Att flytta

Mina bloggvänner har skrivit Månadens inlägg om att flytta och jag känner mig manad att vara med då jag har en del erfarenhet på området. Jag är nog en rätt rastlös själ, och om det beror på alla flyttar, eller tvärtom, låter jag vara osagt.
Jag tror jag har flyttat lika många gånger, nästan, som jag är gammal, ibland till nya städer, ibland inom samma stad, men för det mesta med ganska många förändringar som följd. Jag bytte skola vart tredje år som liten och kunde då känna avundsjuka gentemot dem som gått i samma klass i nio år, kanske varit kompisar sen dagis. Men nu är jag glad och tacksam för allt som flyttarna fört med sig; en trygghet som inte sitter i väggarna i huset där jag bor, vänner och familj utspridda lite här och var i Sverige och i världen, en varierad bakgrund som jag tror gjort mig ödmjuk inför människors olikheter. Och en ständig strävan framåt som får mig att förverkliga mina drömmar, men också rusar i blodet och sätter käppar i hjulet när det gäller den där fullständiga harmomin.

Mina första fem år flyttades det några gånger mellan Stockholm och Östergötland, sedan blev det Lund, Vejbystrand, Ängelholm, Halmstad, Skurup, Malmö, Sundbyberg, Solna och Málaga. I Málaga har jag redan hunnit bo i fyra olika lägenheter. Eftersom jag aldrig bott särskilt länge i samma lägenhet är jag usel på att göra sådant som man gör när man slagit sig till ro, som att rensa, storstäda och slänga. Det gör jag när jag flyttar. Så när jag märker att skiten börjar samlas på hög, tänker jag genast att det nog är dags att flytta snart.
Jag längtar faktiskt efter att hitta min plats på jorden, bygga bo. Men frågan är om det inte är själva rörelsen, sökandet som är mitt hem.

Du skall tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på.

Du skall tacka dina gudar,
om de gör all skam till din.
du får söka tillflykt
lite längre in.

Det som hela världen dömer
reder sig ibland rätt väl.
Fågelfri var mången,
vann sin egen själ.

Den som tvingas ut i vildskog
ser med nyfödd syn på allt.
Och han smakar tacksam
livets bröd och salt.

Du skall tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
Karin Boye

Läs andra inlägg om att flytta, Tolken, Anna i Málaga och Therese, Barajagjohanna. Pumans dotter

Jobb inte alltid jobbigt

Jag har ett bra jobb och idag var jag tvungen att bege mig till "Feria Internacional de los Pueblos" i Fuengirola. Det är som en stor internationell mässa utomhus med massor av mat, musik och folk av alla de slag. 34 länder och spanska regioner deltog i år. Vid en sådan tillställning märks det verkligen hur internationellt Costa del Sol är. Utlänningar är vi allihopa. Nåja, inte alla kanske... men nästan. Vi lever sida vid sida hela året och när det blir dags för feria kan folk inte låta bli att slinka in i sina egna länders så kallade "casetas". Argentinas caseta är full av argentinare, och så jag och mina vänner, deras matkö är alltid längst vilket måste betyda bäst käk. Där kom jag i snack med en argentinare, som bott i Stockholm i 44 år, var gift med en svenska och nästan talade spanska med svensk brytning. Vi tyckte det var jättekul att han blivit försvenskad och jag blivit förspanskad. Svenskarna dras till knäckebrödet, varmkorven och tunnbrödsrullarna med räkröra. Till och med andalusierna håller sig till sitt lilla hus. Fast jag fick förklarat för mig att det mest beror på att alla far- och morföräldrar vill se sina barnbarn dansa flamenco.

Med viss skeptisism såg jag de svenska vikingarna slåss med träsvärd och tänkte att hjälp, vill vi verkligen sprida den bilden av oss? Men okej, det gjordes med humor, folk skrattade och är det någon fördom om svenskar som jag stör mig på så är att vi är så förbaskat allvarliga.

Med en enkel tulipan

Denna helgen måste jag jobba, jobba, jobba. Så igår köpte jag en bukett tulpaner till mig själv. Det tycker jag var gulligt.

Givakt

Spanien är det land i Europa som har flest kvinnliga yrkesmilitärer. Det tycker jag är jättehäftigt och jagar febrilt efter en tjejofficer att intervjua. Jodå, kontakt är etablerad.

I maj mönstrar min snart 19-åriga lillasyster för att så småningom göra lumpen. I Sverige. Och jag är stolt som en tupp. Höna kanske...

Jag tycker egentligen att det vore bättre att lägga ned försvaret. Fanns det inga militärer, fanns det heller inga krig. Lyder min enkla logik. Om inte människor lärde sig att använda vapen och döda skulle världen vara en bättre plats att leva på.

Men varför tycker jag då det är vansinnigt coolt med kvinnliga militärer och tjejer som gör lumpen?

Duvor på loftet

Det har hänt igen! Jag har lämnats i fred under hela vintern, men nu var det åter dags. Av duvbesök. Jag hatar det verkligen! Även om jag blir något mindre hysterisk nu än första gången det hände. Jag vet hur jag ska hantera det. Och att de inte är farliga. Men så äckliga, som flygande råttor. Blä!

Av någon anledning tar det sig då och då in en duva på min vind. Sedan kan de tydligen inte hitta ut samma väg igen, knölar sig envist förbi tygskynket som utgör enda hindret för att komma in i min lägenhet, uppe på loftet. Först hör jag hur den stånkar och bökar, sedan hur den plötsligt tar sig igenom skynket, och så satt den bara där uppe och tittade ned på mig, nöjd och glad med livet. Inte jag...

Till slut gick jag upp och stampade i golvet och då flög den ut genom fönstret jag öppnat.

Audrey-samlingen komplett

Nu har jag min första fullständiga kollektion från Diario Sur! Tolv DVD med Audrey Hepburn; Roman Holiday, Sabrina, My Fair Lady, Funny Face, The children´s hour, The Unforgiven, Breakfast at Tiffany´s, Wait until dark, Paris when it sizzles, War and Peace och Two for the road.

Nej, upptäckte just att det bara blir elva... saknar nummer 10. Attans.

Catwalk för pensionärer

...blir det ikväll på Plaza de la Constitución. Festligt, eller hur?!

Gyllene tider på export

En av mina vänner i Sverige tyckte det var lite passé med Gyllene tider... att jag borde förflytta mig till 2000-talet. Och då måste jag bara berätta att de faktiskt gått på export även till Spanien. Min väninna Carmen hade svensk pojkvän för några år sedan och anmälde sig till en svenskkurs i Granada där hon bor. Läraren frågade deltagarna varför de vill läsa svenska och de flesta svarade att de antingen hade svensk pojk- eller flickvän. Förutom två unga tjejer som var tokiga i Per Gessle och ville förstå Gyllene tiders texter. När alla var klara sa läraren till tjejerna: "Om ett halvår är ni de enda som kommer gå kvar, bara ni har valt att läsa svenska för er egen skull."
Hon fick nästan rätt.

Djup vänskap & ytliga kontakter

Ofta när jag lär känna nya människor här undrar de vem jag umgås med. De är nyfikna på om mina vänner främst är spanjorer eller svenskar. Jag blir alltid lika tveksam när jag ska svara. För det första har jag efter några år insett att jag lägger en annan värdering i ordet vän än vad många spanjorer gör. Vänner är för mig de jag umgås med regelbundet, i princip varje vecka, har stort förtroende för, skulle våga be om hjälp när det kniper och känner ganska väl. Sådana har jag ganska få här och inte många av dem är spanjorer.
Jag har en hel hög med spanjorer i mobilen, kända ansikten man hejar på, kompisars kompisar, osv, men min innersta krets i Málaga är egentligen varken svensk eller spansk, bland annat har jag två mycket goda tyska vänninor och en amerikanska. Där finns förstås också svenskar och några spanjorer.

Å ena sidan är det ju naturligt att vi som kommer utifrån dras till varandra. Om du har bott hela ditt liv i samma stad är du inte så kontaktsökande, du har redan din familj och vänkrets och när du skaffar nya bekanta är det mest för att det är kul att utöka den yttre ringen av vänner, sådana som man tar ett glas på stan med någon gång ibland.

Å andra sidan är det också ganska svårt att komma spanjorerna in på livet. Det kan tyckas motsägelsefullt då uppfattningen, inte minst bland de själva, är att de är glada, öppna och snackar med allt och alla. Helt sant. Om det är en ytlig konversation vid en bardisk man är ute efter. Givetvis vill man ha just det ibland och jag stortrivs bland Málagaborna. Däremot finns en osynlig gräns, man bjuder inte ofta hem någon och talar inte direkt om personliga saker.

När jag har fått slängt i ansiktet hur "kyliga" svenskarna är, har jag ibland varit tvungen att kontra med detta, att Málagaborna är väldigt öppna, men faktiskt rätt ytliga. När jag förklarar vad jag menar brukar de hålla med. Och spanjorer norr ifrån, det räcker med Madrid, tycker precis det samma. De går ibland ännu längre och kallar Málagaborna för falska. Det tycker inte jag. De är glada och sociala men vill hålla distansen. Medan vi svenskar är lite mer svåruppvärmda, men dem vi litar på öppnar vi oss helt för, både hjärtat och dörren till vårt hem. Vi är olika helt enkelt, även om jag nu givetvis generaliserar grovt. Det är dock rätt skönt att kunna konstatera att det är så, för i början kände jag mig misslyckad som inte hade några spanska, riktigt nära vänner. Nu är jag mer avslappnad, dessutom har jag med åren vunnit några spanska hjärtan. Även om jag är en kylig isdrottning från norr.

Sommartider hej hej

Om några veckor kommer ni har mig gnällandes över svett och ingen AC... Men just nu längtar jag som en tok efter sommaren. Och den låter verkligen vänta på sig. Idag är det visserligen soligt, men det är första dagen på länge och de lovar moln och risk för regn i slutet av veckan igen.

Nåväl, kroppen säger att det ska vara sommar nu i alla fall, dvs vår, men spansk vår är ju ungefär som svensk sommar när den är som bäst, och jag satte igång att ladda ned sommarlåtar igår. Det blev Gyllene tider, Beach Boys och några låtar från Cocktails soundtrack. Men så tog det stopp... Jag är så uuuuuuusel på låtnamn och artister. Snälla hjälp mig lite på traven!

Mys

Hur ofta händer det att man går och tänker på någon, och att det känns lite länge att vänta tills på tisdag... Och så piper det i mobilen: "Längtar efter dig, ses vi ikväll?"

Tur att det finns undantag som bekräftar regeln.

Hälsning från Moçambique

Igår fikade jag med en kompis som precis kommit hem från sex månaders arbete för en frivilligorganisation i
Moçambique. Han tjänade 100 euro i månaden, vilket inte räckte till särskilt mycket, han hade dock bostaden betald. Den inhemska befolkningen tjänar cirka 30 euro, berättade han. En liter mjölk kostar 1,50 euro. Mjölkprodukter är det ingen som har råd med. Huvudkosten är ris och potatis.
Fisket blomstrar men fångsterna exporteras, bland annat till Spanien.

Kina är den största investeraren i landet. När Afrika lämnar krig, svält och fattigdom bakom sig, vill man vara först på plats för att ta vara på den nya köpkraften som föds. Känns intressant att se utvecklingen.

Jag fick se hundratals foton. Mycket spännande! Det är förmodligen bara en tidsfråga innan Moçambique också blir ett vanligt turistmål. Vilka stränder! Och vilken natur, sagolik! Önskar bara att någon kunde se till att det blev en ekologisk turism. Det är sorgligt att så många länder gör samma misstag som redan gjorts i flera decennier på andra håll.

Att läzzzzpa eller icke läspa

Spanjorerna läspar ju som bekant på c och z. Los malagueños läspar på allt som är möjligt att läspa på. Jag läspar inte alls. Jag har väldigt svårt för det och redan när jag kom hit för att lära mig språket bestämde jag mig tidigt för att strunta i det. Jag tänkte att det kommer kanske. Det har det inte gjort. Och nu har jag insett varför. Allt är talfrökens fel!

När jag gick i första klass fick jag gå till talfröken och sitta och säga ssssssssssssssssss framför en liten apparat som gav utslag om man läspade. Så uppenbarligen var jag mer spansk som liten. Men tvangs arbeta bort det. Surt sa räven.
Det är inget traumatiskt minne, det enda jag har kvar är en suddig bild av den lilla apparaten och talfröken som alltid skrattade stort och högt som en häxa. En ganska snäll sådan tror jag.

Let´s drink lots of wine & talk shit

Det ska i alla fall jag göra nu. Med min amerikanska väninna som bjudit mig på middag.
Tror det kommer göra susen med lite äkta, gammeldags hjärntvätt. Sprit ren(s)ar, var det inte så?

Fler nya grannar

Den här ödetomten bredvid mitt hus har ändrat karaktär ett antal gånger sedan jag flyttade in. Den har varit kort och gott tom, urinoar för Málagabor på väg hem från festen, soptipp, bostad för ett helt harem av gigantiska råttor, grävmaskinsparkering, grå, brun och nu grön (kanske tack var visst gödsel). För ett tag sedan byggdes en mur, antagligen för att hindra folk från att slänga sin skit där, någon har ändock lyckats få över en soffa...


Vad jag glädjer mig mest åt är att råttorna ersatts av katter. Mamma katt har precis fått en hel hög med vansinnigt söta kattungar, som tyvärr inte syns på bild. De är för pyttesmå. Fru på täppan ser nöjd ut över nedkomsten och över att ha lagt tassarna på denna bit mark mitt i centrum.

Vi närmar oss valet

Allt eftersom den 27 maj, dagen för kommunvalet, närmar sig, försvinner också alltfler byggnadsställningar i stan. Efter ett års kaos ser nu äntligen Paseo Parque ut som den ska. Det blev så fint så! Fast ser precis likadan ut som innan...


Det här huset på Plaza del Siglo har varit täckt av byggnadsställningar så länge jag kan minnas. Det gör en fantastisk skillnad på helheten att det nu är en husfasad och inte ett gigantiskt, grönt byggskynke som tar uppmärksamheten från vår vackra katedral.

Organiserad skit

I ett fåfängt hopp om att en mer disciplinerad omgivning också ska få mig att bli mer disciplinerad, shoppade jag igår loss på pappershandeln Govez. En stor burk med gem, tio fina plastmappar, blåa och oranga, svarta dokumentförvarare i plast som kan byggas på hög, pennskrin, papperskorg, cd-fodral och post-it-lappar.

Det fick i alla fall en positiv effekt, jag rensade bland mina papper och slängde en del, annat lades i mappar. Så nu är det en städad skithög istället för en rörig skithög. Det bodde silverfiskar bland mina papper. Ska de inte leva i fuktigt klimat?

Bankbedrägeri

De senaste veckorna har jag fått ett antal mail från min bank, Banesto. Det står att de håller på med uppdatering av sin hemsida och att om jag vill fortsätta använda min Internetbank måste jag åter fylla i mina personliga uppgifter. Jag har tänkt att jag ska ringa och kontrollera att det verkligen stämmer innan jag gör något dumt. I förrgår kom senaste mailet där det stod att om jag inte genast fyllde i uppgifterna skulle jag inom fem dagar inte längre kunna lita på säkerheten.

Nu har jag talat med Banesto. som tur var. Jag skulle absolut INTE fylla i några uppgifter. Det är bedrägeri och det enda jag behöver göra är att uppdatera mitt virusprogram. Men man har väl en mac, ha ha!
Ibland är det bra att man är lite om sig och kring sig.

Mailet ser för övrigt mycket proffesionellt och trovärdigt ut med Banestos logga och allt.

Grannosämja

Den här stackars vovven bor mitt emot mig. Matte lämnar hunden ensam varje förmiddag under cirka en timmes tid. Då står den på balkongen och skäller oavbrutet. Högt, ettrigt skall, så som bara små hundar kan skälla.
Jag har svurit många gånger över hunden, fast egentligen är det matte jag borde anmäla. En enda gång har jag sett henne ta ut hunden, då bara precis utanför porten. Hundkraken var så förvirrad och rädd att den inte visste till sig. Och sedan dess har den fått stanna inomhus.

Grannsämja

Jag har fått nya grannar. Eftersom jag än så länge inte varken sett eller hälsat på dem kan jag få spekulera vilt. Väggarna är papperstunna...
Jag tror det är två tjejer, stackare, på 40 kvadratmeter. Jag har fått för mig att de bryter på något östeuropeiskt språk. När de kommer hem på kvällen, vid 1-tiden, har de sällskap av en spansk man som följer med dem in en stund och sedan går. I natt hörde jag dem snacka om dagens tider, 10.30, 11.30, 12.30. Och jag tror genast att jag har fått en eskortfirma i huset.

Det känns ovant att ha någon som rör sig på andra sidan igen. Det har varit alldeles tyst sedan i september då Idoia från Baskien flyttade tillbaka till sina hemtrakter. En mycket söt och trevlig tjej som hade passionerat och högljutt, framför allt högljutt, sex, varje gång hennes pojkvän kom och hälsade på. Det var ungefär varannan vecka och då kan jag lova att de tog igen förlorad tid.

Och hur är vädret?

Det slår aldrig fel. Jag intervjuar då och då representanter även för svenska myndigheter, som Vägverket, Försäkringskassan, senast idag Skatteverket. Oftast ganska torra konversationer med lite gråa typer. Men alltid tillmötesgående och korrekta!

Och så tackar jag och vi förbereder oss för att avsluta samtalet. Då kommer det: "Och jag gissar att ni har lite varmare där nere än vi har här?" Och så talar vi en stund om vädret. Det finns inget som förenar svenskar så som vädret. Det är så tryggt och mjukt och skönt på nåt vis. Och trevligt! Det är det.

Dålig reklam

För ett litet tag sedan började de renovera lokalen på bottenvåningen i mitt hus. Det skulle bli en bar och jag blev lite nervös. För någon vecka sedan smygöppnade de och ägaren verkade trevlig, lovade att det inte skulle bli något väsen, bjöd in mig på en kaffe och sa att jag skulle säga ifrån om de så bara störde det minsta lilla. I fredags invigning med livemusik, jag gick visserligen aldrig dit, men njöt av jazztonerna där jag låg några trappor upp och läste.

Sedan stället öppnade har det dock skrikits en del på gatan. En man som på bruten spanska ilsket står och skriker på en annan som inte hörs. Nu hände det igen och jag var tvungen att kika ut eftersom det aldrig tog slut. Det visade sig vara den trevliga killen från baren. Jag har ingen aning om vad grälet handlade om eftersom vartannat ord var "coño" (kvinnligt könsorgan). Till slut stod halva grannskapet ute på gatan och ropade att de skulle ringa polisen. Det var mest ord som flög genom luften, dock uppblandade med en och annan örfil. Jag klarar inte sånt.

När han så till sist gav sig gick han ilsket mot raden av grannar och undrade vad de hade med saken att göra? Jag hade god lust att sticka ut huvudet och säga att jag jobbar faktiskt, och det är lite svårt när örfilarna och svordomarna förgiftar luften. Men vågade inte.
Så körde han ilsket iväg i sin bil.

Undrar hur många som är sugna på att ta ett glas i hans bar. Inte jag.

Boktipset

Visst är det härligt när man vill fly in i böckernas värld för att ta en liten paus från sitt eget, och möts av en omvälvande, härlig, omskakande berättelse. Som berör både i sitt språk och innebörden av orden. Så var det med Barbara Voors "Mina döttrars systrar". Den har stått i bokhyllan sen i julas, det är något med omslaget. Jag trodde inte jag skulle tycka om den. Men mitt svenska boklager börjar sina och i lördags fanns ingen återvändo. Jag sträckläste tills igår kväll.

Den är vacker och sorglig och framför allt så är det en sån där bok som fick mig att tänka, men "herregud det är ju jag". Och det är underbart befriande att någon annan kan sätta ord på mina konstiga funderingar.

Gör aldrig något idag som du kan göra imorgon

Min vana trogen väntade jag till absolut sista dagen. Denna gången för att skriva in mig i röstlängden så att jag kan rösta i kommunvalet den 27 maj. För att rösta som utlänning måste man dels vara mantalsskriven, dels aktivt uttrycka sin önskan om att rösta, först då blir du inskriven i listorna. Det skulle ske senast 15 april och äntligen, äntligen har jag gjort det! Jag är så stolt att jag trots allt inte lät det passera, bara för att. Och råkade missa, hoppsan, och det kanske inte spelar någon roll..? För det gör det. Och framför allt för mig själv och mitt samvete.

Så nu ska jag bara komma fram till vad jag ska rösta på. Men jag är rätt säker på vartåt det lutar. Kanske man skulle kunna säga att det inte lutar alls.

Bakom mina solglasögon

Efter att ha fått p-piller som medicin för akne har jag blivit tvungen att censurera mig själv lite på bloggen.

Någon drog ned gardinen och det skulle inte vara särskilt objektivt att överhuvudtaget reflektera över något fenomen just nu. Vis av erfarenheten vet jag ju att livet inte är varken grått eller ilsket rött med gnistor som slår åt alla håll.
Hyn blev bättre ja, men hur kul är det när man i övrigt ändå känner sig som en hormonstinn tonåring? Jag ska stå ute ett litet tag, bara ett litet, för att se om jag kommer ut på andra sidan. Till dess får vi ni läsa eventuella tårdrypande inslag eller ilskna kommentarer, med viss distans.

En liten påminnelse dock om att nej, det var inte bättre förr och ungdomen är inte ett dugg skön. Vem skulle vilja bli tonåring igen? Inte för allt smör i Småland!

Diktatur eller demokratisk korruption?

Har idag haft en intressant men väldigt frustrerande diskussion med en spansk vän. Han tänker inte rösta i kommunvalet i maj eftersom han inte tror på systemet. Han har aldrig röstat. Jag som ville få honom att inse att det bästa alternativet alltid är att delta, om det så är med en blankröst, frågade provocerande om han trodde på demokratin. Nej, svarade han.

Oj, oj. Var börjar jag?

Han tycker det var bättre på Francos tid. När en person bestämde och kunde både inleda och slutföra projekt utan störande maktskifte vart fjärde år.

Politiker är korrupta. Demokrati leder alltid till korruption.

Jag försökte med att diktatur ju är den ultimata korruptionen och det höll han med om. Och han erkänner att han växte upp med Felipe González och korruptionsskandalen efter tolv års demokratiskt vald socialistregering. Och inte med Franco. Att det är närmare för honom.

Vad säger man till någon i vars värld det bara existerar diktatur eller korruption?

Inlåst

Utelåst blev jag ju för ett tag sedan. Nu är jag inlåst. I min egen lägenhet. Min vän I satte nycklarna i låset efter att ha varit ute en sväng i förmiddags, klev in och stängde dörren. Nycklarna sitter kvar på utsidan och min dörr är så finurligt ordnad att de inte går att öppna utan nycklar. Undrar vad Räddningsverket skulle ha att säga om det?

Vi har försökt locka upp någon från gatan men eftersom det är skitväder är det nästan folktomt ute, så än så länge ingen lycka... Som tur är öser regnet ned och vi är inte så sugna på att gå ut i alla fall. Hoppas på att min kompis som jag skulle fika med sen förbarmar sig och kommer hit och öppnar.

Med vinden i håret

Iiiiiiiiiihhhhhhh, idag har jag åkt motorcykel för första gången. Härligt! En Honda Shadow. Bakpå såklart. Fast det var lite läskigt på motorvägen då det blåste ganska mycket och jag hade svårt att hålla upp huvudet eftersom det kändes som det vägde tio kilo mer än vanligt.

Hjälmen var lite stor... Så nej, det var ingen vind i håret på riktigt. Men känslan var där. I´m hooked.

Måndag, måndag...

...väldigt mycket måndag.

Ösregn. Jag promenerade till busshållplatsen och blev blöt om fötterna. Bussen till Marbella var 45 minuter sen. Stress.
Missade direktbussen hem och fick skumpa på kustbussen i 1,5 timme istället för 45 minuter.

Dessutom är jag på skithumör.

Imorgon är en annan dag.

Big baby

Den här jättebäbisen av den australiensiske konstnären Ron Mueck kan man just nu beskåda på CAC (Centro de Arte Contemporáneo) i Málaga, stadens museum för samtida konst.

Inte direkt vacker. Snarare grotesk. Men fascinerande. Och det är mitt enda kriterium för konst.







CAC är ett mycket trevligt litet museum som jag går till några gånger varje år. Bland deras permanenta kollektion gillar jag denna tavlan av Albert Oehlen (Tyskland). Den skulle jag mycket väl kunna tänka mig att hänga upp på väggen. Jag skulle förstås behöva ett lite större hem först. Bäbisen tror jag däremot gör sig bäst på museum.

Påkörd

Jag har alltid undrat över hur det skulle kännas om en bil körde över min fot. Om det skulle hinna göra ont. Det gör det inte. Och det verkar som foten klarar det galant. Trots att en bil med ett antal passagerare ju måste väga ganska mycket.

Jag borde följa min egna råd. Så fort någon kommer till Málaga och hälsar på brukar jag varna för att aldrig gå för grön gubbe utan att först försäkra sig om att bilarna verkligen stannar. Idag klev jag glatt ut i gatan, i min egen värld som vanligt med musik i öronen, och blev faktiskt påkörd av en taxi. Sidospegeln slog till min hand och bilen rullade över min högra fot, men värre än så var det inte. Mest blev jag chockad. Checkade lite som i trans att jag verkligen hade grönt, det hade jag. Och fortsatte att gå medan en buss som stannat tutade hysteriskt på taxin.

Änglavakt. Tänk om jag hade gått ut i gatan bara någon sekund tidigare, då hade jag kanske hamnat framför bilen. Inte för att han körde så fort, men det hade säkert gjort ondare att få kofångaren rakt på höften.

Viernes Santo (Långfredagen)

Det tycks vara något fördömt med Semana Santa om jag ska tro mina spanska vänner. De säger att oftast är det fint väder innan och efter, men påskveckan är nästan alltid kall och regnig. I år har varit min hittills blötaste påsk i Málaga. Och kallare än på mycket länge. Särskilt synd tycker jag om de som skulle gå ut med sina processioner idag. Solen sken i princip hela dagen, men så kom kvällen. Och himlen öppnade sig. Förra året ställdes alla processioner in just på Långfredagen så det är två år sedan de fick gå ut.

El Amor kom så långt som till Plaza de la Merced innan dropparna började falla, Kristus täcktes in med plastskydd och hela ekipaget fick vända för att vandra tillbaka till sin kyrka.

Flashigt

Puro Beach i Estepona invigdes igår inför sommaren. Stor fest med inbjudna gäster. Jag stod på listan och for dit med min vännina C från Granada. Stället är verkligen hur coolt som helst, vackert med sprakande färger, rytmerna av afrikanska trummor och techno-chill-out i bakgrunden. Exotiska tapas - jag är rätt säker på att vi åt grodlår. Och väldigt mycket snygga människor. Men vad ska jag säga..? Jag tycker det är skitkul att bryta av vardagen med ett flashigt inslag. Men ändå är det liksom inte min grej. Ju mer uppklädda folk är. Ju dyrare drinkar. Ju hetare märken. Desto kyligare.

I alla fall hade vi ganska kul ändå, om än dock lite uttråkade eftersom ingen talade med någon förutom med sitt eget sällskap. Vi låtsades att vi var blåblodiga, utklädda i HM-trasor för att lura skvallerpressen.

Martes Santo (Heliga Tisdagen)

Igår var första dagen då jag verkligen gick ut för att njuta av processionerna. Semana Santa är något alldeles särskilt, oerhört svårt att beskriva i ord, du tycker om det eller inte. Jag, som normalt hatar folksamlingar, går omkring med fjärilar i magen. Pirret stiger då trummorna och trumpeterna närmar sig, människorna blir allt mer uppspelta ju närmare tronen med Jesus eller Maria kommer. De skriker "guapa" och "guapo" och klappar i händerna. Tronbärarna kämpar i timmar. Hela stan myllrar, doftar rökelse och vibrerar av det dova trumdånet. Det är ett skådespel om Jesus död och lidande. En folkfest. Tradition. Och tro. Men en tro som förmedlas med mycket ljus och glädje. Och du behöver definitivt inte vara religiös för att njuta av upplevelsen.

El Rescate, Calle Victoria:






El Rocío, Plaza de los Monos:






La Sentencia, Plaza de la Merced:


La Sentencia, Calle Alamos:


Las Penas, Katedralen:












Läs gärna min artikel i Sydkusten om Semana Santa.

Censur

Min jakt på en kassörska att intervjua stötte på ännu ett hinder då Eroski, som visserligen tycks ha en betydligt bättre mediapolicy än Mercadona, bad mig maila frågorna i förväg och skickade tillbaka en censurerad lista. Vissa saker passar sig inte att fråga en kassörska. Som lönen. Och vad hon tänker om risken för rån.

Men för övrigt tyckte de att det skulle bli en trevlig intervju.

Tack men nej tack sa jag, och är nu ännu mer övertygad om att jag måste hitta en ocensurerad butikskassörska som kan berätta om denna värld som uppenbarligen gömmer betydligt större hemligheter än jag någonsin kunnat föreställa mig.

Till alla er där hemma!

Tänkte vara juste och bjuda på följande:
Málaga idag: grå himmel, för en stund sedan blev det så mörkt att jag kände mig som rumpnissarna i Ronja Rövardotter "voffor, voffor blev det kvällen..? 9 grader varmt. Blött. Just nu uppehåll, men jag lovar att de sista regndropparna för dagen ännu inte fallit. Talade just med en vän i Benalmádena som inte hade någon ström eftersom åskan slagit ned.
Stockholm ser betydligt ljusare ut. Njut!

Palmsöndagen

"Domingo de ramos" och dags för påskveckans första processioner. Men så började regnet falla och fler av dem hindrades från att gå ut. Det gör ont i hjärtat. För dem som deltar är det ett år av väntan och förberedelser. Tänk själv ett barn på julaftonsmorgon och plötsligt säger någon att nej, i år kommer inte jultomten. Du får vänta ett år till.
Bilden är från Iglesia San Juan i Málagas Centro Antiguo.