hur länge jag bott utomlands (tre år). Det är ju en sak med händelser jag inte känner till, som strömavbrott i Småland och ministerbyte. Men av de sex artisterna i programmet kände jag inte igen ett enda ansikte. Jag visste inte vem de var. Peter Harrysson, Robert Wells och Anders Berglund har tydligen lämnat in handduken.
De var duktiga de nya. Men det var en märklig känsla ändå. Att inte veta vilka kändisar som är kända i Sverige just nu.
Men så precis då, hördes trumpeter och trummor på avstånd. Utanför, på gatan. Jag drogs till fönstret, öppnade balkongdörren och stack ut huvudet. Jodå, där var den, årets första (för mig) procession. En tron med Mariafiguren, uppburen av män, följd av orkestern och ett stort antal människor. En så kallad "traslado", skulle jag tro. Då tronen flyttas från sin kyrka till den plats där den ska förberedas för den stora påskprocessionen.
Och rökelsedoften steg upp till mig. Och jag önskar så att jag kunde förmedla känslan. Men snart är det Semana Santa, och det börjar på riktigt. Och jag kommer säkert skriva mycket om det här. Men jag kan bara förklara det som fjärilar i magen. Och jag är inte ens katolik. Det här är något annat. Förväntan. Spänning. Stämning.
Och så blir det tydligt att jag har lämnat "Så ska det låta"-Sverige bakom mig och släppt nya traditioner in på livet.
I alla fall. Så blev det. Och plötsligt undrade jag hur länge jag bott utomlands (tre år). Det är ju en sak med händelser jag inte känner till, som strömavbrott i Småland och ministerbyte. Men av de sex artisterna i programmet kände jag inte igen ett enda ansikte. Jag visste inte vem de var. Peter Harrysson, Robert Wells och Anders Berglund har tydligen lämnat in handduken.
De var duktiga de nya. Men det var en märklig känsla ändå. Att inte veta vilka kändisar som är kända i Sverige just nu.
Men så precis då, hördes trumpeter och trummor på avstånd. Utanför, på gatan. Jag drogs till fönstret, öppnade balkongdörren och stack ut huvudet. Jodå, där var den, årets första (för mig) procession. En tron med Mariafiguren, uppburen av män, följd av orkestern och ett stort antal människor. En så kallad "traslado", skulle jag tro. Då tronen flyttas från sin kyrka till den plats där den ska förberedas för den stora påskprocessionen.
Och rökelsedoften steg upp till mig. Och jag önskar så att jag kunde förmedla känslan. Men snart är det Semana Santa, och det börjar på riktigt. Och jag kommer säkert skriva mycket om det här. Men jag kan bara förklara det som fjärilar i magen. Och jag är inte ens katolik. Det här är något annat. Förväntan. Spänning. Stämning.
Och så blir det tydligt att jag har lämnat "Så ska det låta"-Sverige bakom mig och släppt nya traditioner in på livet.
Gapa stort
Jag har cementmun. Har varit hos tandläkaren och halva munnen, kinden och tungan känns precis som en klump cement. Ganska så obehagligt. Lagade en lagning som jag slitit sönder (observera, inget nytt hål) samt fick tillbaka min bitskena som var tvungen att förstärkas, eftersom jag efter fem månader hade slipat ned den med.
Det gick ganska bra. Bedövningen var klart värre än själva borrandet. Var tvungen att påminna mig själv om att andningen inte sitter i tungan och att man inte dör bara för att man inte kan svälja ordentligt.
Kalaset gick på 100 euro. En överraskning eftersom lagningen skulle kosta 40 euro och jag trodde att allt som hade med bitskenan att göra ingick i ursprungspriset på 250 euro. Icke.
Min tandläkare är dock väldigt söt, hon heter dessutom Consuelo som beyder tröst. Jag gjorde en intervju med henne i höstas som ni kan läsa i Sydkusten
För Praktikertjänst skrev jag en artikel om spansk tandvård för den som är intresserad.
Det gick ganska bra. Bedövningen var klart värre än själva borrandet. Var tvungen att påminna mig själv om att andningen inte sitter i tungan och att man inte dör bara för att man inte kan svälja ordentligt.
Kalaset gick på 100 euro. En överraskning eftersom lagningen skulle kosta 40 euro och jag trodde att allt som hade med bitskenan att göra ingick i ursprungspriset på 250 euro. Icke.
Min tandläkare är dock väldigt söt, hon heter dessutom Consuelo som beyder tröst. Jag gjorde en intervju med henne i höstas som ni kan läsa i Sydkusten
För Praktikertjänst skrev jag en artikel om spansk tandvård för den som är intresserad.
torsdag 22 februari 2007
onsdag 21 februari 2007
Oj, oj, jag kräks...
Man bör inte äta en halv gris till lunch (revbensspjäll på La Morena i Mijas), semla till kaffet och en påse lösgodis därefter.
Semmelproblem löst
Så fick hon sin semla till sist... Mmmmmmums.... Från Café Kardemumma i Los Boliches.
Hade möte med kollegorna i dag och de hade läst på min blogg om min semmellängtan och beställt semla till mig. Fint, eller hur?! Så efter en del skumpande i chefens bil och sedan på tåget, fick jag äntligen smaska i mig den. Ska det vara, ska det vara ordenligt. I lugn och ro och med kaffe till.
Passade på att shoppa lite på Tre Kronor i Fuengirola också. Knappast livsviktiga saker, men små ting som gör mig glad.
Oj, jag känner mig som Stig Helmer i sällskapsresan eller nåt..! Varning!
tisdag 20 februari 2007
Rörmokare
I dag besök av rörmokaren. Jag ringde trots allt i måndags för två veckor sedan och sa att det nog var ganska bråttom. Så det får ju sägas vara snabbt jobbat...
För ett år sedan droppade det i taket hos grannen under när jag duschade. Rörmokaren fixade. Men för ett tag sedan började plötsligt mosaiken där han hade brutit sig in, liksom klättra utåt igen. Fukt innanför kaklet sa min kompis. Och jag ringde fastighetsskötaren som ringde försäkringsbolaget som ringde rörmokaren som skulle ringa mig. Men inget hände. Och jag ringde fastighetsskötaren som gav mig numret till försäkringsbolaget som sa att rörmokaren hade varit hemma hos mig den 8 februari.
