Nya fantastiska platser har jag hittat. Som jag ska skriva om senare. När min artikel publicerats i Sydkusten . Nya underbara människor har jag mött, som fast de egentligen inte hade tid med mig, bjöd mig på spansk lantlunch bestående av migas (brödsmulor blandade med olivolja och vitlök), stekt ägg, kotletter, chorizo, morzilla (spansk blodkorv) och flan (spansk brylépudding) till efterätt.
En ny dammsugare har jag köpt eftersom den gamla inte ville vara med mer.
Vilse har jag kört. Och stressat som en toka.
Och trott att bilen höll på att lägga av mitt ute på vischan. Ratten ville inte styra och oljelampan lyste röd. Inte bra att inte kunna styra då vägen är smal och stupet brant. Utan skyddsräcke. Men den behövde bara vila lite och sedan kom vi ned, jag och lilla Forden. Helskinnade. För att ge oss i kast med eftermiddagskaoset i storstan.
Som grädde på moset passade jag på att låsa mig ute. Fastighetsskötaren hade nycklar. När jag hämtat dem (andra sidan av stan) och kom hem, svettig som en kyckling (ja, så heter det faktiskt på spanska - "sudando como un pollo") gick det inte att öppna i alla fall. Min nyckel satt i. På andra sidan...
Låssmeden kom. Fast inte var han mycket till smed. Han öppnade dörren, efter en ännu svettigare kvart, då hans mobil ringde varannan minut och jag började tro att jag faktiskt inte skulle sova hemma i natt.
Han kom på mc och jag frågade efter verktygen? Jodå, visst hade han verktygen med sig. Ett gäng mjuka plastskivor i innerfickan som han svärande stack in mellan dörrkarmen och väggen...
Och jag grät en skvätt av pur utmattning. Men har aldrig varit så glad över att kliva över min tröskel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar