Ofta när jag lär känna nya människor här undrar de vem jag umgås med. De är nyfikna på om mina vänner främst är spanjorer eller svenskar. Jag blir alltid lika tveksam när jag ska svara. För det första har jag efter några år insett att jag lägger en annan värdering i ordet vän än vad många spanjorer gör. Vänner är för mig de jag umgås med regelbundet, i princip varje vecka, har stort förtroende för, skulle våga be om hjälp när det kniper och känner ganska väl. Sådana har jag ganska få här och inte många av dem är spanjorer.
Jag har en hel hög med spanjorer i mobilen, kända ansikten man hejar på, kompisars kompisar, osv, men min innersta krets i Málaga är egentligen varken svensk eller spansk, bland annat har jag två mycket goda tyska vänninor och en amerikanska. Där finns förstås också svenskar och några spanjorer.
Å ena sidan är det ju naturligt att vi som kommer utifrån dras till varandra. Om du har bott hela ditt liv i samma stad är du inte så kontaktsökande, du har redan din familj och vänkrets och när du skaffar nya bekanta är det mest för att det är kul att utöka den yttre ringen av vänner, sådana som man tar ett glas på stan med någon gång ibland.
Å andra sidan är det också ganska svårt att komma spanjorerna in på livet. Det kan tyckas motsägelsefullt då uppfattningen, inte minst bland de själva, är att de är glada, öppna och snackar med allt och alla. Helt sant. Om det är en ytlig konversation vid en bardisk man är ute efter. Givetvis vill man ha just det ibland och jag stortrivs bland Málagaborna. Däremot finns en osynlig gräns, man bjuder inte ofta hem någon och talar inte direkt om personliga saker.
När jag har fått slängt i ansiktet hur "kyliga" svenskarna är, har jag ibland varit tvungen att kontra med detta, att Málagaborna är väldigt öppna, men faktiskt rätt ytliga. När jag förklarar vad jag menar brukar de hålla med. Och spanjorer norr ifrån, det räcker med Madrid, tycker precis det samma. De går ibland ännu längre och kallar Málagaborna för falska. Det tycker inte jag. De är glada och sociala men vill hålla distansen. Medan vi svenskar är lite mer svåruppvärmda, men dem vi litar på öppnar vi oss helt för, både hjärtat och dörren till vårt hem. Vi är olika helt enkelt, även om jag nu givetvis generaliserar grovt. Det är dock rätt skönt att kunna konstatera att det är så, för i början kände jag mig misslyckad som inte hade några spanska, riktigt nära vänner. Nu är jag mer avslappnad, dessutom har jag med åren vunnit några spanska hjärtan. Även om jag är en kylig isdrottning från norr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag håller helt med dig. Jag tyckte det var väldigt lätt att prata med grannar , ha en konversation vid bardisken och liknande när jag bodde i Spanien men det är ytliga kontakter. Dt är svårt att komma spanjorer in på livet och få nära vänner.
Skönt att veta att fler upplever det så.
En annan rolig grej jag reagerat på är att många säger att man kan höra av sig om man behöver hjälp med något. Det är ju jättesnällt, oftast känns det som de verkligen menar det. Men till slut blir det lite frustrerande att man liksom måste ha ett ärende för att ringa. Jag pratade om det med en av mina nära spanska vänner, frågade om jag bara fick höra av mig om jag hade bekymmer. Men nej, givetvis inte, och nu när vi känt varandra flera år är det just det han uppskattar, att jag inte bara ringer när jag behöver hjälp med något.
så sant, möjligen är syderuopeer (jag talar för vad jag vet alltså italienare) mer öppna än svenskar, men det är verkligen inte lätt att komma dem in på livet och bli riktiga vänner..du skrev så sant, om att förmodligen så i sin hemstad har man ett annat kontakt behov..inte samma sak som om man är ditflyttad och ska bygga upp sitt sociala liv.
sophie: så italienarna är likadana? Lustigt det där när man tänker på det, att man över allt tillskriver folk i norr och folk i söder ungefär samma egenskaper, nord-européer kontra sydeuropéer, skåningar kontra norrlänningar, samma sak i Spanien, nordspanjorer säger samma sak om andalusierna, osv... att de i söder är mer öppna men ytligare och nordbor är tystare, stelare, men mer genuina.
Skicka en kommentar