Nej, sa jag. Jag bor här, bara jag. Och rörmokaren har inte varit här. Det vet jag med all säkerhet. Jaha, sa de då och kom på att de nog hade fel mobilnummer till mig.
Och så kom han till slut. Och bröt upp nya hål och lät mig spruta med duschen medan han tittade vad som hände inuti kaklet. Det är silikonet som inte håller tätt. Det där är skit, sa han. Och murade med vit cement. Och lämnade mitt badrum så här fint.
Med två stora hål in i den okända världen där det bor kackerlackor och råttor. Och sa att snart kommer en murare och fixar till resten.
Jaha. I år?
För ett år sedan droppade det i taket hos grannen under när jag duschade. Rörmokaren fixade. Men för ett tag sedan började plötsligt mosaiken där han hade brutit sig in, liksom klättra utåt igen. Fukt innanför kaklet sa min kompis. Och jag ringde fastighetsskötaren som ringde försäkringsbolaget som ringde rörmokaren som skulle ringa mig. Men inget hände. Och jag ringde fastighetsskötaren som gav mig numret till försäkringsbolaget som sa att rörmokaren hade varit hemma hos mig den 8 februari.
Nej, sa jag. Jag bor här, bara jag. Och rörmokaren har inte varit här. Det vet jag med all säkerhet. Jaha, sa de då och kom på att de nog hade fel mobilnummer till mig.
Och så kom han till slut. Och bröt upp nya hål och lät mig spruta med duschen medan han tittade vad som hände inuti kaklet. Det är silikonet som inte håller tätt. Det där är skit, sa han. Och murade med vit cement. Och lämnade mitt badrum så här fint.
Med två stora hål in i den okända världen där det bor kackerlackor och råttor. Och sa att snart kommer en murare och fixar till resten.
Jaha. I år?
måndag 19 februari 2007
Vänner
Till en vän kan man skicka ett e-mail och tjata om samma problem som alltid, säga att allt det där gamla gör lika ont i hjärtat fortfarande. Och hon svarar efter fem minuter att i kväll struntar jag i att du har massor av jobb, för jag ska bjuda dig på middag. Och du kan svara att tårarna visserligen rinner, men att det bara är en massa fåniga hormoner som far runt i kroppen och att till och med du själv vet att det går över. Tills du gifter dig. Om du någonsin blir gift. Men det går ju över ändå. Oavsett.
Och hon säger att det spelar ingen roll, för ska tårarna ut så ska de det. Och låt dem rinna. Och drick en kopp te.
Och sedan låter hon dig älta om allt det där igen. Om samma som sist, och gången innan dess. Men hon lyssnar. Och funderar lite. Och kommer med en ny tanke.
Och tårarna blir till ett leende och fler. Och klumpen i magen till en varm bubblande känsla av att du lyckats. Lyckats hitta en och kanske flera som finns där för alltid, och du kan vara dig själv och låta dem se ditt innersta.
Och du har verkligen lyckats. För det är det som är det svåraste med att börja på nytt i ett nytt land. Att hitta verkliga vänner. Och när du gjort det. Då är du hemma.
Och hon säger att det spelar ingen roll, för ska tårarna ut så ska de det. Och låt dem rinna. Och drick en kopp te.
Och sedan låter hon dig älta om allt det där igen. Om samma som sist, och gången innan dess. Men hon lyssnar. Och funderar lite. Och kommer med en ny tanke.
Och tårarna blir till ett leende och fler. Och klumpen i magen till en varm bubblande känsla av att du lyckats. Lyckats hitta en och kanske flera som finns där för alltid, och du kan vara dig själv och låta dem se ditt innersta.
Och du har verkligen lyckats. För det är det som är det svåraste med att börja på nytt i ett nytt land. Att hitta verkliga vänner. Och när du gjort det. Då är du hemma.
Storstadsliv
I mitt kvarter har vi nu fått ett litet jourlivs som har öppet 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Känns väldigt lyxigt. Málaga håller på att bli en metrolpol!
En temla pleeeeeease
Jag är rätt dålig på att följa med i vad som händer i Sverige. I dag gjorde jag dock en snabb koll på Svenska Dagbladet och blev påmind om att det är semmeltider!!! Åh, jag vil ha!!! Kan någon skicka en riktigt gräddig semla med mycket mandelmassa till mig? I morgon är det fettisdagen och jag känner att det skulle göra mig väldigt gott just i dag.
Förutom infall som detta är det i ärlighetens namn allt färre saker jag saknar från Sverige. Tidigare när jag hade kompisar på besök, fick de alltid köpa med sig diverse grejer. Men nu när de frågar, är jag mest lycklig om de tar med sig några svenska pocketböcker. Inte för att jag blir ledsen för en påse svenskt smågodis...
Men faktum är att jag saknar fler saker från Spanien när jag är i Sverige, och då rör det sig om några dagar en gång per år. Jag är visserligen knäckoman men till och med i min Supersol på hörnet kan jag köpa Wasas original.
Jo, nu vet jag en sak till! Jag skulle ge mycket för en prenumeration på en morgontidning. Det finns inte här.
Förutom infall som detta är det i ärlighetens namn allt färre saker jag saknar från Sverige. Tidigare när jag hade kompisar på besök, fick de alltid köpa med sig diverse grejer. Men nu när de frågar, är jag mest lycklig om de tar med sig några svenska pocketböcker. Inte för att jag blir ledsen för en påse svenskt smågodis...
Men faktum är att jag saknar fler saker från Spanien när jag är i Sverige, och då rör det sig om några dagar en gång per år. Jag är visserligen knäckoman men till och med i min Supersol på hörnet kan jag köpa Wasas original.
Jo, nu vet jag en sak till! Jag skulle ge mycket för en prenumeration på en morgontidning. Det finns inte här.
söndag 18 februari 2007
Filmtajm
Dagens biofilm blev "Miss Potter", mest för att det var en bra tid på en lämplig biograf. Varken jag eller min kompis S visste nåt om den. Men vi gillade den! S med, fast han sa att det var en tjejfilm och frågade mig flera gånger om jag grät, viskade varje kvart att det såg ut som om Renée Zellweger i alla fall såg ut som om hon skulle börja gråta och fällde irriterade kommentarer om idioten till mamma. Men han föll han med och ska köpa Beatrix Potters böcker till sin ettåriga dotter.
Ett störmoment var dock dubbningen. Jag brukar inte bry mig särskilt mycket, jag älskar helt enkelt spanska språket för mycket och njuter faktiskt fortfarande av att höra det. Men "Miss Potter" är en så oerhört engelsk film och det känns bara så fel när brittiska aristokratin talar spanska...
Ett störmoment var dock dubbningen. Jag brukar inte bry mig särskilt mycket, jag älskar helt enkelt spanska språket för mycket och njuter faktiskt fortfarande av att höra det. Men "Miss Potter" är en så oerhört engelsk film och det känns bara så fel när brittiska aristokratin talar spanska...
Baños Arabes
Det var inte meningen att vi skulle till O2 Wellness Centre, och nu blir det inga fler besök där. Så det så. När vi kom dit i går var spa-anläggningen trasig... Så efter att ha köpt badmössa och nya badskor och sprungit omkring på stan med våra ryggsäckar och illusioner om en oerhört sund eftermiddag, slutade det för andra lördagen i rad med att vi snopna och ilskna fick lämna stället. Fortfarande torra och smutsiga.
Så vi begav oss i stället till Baños Arabes. Lite dyrare, 24 euro, men värt varenda cent. Det är så enkelt och samtidigt så sagolikt. Som i Tusen och en natt. Araberna visste vad de gjorde på sin tid. Vilken lugnande, meditativ effekt vattnet har på vårt sinne.
Under tre timmar låg vi på varma hällar och öste oss med omväxlande varmt och kallt vatten. Badet består av tre rum, svagt upplysta av bland annat sterinljus, med rinnande vatten i olika temperaturer och uppvärmda stenhällar. Du börjar i det innersta och varmaste, där öppnar sig porerna och du tvättar dig med ljuvligt doftande naturtvålar. Vi valde en gjord på grönt te.
Besöket avslutades en våning upp, där vi njöt en kopp te, utfläkta på mjuka madrasser, och avslappnande musik.
Och vi klev ut på gatan, rosiga om kinderna, avstressade och med kraft att erövra världen.
Läs min artikel om Baños Arabes i Sydkusten.
Så vi begav oss i stället till Baños Arabes. Lite dyrare, 24 euro, men värt varenda cent. Det är så enkelt och samtidigt så sagolikt. Som i Tusen och en natt. Araberna visste vad de gjorde på sin tid. Vilken lugnande, meditativ effekt vattnet har på vårt sinne.
Under tre timmar låg vi på varma hällar och öste oss med omväxlande varmt och kallt vatten. Badet består av tre rum, svagt upplysta av bland annat sterinljus, med rinnande vatten i olika temperaturer och uppvärmda stenhällar. Du börjar i det innersta och varmaste, där öppnar sig porerna och du tvättar dig med ljuvligt doftande naturtvålar. Vi valde en gjord på grönt te.
Besöket avslutades en våning upp, där vi njöt en kopp te, utfläkta på mjuka madrasser, och avslappnande musik.
Och vi klev ut på gatan, rosiga om kinderna, avstressade och med kraft att erövra världen.
Läs min artikel om Baños Arabes i Sydkusten.
lördag 17 februari 2007
Lördagsfeeling
Visst är det något magiskt med lördagförmiddagar?
Nu ska jag sätta på lite Frank Sinatra, dricka mitt morgonkaffe och se ett gammalt avsnitt av "Vänner".
Sedan blir det spa, nytt försök. Denna gången med nyinköpt badmössa!
Födelsedagsmiddag och utgång i kväll.
I morgon bio.
Mmmmm, jag har på känn att det blir en bra dag!
Nu ska jag sätta på lite Frank Sinatra, dricka mitt morgonkaffe och se ett gammalt avsnitt av "Vänner".
Sedan blir det spa, nytt försök. Denna gången med nyinköpt badmössa!
Födelsedagsmiddag och utgång i kväll.
I morgon bio.
Mmmmm, jag har på känn att det blir en bra dag!
torsdag 15 februari 2007
You´ve got mail
Sitter och tittar på "You´ve got mail" med Meg Ryan och Tom Hanks. Mmmmm... så söt, så söt! Tänk att den är från 1998. Tokigt!
På den tiden var nätdating fortfarande lite knepigt. En modernare form av kontaktannons. Men gud förbjude den som avslöjade sig bland vänner! Inte ville man vara desperat inte!
Jag är rätt garvad vad gäller själva sökandet. Däremot kommer jag sällan så långt som till en date. Jag är helt enkelt för lat. Lat och desperat - den perfekta kombinationen, ha!
I början hade vi någon slags övertro på att det skulle bli så fint och äkta, att vi skulle lära känna varandra bortom all ytlighet. Och att finna den stora kärleken var bara ett klick i väg.
Nu tror jag varken Meetic är lösningen på hur jag ska finna drömprinsen, eller något jag skäms över.
I går läste jag att fem miljoner spanjorer söker kärleken på nätet, 60 procent av dem är män mellan 25 och 34 år. Kunde någon kanske sparka mig lite i rumpan? Jag menar, jag kan ju inte fortsätta hävda att där inte finns något intressant. 3 miljoner män i en allra högst vital ålder! Bara just nu i denna sekund är drygt 12 000 män uppkopplade på Meetic. Det måste bli en date snart...
På den tiden var nätdating fortfarande lite knepigt. En modernare form av kontaktannons. Men gud förbjude den som avslöjade sig bland vänner! Inte ville man vara desperat inte!
Jag är rätt garvad vad gäller själva sökandet. Däremot kommer jag sällan så långt som till en date. Jag är helt enkelt för lat. Lat och desperat - den perfekta kombinationen, ha!
