måndag 26 februari 2007

Den ljusnande framtid är min

Framtidstro, livsglädje och ett stort inre lugn känner jag efter att för första gången i mitt liv ha besökt en sierska. Min kompis A som var med mig kände precis likadant. Även om våra historier skilde sig mycket åt.

Det var en spanjorska i Fuengirola som spådde i Tarot. Både A och jag fick dock känslan av att korten mest var där för att hänga upp samtalet på något. Det var helt klart att hon hade gåvan.

Det var en mycket speciell upplevelse. Jag är tillräckligt mycket skeptiker för att inte vara helt säker på om jag tror eller inte. Och tillräckligt ödmjuk för att inse att, bara för att jag inte förstår, betyder det inte att det inte finns ting som vårt sinne inte kan förklara med vanlig logik.

Det mesta av vad hon sa vill jag behålla för mig själv. Men jag kan avslöja så mycket som att hon var överens med min farmor om att 2007 blir ett Kärlekens år för mig. Allt fram till nu har varit en lärotid, en väg med många trappsteg, stundtals ganska hård. Men den är slut nu. Från nu stabiliserar det sig, även om året bjuder på många förändringar.

Jag kommer lära känna två män, en utlänning och en spanjor. Jag ska bestämma mig för en av dem. Mitt liv blir lättare om jag väljer utlänningen, men jag kan bli lycklig med spanjoren om jag från början är väldigt tydlig med hur jag vill ha det och hur jag fungerar. En av de två männen stannar hos mig för alltid. Det är jag som väljer.

Jag ska bo i Spanien. Det är min plats på jorden och här är jag lyckligare.

4 kommentarer:

Mirabelle sa...

Det låter skitbra! Undra vem du väljer? Sa hon det eller fick du avgöra själv?

Jag gör allt för att knuffa C ifrån mig. Alla metoder som jag så effektivt har använt mig av på alla andra fungerar inte på honom.

Han hittar alltid en väg att nästla sig in. Igår grät han och jag bara stirrade på hans finne på näsan. Jag förstår inte hur han gör, hur han lyckas stanna där inne i mitt inre.

Carin sa...

Nej, hon sa att jag måste fatta ett beslut och välja mellan dem. Jag ska lyssna på mitt hjärta, inte på mitt förnuft så ska jag veta vem av dem. Det var uppenbart att hon tyckte bättre om utlänningen men jag kan bli lycklig med spanjoren om vi bara pratar mycket, mycket.

Det är bra att C hänger kvar. Det är fint det du skriver. Finns han i ditt inre är det inte fel. Säger du det till honom? Att han lyckas?

Mirabelle sa...

Hmm... jag tror att jag säger det på mitt vis. Med lappar och städat hem. Men det är som med hemmet, det är inte bra att städa för mycket. Då uppskattar han det inte eftersom han inte får vara med. Så om jag överöser honom med kärlek så får jag inget tillbaka. Men om jag gör det med måtta så är han inte sen med att säga att han älskar mig. :)... Complicated shit, ehh?!

Carin sa...

Ja, det kan man ju lugnt säga... men jag tycker det låter som en bra plan. Lagom e bäst, man e ju inte svensk för inget :)