Vänner

Till en vän kan man skicka ett e-mail och tjata om samma problem som alltid, säga att allt det där gamla gör lika ont i hjärtat fortfarande. Och hon svarar efter fem minuter att i kväll struntar jag i att du har massor av jobb, för jag ska bjuda dig på middag. Och du kan svara att tårarna visserligen rinner, men att det bara är en massa fåniga hormoner som far runt i kroppen och att till och med du själv vet att det går över. Tills du gifter dig. Om du någonsin blir gift. Men det går ju över ändå. Oavsett.

Och hon säger att det spelar ingen roll, för ska tårarna ut så ska de det. Och låt dem rinna. Och drick en kopp te.
Och sedan låter hon dig älta om allt det där igen. Om samma som sist, och gången innan dess. Men hon lyssnar. Och funderar lite. Och kommer med en ny tanke.

Och tårarna blir till ett leende och fler. Och klumpen i magen till en varm bubblande känsla av att du lyckats. Lyckats hitta en och kanske flera som finns där för alltid, och du kan vara dig själv och låta dem se ditt innersta.

Och du har verkligen lyckats. För det är det som är det svåraste med att börja på nytt i ett nytt land. Att hitta verkliga vänner. Och när du gjort det. Då är du hemma.