I början hade vi någon slags övertro på att det skulle bli så fint och äkta, att vi skulle lära känna varandra bortom all ytlighet. Och att finna den stora kärleken var bara ett klick i väg.
Nu tror jag varken Meetic är lösningen på hur jag ska finna drömprinsen, eller något jag skäms över.
I går läste jag att fem miljoner spanjorer söker kärleken på nätet, 60 procent av dem är män mellan 25 och 34 år. Kunde någon kanske sparka mig lite i rumpan? Jag menar, jag kan ju inte fortsätta hävda att där inte finns något intressant. 3 miljoner män i en allra högst vital ålder! Bara just nu i denna sekund är drygt 12 000 män uppkopplade på Meetic. Det måste bli en date snart...
Gott nytt..!
.. kärleksår!
Visst drack jag champagne i går! Riktig. Inte cava.
Och skålade för kärleken.
Málagaguide
Googlade mig och upp kom bland annat den här: en stadsguide jag gjorde till Svenska Dagbladet i höstas.
Håll till godo!
Håll till godo!
onsdag 14 februari 2007
2007 - kärlekens år
San Valentin eller Alla hjärtans Dag - ett kommersiellt stohej tycker många och blundar för skyltfönster överbelamrade med röda, hjärtformade mjukisdjur, chokladaskar och smycken. Som snabbt trycker på delete för alla mail med erbjudanden om romantiska middagar till specialpris, spa för två och gulligul weekend. Som jag till exempel.
Men innerst inne är faktiskt inte min Alla Hjärtans Dag ett amerikanskt jippo för att få försäljningen att åter stiga lite efter januarisvackan. För mig är det en dag att visa kärlek, till vem som helst. Och jag har många hjärtan i mitt liv. Ett av dem största är mamma som mailade tidigt i morse för att säga att hon inte fått i väg ett kort i tid. Men att det kommer. Med en peng att köpa geléhjärtan för. För det har mina syskon fått.
Och jag älskar henne så klart än mer. Och njuter av känslan att i hennes ögon kommer jag alltid, alltid få lov att vara ett barn.
Min farmor sa att 2007 skulle bli Kärlekens år. Jag tycker vi skålar i champagne och låter det på allvar börja i dag!
Puss till alla mina hjärtan!
PS. Kortet har jag fått från min väninna Marina van Stekelenburg, Art Estación i Álora.
tisdag 13 februari 2007
Mailsvar 2
Första mailet jag skickade var till LIMPOSAM som på Málaga kommuns hemsida uppges vara ansvarig för renhållningen. Av dem fick jag alltså svaret att mitt mail skickats vidare till LIMASA. Av LIMASA har jag nu fått mailsvar nummer två; att det är det kommunala bolaget EMASA som ansvarar för just lastbilarna som rensar avloppssystemet... och ett telefonnummer dit jag kan ringa och framföra mitt klagomål. Suck... jag vill ju inte ringa!!!
Och hur många kommunala bolag behövs egentligen för renhållningen i Málaga?
På kommunens hemsida finns även ett allmänt formulär för klagomål och förslag. Jag ska försöka där också. Bara för att se vad som händer.
Och hur många kommunala bolag behövs egentligen för renhållningen i Málaga?
På kommunens hemsida finns även ett allmänt formulär för klagomål och förslag. Jag ska försöka där också. Bara för att se vad som händer.
Mailsvar 1
Fantastiskt! Jag fick svar på mitt mail! Och det efter bara några timmar. Ett mycket vänligt sådant, som dock sa att jag hört av mig till det kommunala bolaget som ansvarar för städningen på kommunens skolor... men att hon eller han hade vidarebefordrat mitt mail till ansvarigt bolag, Limasa, och hoppades ha varit till hjälp.
Jag är imponerad och väntar med spänning på fortsättningen!
Efter sex år på en ideell trafiksäkerhetsorganisation i Sverige, NTF, är jag lite skadad och tycker det är jättekul när jag märker att det faktiskt går att påverka politiker och myndigheter!
Jag är imponerad och väntar med spänning på fortsättningen!
Efter sex år på en ideell trafiksäkerhetsorganisation i Sverige, NTF, är jag lite skadad och tycker det är jättekul när jag märker att det faktiskt går att påverka politiker och myndigheter!
Ljudföroreningar
Jag har precis skickat i väg ett klagobrev till kommunens renhållningsavdelning. De tycker uppenbarligen att söndag mellan 12 och halv tre på natten är en väldigt bra tid att placera ut en stor lastbil för att rensa avloppsbrunnen på min gata. Den förde tillräckligt mycket oväsen för att det till och med med öronproppar, skulle var stört omöjligt att sova.
Och varför en söndag mitt i natten? Min gata är en pytteliten gata utan genomfartstrafik som utan problem går att stänga av några timmar mitt på dagen.
I bland tror jag att Málagaborna hör sämre än annat folk. Det finns tusen ljud, eller oljud, i stan som jag reagerar väldigt starkt på men som ingen annan ens tycks höra. Bortsett från alla byggen som inte bara ljudförorenar, utan också tar upp långa stycken av trottoarerna, är närtåget ett bra exempel. Ljudvolymen på högtalarna är aldrig normalt inställd, antingen hörs ingenting, vilket är att föredra men inte inträffar så ofta, eller så är den så hög att någon lika väl kunde stå med en megafon riktad mot ditt öra. Även om jag är beredd hoppar jag högt varje gång, särskilt för pipen som varnar för att dörrarna stängs. Och det gör rent fysiskt ont i öronen. Tåget kan vara fullt, men inte en människa reagerar...
Får se om renhållningsansvarig svarar. Jag är inte allt för hoppfull. Även om jag faktiskt tidigare lyckats förändra saker genom att öppna munnen. Bland annat vill jag gärna tro att det var jag som fick bortbärgad en övergiven bil i kvarteret där jag bodde för två år sedan. Övergivna bilar är en ganska vanlig syn i Málagas utkanter. Problemet är inte bara bilen i sig, utan att den drar till sig ett visst klientel som tycker det är jättekul att varje dag förstöra den ytterligare lite till. Och helst slutligen tända på den. Det var vad som hände.
Jag fotade det svarta bilskelettet omgiven av plåtdelar och krossat glas, och mailade in den till en av gratistidningarna som har en särskild sida för "anmälningar". De i sin tur skickar alltid en kopia till kommunen. Dagen efter bilden publicerats var bilen borta.
I bland lönar det sig att vara gnällkärring.
Och varför en söndag mitt i natten? Min gata är en pytteliten gata utan genomfartstrafik som utan problem går att stänga av några timmar mitt på dagen.
I bland tror jag att Málagaborna hör sämre än annat folk. Det finns tusen ljud, eller oljud, i stan som jag reagerar väldigt starkt på men som ingen annan ens tycks höra. Bortsett från alla byggen som inte bara ljudförorenar, utan också tar upp långa stycken av trottoarerna, är närtåget ett bra exempel. Ljudvolymen på högtalarna är aldrig normalt inställd, antingen hörs ingenting, vilket är att föredra men inte inträffar så ofta, eller så är den så hög att någon lika väl kunde stå med en megafon riktad mot ditt öra. Även om jag är beredd hoppar jag högt varje gång, särskilt för pipen som varnar för att dörrarna stängs. Och det gör rent fysiskt ont i öronen. Tåget kan vara fullt, men inte en människa reagerar...
Får se om renhållningsansvarig svarar. Jag är inte allt för hoppfull. Även om jag faktiskt tidigare lyckats förändra saker genom att öppna munnen. Bland annat vill jag gärna tro att det var jag som fick bortbärgad en övergiven bil i kvarteret där jag bodde för två år sedan. Övergivna bilar är en ganska vanlig syn i Málagas utkanter. Problemet är inte bara bilen i sig, utan att den drar till sig ett visst klientel som tycker det är jättekul att varje dag förstöra den ytterligare lite till. Och helst slutligen tända på den. Det var vad som hände.
Jag fotade det svarta bilskelettet omgiven av plåtdelar och krossat glas, och mailade in den till en av gratistidningarna som har en särskild sida för "anmälningar". De i sin tur skickar alltid en kopia till kommunen. Dagen efter bilden publicerats var bilen borta.
I bland lönar det sig att vara gnällkärring.
söndag 11 februari 2007
Samlarna
Spanjorerna är ett samlande folk. Varje helg släpps tillsammans med dagstidningarna, kollektioner av diverse slag. Ett knep för att få fler att köpa tidningen antar jag. Kioskerna är fyllda av böcker, alltifrån sagor till deckare, DVD´s och prylar. Nu inför påsken kan du exempelvis samla delar till en av tronerna, La Esperanza, i miniformat. Köper du El Diario Sur eller El País en söndag behöver du en påse för att få med dig alla extrabilagor, böcker och filmer de prackar på dig. Nåväl, du kan välja att bara köpa tidningen också.
Ofta är det dock ganska bra grejer, framför allt filmer, så det gäller att vara lite uppmärksam. Förra söndagen började de ge ut Audrey Hepburns alla filmer i specialutgåva med en liten bok om bakgrunden till filmen. Samlar du alla, får du Audreys ansikte genom att sätta pärmana i rätt ordning i bokhyllan. Jag var för en gångs skull med på noterna och har nu börjat samla som en riktig spanjor, för första gången sedan jag kom hit! Förra söndagen köpte jag "Roman Holiday" och i dag "Sabrina".Det lustiga är att Diario Surs utgivning sammanfaller med att jag för bara några veckor sedan upptäckte Audrey Hepburn. Man kan ju inte annat än älska henne och hon är definitivt den vackraste kvinnan av dem alla. Och, Gregory Peck... ja, vad ska man säga...? Ord är överflödiga.
lördag 10 februari 2007
Badmössa - en självklarhet?
I dag skulle jag och min kompis K skämma bort oss med en dag på O2 Wellness Centre. Simma, kanske gymma lite, bada jacuzzi, basta och bara njuta. Stället är ganska nytt och verkar hellyxigt, rätt dyrt att bli medlem, men 12 euro för en heldag är inte så farligt.
Ordentliga flickor som vi är var vi uppe i tid och strosade glada i hågen dit, fulla av illusioner. Av flickan i kassan fick vi veta vad som väntade, hur allting fungerade och vilka olika sorters medlemskap som fanns om vi var intresserade.
När vi lägger upp pengarna på disken säger hon "och ni har badmössa och badskor? Det är obligatoriskt." Vi tittar på varandra. På henne. Skakar lite ledset på huvudet. Nej..? Väntar liksom på att hon ska erbjuda oss någon ful engångsvariant. Men icke. Hon bara tittar lite beklagande tillbaka och säger inget alls. Inte ord.
Vi fick helt enkelt inte komma in utan badmössa och badskor. Och hon hade inget att sälja till oss.
Så istället för att vara sunda och ta hand om våra kroppar, drack vi tre stora "clara con limón" (öl med Fanta citron) och gick en promenad längs med havet. Och var rätt nöjda med livet ändå, om än dock lite besvikna över att ha blivit lurade på vår spa-dag.
Troligen var det ödet som gav oss en vink om att stanna ute i solen. Det har verkligen varit en rikig vårdag, sommar enligt svenska mått mätt. Och jag åt McFlurry på vägen hem utan att frysa.
Och är full av vårkänslor innan det ens varit Alla hjärtans dag och har ingen att avreagera mig på... Och jag tror knappast att helgens filmer lär kurera mitt romantiska stadium: "Funny Face" (ännu en Audrey Hepburn-film), "Must love dogs" med John Cusack och "Memoirs of a Geisha".
Vi köpte förresten varsin badmössa. Så vi är förberedda till nästa gång.
Ordentliga flickor som vi är var vi uppe i tid och strosade glada i hågen dit, fulla av illusioner. Av flickan i kassan fick vi veta vad som väntade, hur allting fungerade och vilka olika sorters medlemskap som fanns om vi var intresserade.
När vi lägger upp pengarna på disken säger hon "och ni har badmössa och badskor? Det är obligatoriskt." Vi tittar på varandra. På henne. Skakar lite ledset på huvudet. Nej..? Väntar liksom på att hon ska erbjuda oss någon ful engångsvariant. Men icke. Hon bara tittar lite beklagande tillbaka och säger inget alls. Inte ord.
Vi fick helt enkelt inte komma in utan badmössa och badskor. Och hon hade inget att sälja till oss.
Så istället för att vara sunda och ta hand om våra kroppar, drack vi tre stora "clara con limón" (öl med Fanta citron) och gick en promenad längs med havet. Och var rätt nöjda med livet ändå, om än dock lite besvikna över att ha blivit lurade på vår spa-dag.
Troligen var det ödet som gav oss en vink om att stanna ute i solen. Det har verkligen varit en rikig vårdag, sommar enligt svenska mått mätt. Och jag åt McFlurry på vägen hem utan att frysa.
Och är full av vårkänslor innan det ens varit Alla hjärtans dag och har ingen att avreagera mig på... Och jag tror knappast att helgens filmer lär kurera mitt romantiska stadium: "Funny Face" (ännu en Audrey Hepburn-film), "Must love dogs" med John Cusack och "Memoirs of a Geisha".
Vi köpte förresten varsin badmössa. Så vi är förberedda till nästa gång.
fredag 9 februari 2007
Tjenis med vädergudarna
Vi har haft rätt kasst väder på sistone, åtminstone opålitligt, med sol och regnskurar omvartannat och stundtals väldigt starka vindar. Och kallt. I går öste det ned.
I dag hade vi golftävling. Sydkusten Trophy spelas vanligtvis på torsdagar. Men inte denna veckan. Och vad fick vi om inte klarblå himmel och strålande solsken. Jag gick i t-shirt utomhus, svettades och fick lite färg på kinderna!
Tänk att hur lång sommaren än är, och hur kort vintern än sedan blir. Så är det alltid lika underbart när man känner hur våren åter närmar sig.
Klicka på länken så kan ni se foton från tävlingen på Mijas Golf!
I dag hade vi golftävling. Sydkusten Trophy spelas vanligtvis på torsdagar. Men inte denna veckan. Och vad fick vi om inte klarblå himmel och strålande solsken. Jag gick i t-shirt utomhus, svettades och fick lite färg på kinderna!
Tänk att hur lång sommaren än är, och hur kort vintern än sedan blir. Så är det alltid lika underbart när man känner hur våren åter närmar sig.
Klicka på länken så kan ni se foton från tävlingen på Mijas Golf!
Spanjorska javisst!
Igår fick jag en fin komplimang. Jag hade bokat tid för en intervju med en spansk hotellägare. När han fick se mig sa han: "Men du ser ju inte svensk ut! Du ser ju nästan ut som en riktig spanjorska."
Jag vet egentligen inte varför det är en komplimang. Men det är det. För mig i alla fall. Jag vet heller inte riktigt var han fick det i från. Men tackar och tar emot.
Kanske var det för att jag klär mig som en spanjorska med vinterjacka, halsduk och varma mockaskor. Typiska "guiris", utlänningar, framför allt skandinaver, britter och tyskar, bär vanligtvis tunnare kläder. Oavsett väder.
Jag vet egentligen inte varför det är en komplimang. Men det är det. För mig i alla fall. Jag vet heller inte riktigt var han fick det i från. Men tackar och tar emot.
Kanske var det för att jag klär mig som en spanjorska med vinterjacka, halsduk och varma mockaskor. Typiska "guiris", utlänningar, framför allt skandinaver, britter och tyskar, bär vanligtvis tunnare kläder. Oavsett väder.
torsdag 8 februari 2007
En knäpp dag
En helknäpp dag idag har jag haft... Farande och flängande i Málagatrafiken med en liten bil. Ut långt ut på landet i de andalusiska bergen. I dimma tjock som mjölk, fast grå. I ösrregn. Och i strålande solsken.
Nya fantastiska platser har jag hittat. Som jag ska skriva om senare. När min artikel publicerats i Sydkusten . Nya underbara människor har jag mött, som fast de egentligen inte hade tid med mig, bjöd mig på spansk lantlunch bestående av migas (brödsmulor blandade med olivolja och vitlök), stekt ägg, kotletter, chorizo, morzilla (spansk blodkorv) och flan (spansk brylépudding) till efterätt.
En ny dammsugare har jag köpt eftersom den gamla inte ville vara med mer.
Vilse har jag kört. Och stressat som en toka.
Och trott att bilen höll på att lägga av mitt ute på vischan. Ratten ville inte styra och oljelampan lyste röd. Inte bra att inte kunna styra då vägen är smal och stupet brant. Utan skyddsräcke. Men den behövde bara vila lite och sedan kom vi ned, jag och lilla Forden. Helskinnade. För att ge oss i kast med eftermiddagskaoset i storstan.
Som grädde på moset passade jag på att låsa mig ute. Fastighetsskötaren hade nycklar. När jag hämtat dem (andra sidan av stan) och kom hem, svettig som en kyckling (ja, så heter det faktiskt på spanska - "sudando como un pollo") gick det inte att öppna i alla fall. Min nyckel satt i. På andra sidan...
Låssmeden kom. Fast inte var han mycket till smed. Han öppnade dörren, efter en ännu svettigare kvart, då hans mobil ringde varannan minut och jag började tro att jag faktiskt inte skulle sova hemma i natt.
Han kom på mc och jag frågade efter verktygen? Jodå, visst hade han verktygen med sig. Ett gäng mjuka plastskivor i innerfickan som han svärande stack in mellan dörrkarmen och väggen...
Och jag grät en skvätt av pur utmattning. Men har aldrig varit så glad över att kliva över min tröskel!
Nya fantastiska platser har jag hittat. Som jag ska skriva om senare. När min artikel publicerats i Sydkusten . Nya underbara människor har jag mött, som fast de egentligen inte hade tid med mig, bjöd mig på spansk lantlunch bestående av migas (brödsmulor blandade med olivolja och vitlök), stekt ägg, kotletter, chorizo, morzilla (spansk blodkorv) och flan (spansk brylépudding) till efterätt.
En ny dammsugare har jag köpt eftersom den gamla inte ville vara med mer.
Vilse har jag kört. Och stressat som en toka.
Och trott att bilen höll på att lägga av mitt ute på vischan. Ratten ville inte styra och oljelampan lyste röd. Inte bra att inte kunna styra då vägen är smal och stupet brant. Utan skyddsräcke. Men den behövde bara vila lite och sedan kom vi ned, jag och lilla Forden. Helskinnade. För att ge oss i kast med eftermiddagskaoset i storstan.
Som grädde på moset passade jag på att låsa mig ute. Fastighetsskötaren hade nycklar. När jag hämtat dem (andra sidan av stan) och kom hem, svettig som en kyckling (ja, så heter det faktiskt på spanska - "sudando como un pollo") gick det inte att öppna i alla fall. Min nyckel satt i. På andra sidan...
Låssmeden kom. Fast inte var han mycket till smed. Han öppnade dörren, efter en ännu svettigare kvart, då hans mobil ringde varannan minut och jag började tro att jag faktiskt inte skulle sova hemma i natt.
Han kom på mc och jag frågade efter verktygen? Jodå, visst hade han verktygen med sig. Ett gäng mjuka plastskivor i innerfickan som han svärande stack in mellan dörrkarmen och väggen...
Och jag grät en skvätt av pur utmattning. Men har aldrig varit så glad över att kliva över min tröskel!
onsdag 7 februari 2007
Varför..?
..har jag tre äggpaket i kylen?
Ett med ett ägg kvar som borde ätits innan 23/12. Ett annat med ett ägg, bäst före 27/1. Och ett tredje med fyra ägg som går ut 22/2.
Varför tar jag ut och tittar på dem och sätter in dem igen..?
Det måste vara av samma anledning som jag har en burk med gammal lingonsylt från 2005, lättdryck med bästföredatum maj förra året, tre bruna endiver, en burk med väldigt, väldigt lite jordnötsmör i... och en del annat som inte alls borde vara där. Så om någon kunde svara på varför skulle det lösa flera problem i ett.
Ett med ett ägg kvar som borde ätits innan 23/12. Ett annat med ett ägg, bäst före 27/1. Och ett tredje med fyra ägg som går ut 22/2.
Varför tar jag ut och tittar på dem och sätter in dem igen..?
Det måste vara av samma anledning som jag har en burk med gammal lingonsylt från 2005, lättdryck med bästföredatum maj förra året, tre bruna endiver, en burk med väldigt, väldigt lite jordnötsmör i... och en del annat som inte alls borde vara där. Så om någon kunde svara på varför skulle det lösa flera problem i ett.
tisdag 6 februari 2007
Niagarafallen
Förutom mycket annat har jag sedan i fredags hunnit med att se tre filmer, två hemma och en på bio. Den gemensamma nämnaren var att de alla fick mig att, inte snyfta, utan gråta hysteriskt. Så kändes det i alla fall inombords. Jag var dock inte ensam vid något av tillfällena och släppte inte riktigt efter för skyfallet.
Först såg jag "United 93" som handlar om det enda planet som aldrig nådde sitt mål 11 september 2001. Filmen har karaktär av dokumentärfilm och fick mig inte bara att gråta utan gav mig en släng av panikångest. Det är första gången någonsin jag har trott att jag inte skulle fixa att se klart filmen. Rekommenderas definitivt inte för känsliga personer.
För att spä på den goda stämningen vi byggt upp såg vi därefter "Prozac Nation". Liksom ovanstående mycket välgjord men som namnet antyder, inte direkt en "feel good movie".
Helgen avslutades med Will Smiths "The Pursuit of happyness" på bio. En långsam, men ack så fin, berättelse om far och sons kamp mot livets orättvisor, stora och små. Personkemin är obeskrivbar. Kanske inte så konstigt då det är Will Smiths son som spelar just hans son. Det vackraste barn jag sett i hela mitt liv. Vilket ansikte! Vilken mimik!
Först såg jag "United 93" som handlar om det enda planet som aldrig nådde sitt mål 11 september 2001. Filmen har karaktär av dokumentärfilm och fick mig inte bara att gråta utan gav mig en släng av panikångest. Det är första gången någonsin jag har trott att jag inte skulle fixa att se klart filmen. Rekommenderas definitivt inte för känsliga personer.
För att spä på den goda stämningen vi byggt upp såg vi därefter "Prozac Nation". Liksom ovanstående mycket välgjord men som namnet antyder, inte direkt en "feel good movie".
Helgen avslutades med Will Smiths "The Pursuit of happyness" på bio. En långsam, men ack så fin, berättelse om far och sons kamp mot livets orättvisor, stora och små. Personkemin är obeskrivbar. Kanske inte så konstigt då det är Will Smiths son som spelar just hans son. Det vackraste barn jag sett i hela mitt liv. Vilket ansikte! Vilken mimik!
Grattis på foeldelsedagen!
Fördomar är till för att brytas. På min födelsedag fick jag blommogram och det kom inte från Spanien. Jag får ta tillbaka det där om att svenska män skulle vara sämre på uppvaktning. Eller så var det bara undantaget som bekräftar regeln.
En stor, fantastiskt vacker bukett som levererades till jobbet och som jag fick hämta i går.
"Grattis på foeldelsedagen! Kram X"
Så kan det gå med stavningen när den passerar en del språkbarriärer på vägen...
Mycket spännande var det i alla fall då jag inte var riktigt säker på vem det var ifrån! Men nu vet jag... Puss till dig!
Lördagens fest blev lyckad, om än något färre gäster än jag tänkt och med ett och annat missöde i form av krossade glas och en och annan tår. Inte min. Och vad gästerna beträffar så lärde jag mig av en fördetta chef att aldrig beklaga sig över dem som inte är där, utan glädjas åt dem som kommit! Så sant, så sant.
I vilket fall som helst tror jag inte jag behöver oroa mig för vuxenpoäng riktigt än...
fredag 2 februari 2007
En spensk man
Jag vill ha en spensk man!
En man som på svenskt vis är jämlik. Din kompis. Som förstår när jag är ironisk. Som vet att en diskussion inte är det samma som gräl. Som vill (och får!) vara pappaledig. Som inte tycker att otrohet är okej eller går på "puticlub". Som har bott själv och vet att föra sig i den stora världen för att han är berest.
En man som på spanskt vis kan ge mig brunögda barn, som säger cielo, mi vida, mi amor och cariño. Som tycker att familjen är viktig och bryr sig om sin mamma. Som redan på första daten vågar visa sina känslor. Även om det inte blir fler. Som alltid låter dig gå först ut genom en dörr. Som bjuder dig på middag och säger att du är vacker. Som utstrålar beundran och värme. Och glädje över att få vara där med dig.
Svenska män har nästan allt. Men de saknar en sak. Gnista. Sorry. De säger nästan aldrig att du är snygg, de ger överhuvud taget sällan komplimanger. Och här handlar det faktiskt inte om huruvida det är sant eller inte. Det viktiga är att få dig att känna dig uppskattad och väl till mods.
Ur de spanska männen å andra sidan fullkomligt sprutar det adjektiv och löften och kärleksförklaringar. Lite för bra ibland kanske. Särskilt som jag alltid faller pladask och tror att jag ska få prinsen och halva kungadömet. Och sedan står jag där och inser att jag gått på det. IGEN!
Men det är värt det. Det är det.
Till skillnad från i svenska språket finns dock flera olika nivåer att uttrycka sin kärlek för någon. I stigande grad "me gustas", "me encantas", te quiero" och "te amo". Allt innan "te amo" betyder i princip att de har trevligt med dig, just nu. I morgon får vi se.
Och så var det ju det där med jämställdhet. De finns spanska män som fattat det. Tror de. De förstår att kvinnor inte heller tycker om att städa. Och betalar för att någon annan ska göra det.
Lagom är inte bäst. Jag vill ha allt! I en och samma person.
Förresten, jag fyller ju år i morgon. Det går bra då.
En man som på svenskt vis är jämlik. Din kompis. Som förstår när jag är ironisk. Som vet att en diskussion inte är det samma som gräl. Som vill (och får!) vara pappaledig. Som inte tycker att otrohet är okej eller går på "puticlub". Som har bott själv och vet att föra sig i den stora världen för att han är berest.
En man som på spanskt vis kan ge mig brunögda barn, som säger cielo, mi vida, mi amor och cariño. Som tycker att familjen är viktig och bryr sig om sin mamma. Som redan på första daten vågar visa sina känslor. Även om det inte blir fler. Som alltid låter dig gå först ut genom en dörr. Som bjuder dig på middag och säger att du är vacker. Som utstrålar beundran och värme. Och glädje över att få vara där med dig.
Svenska män har nästan allt. Men de saknar en sak. Gnista. Sorry. De säger nästan aldrig att du är snygg, de ger överhuvud taget sällan komplimanger. Och här handlar det faktiskt inte om huruvida det är sant eller inte. Det viktiga är att få dig att känna dig uppskattad och väl till mods.
Ur de spanska männen å andra sidan fullkomligt sprutar det adjektiv och löften och kärleksförklaringar. Lite för bra ibland kanske. Särskilt som jag alltid faller pladask och tror att jag ska få prinsen och halva kungadömet. Och sedan står jag där och inser att jag gått på det. IGEN!
Men det är värt det. Det är det.
Till skillnad från i svenska språket finns dock flera olika nivåer att uttrycka sin kärlek för någon. I stigande grad "me gustas", "me encantas", te quiero" och "te amo". Allt innan "te amo" betyder i princip att de har trevligt med dig, just nu. I morgon får vi se.
Och så var det ju det där med jämställdhet. De finns spanska män som fattat det. Tror de. De förstår att kvinnor inte heller tycker om att städa. Och betalar för att någon annan ska göra det.
Lagom är inte bäst. Jag vill ha allt! I en och samma person.
Förresten, jag fyller ju år i morgon. Det går bra då.
Äntligen 32!
Lite märkligt är det faktiskt, men jag har sett fram emot det ett tag nu. Att fylla 32. Och i morgon är det dags.
32 låter helt enkelt bättre än 31. Fast så tycker jag varje gång jag fyller år, att det nya talet känns bättre. Nytt och fräscht. Vilken tur att man får byta en gång varje år!
Dessutom ska jag ha fest! Och en av mina bästa vänner kommer från Sverige i dag! Och så får jag äntligen öppna paketen från mamma och syster yster som legat och blinkat spefullt mot mig i en hel månad nu!
32 låter helt enkelt bättre än 31. Fast så tycker jag varje gång jag fyller år, att det nya talet känns bättre. Nytt och fräscht. Vilken tur att man får byta en gång varje år!
Dessutom ska jag ha fest! Och en av mina bästa vänner kommer från Sverige i dag! Och så får jag äntligen öppna paketen från mamma och syster yster som legat och blinkat spefullt mot mig i en hel månad nu!
torsdag 1 februari 2007
Valmöjligheternas generation
70-talisternas ständiga gissel
det finns alltid mer att upptäcka
fler städer i världen
fler jobb och utbildningar
fler vänner att lära känna
Vi har möjligheterna
måste ta tillvara
uppleva mer på våra första 30 år
än farmor gjort under ett helt liv
Måste leva som om varje dag var den sista
som om allt där ute
plötsligt skulle ta slut
Ett hysteriskt konsumerande
Vi måste det
för vi kan
Vi ska gå in i väggen med en cool slackerattityd
för vi njuter
Suger musten ur livet
Njuter till och med av ångesten som föds i det faktum
att varje val
omöjliggör ett annat
Carin augusti 2003
det finns alltid mer att upptäcka
fler städer i världen
fler jobb och utbildningar
fler vänner att lära känna
Vi har möjligheterna
måste ta tillvara
uppleva mer på våra första 30 år
än farmor gjort under ett helt liv
Måste leva som om varje dag var den sista
som om allt där ute
plötsligt skulle ta slut
Ett hysteriskt konsumerande
Vi måste det
för vi kan
Vi ska gå in i väggen med en cool slackerattityd
för vi njuter
Suger musten ur livet
Njuter till och med av ångesten som föds i det faktum
att varje val
omöjliggör ett annat
Carin augusti 2003
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)