Visst är det härligt när man vill fly in i böckernas värld för att ta en liten paus från sitt eget, och möts av en omvälvande, härlig, omskakande berättelse. Som berör både i sitt språk och innebörden av orden. Så var det med Barbara Voors "Mina döttrars systrar". Den har stått i bokhyllan sen i julas, det är något med omslaget. Jag trodde inte jag skulle tycka om den. Men mitt svenska boklager börjar sina och i lördags fanns ingen återvändo. Jag sträckläste tills igår kväll.
Den är vacker och sorglig och framför allt så är det en sån där bok som fick mig att tänka, men "herregud det är ju jag". Och det är underbart befriande att någon annan kan sätta ord på mina konstiga funderingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Ja, det är befriande när man plötsligt kan känna igen sig själv i en annans formuleringar som framstår som nya och bekanta samtidigt. Härligt, Carin!
Sen en annan undran jag har. Har du hört talas om en film som heter La Mujer De Mi Hermano. Har du sett den? Och i så fall: vad tyckte du? Vad har den fått för bemötande? Verkar vara svår att få tag på här i Sverige...
Nej, jag har faktiskt inte hört talas om filmen. Sökte lite och ser att den hade premiär i USA för ett år sedan och blev den största latinska publiksuccén där någonsin. Men på de DVD-sajter (fnac.es och dvdgo.com) jag använder finns den inte.
Men berätta, vad är det för film? Jag gissar att du har sett och gillat den, eller?
Nej, jag har inte sett den! Jag snubblade över en trailer på nätet för några veckor sedan.
"Lycklig skilsmässa" i barndomen förföljer mig fortfarande och har börjat bearbeta saker genom att se sånt jag tycker är jobbigt. Som otrohet...
Berätta gärna mer!
Vad är det för konstiga funderingar det rör sig om? ;-)
Är den köpt här eller i Sverige?
Verbal kint: Jag känner igen det där, intressant. Man har väl liksom trott att allt det där bara är psykologiskt tjafs, sant förstås, men inte gäller det mig. Men så kommer man väl ändå fram till den där dagen man ska göra upp med sitt förflutna. Börjar rota och känner sig lite vilsen, utan karta.
Anna Málaga: Boken är köpt i Sverige, fick den i julklapp av lillasyster. Du får gärna låna den!
Jag svarar med några citat från boken (med risk för att storheten faller när kontexten och sinnestämningen inte är den samma):
"Kombi, radhus, hund, fru, tre barn - ja hela paketet helt enkelt. Han skrattar kort och en smula ironiskt. Jag nickar, jag förstår men ändå inte. själv trodde jag mig vara dömd till ett liv i utanförskap och flykt, istället fick jag en familj och ett hem. Jag kan inte tala om detta liv med en sådan cynism... ...Jag fick komma in från kylan och glömmer det aldrig."
"Jag är inte duktig på vardag. Jo, lite i taget, men inte var dag. Men herregud, nu har jag tagit ut soporna om och om igen. Och? Finns det ingen ände på det?"
"...jag jagas genom rummen, en ständig skugga av missmod i blicken. Rädslan för nuet, att morgondagen är den enda plats som tycks vara min trygghet medan nu och då är något för andra att befinna sig i."
"Matt och full av nyvaknad energi, orimlig skräck och enorm lättnad, precis samtidigt. Ett sus i huvudet, en känsla av att allt faller på plats men jag vet inte vad det är eller var den platsen ligger. Som om jag hade ett pussel framför mig, ser bitarna bilda ett mönster, blinkar och det är borta."
"Ett liv i väntan och avvaktan, känslan av att ha varit förstelnad i så många år. Min dröm och längtan efter barn."
"När ingen ser mig vem är jag då?"
Gaaah! Vilken idiot jag är!
Diska är ibland väldigt bra för tankeverksamheten och diska var det jag gjorde när dina ord sjönk in.
"[D]en största latinska publiksuccén där någonsin".
De talade spanska i trailern så jag utgick från att det var en spansk film.
Skäms som en hund gör jag...
Men hörru vännen, inte är du nån idiot och inte behöver du skämmas som en hund :)
Det kunde ju mycket väl varit en spansk film och även om inte, så kunde den ju blivit stor i Spanien. Den kanske tom blev det. Jag är inte helt tillförlitlig som källa... Har alltifrån stenkoll till noll koll när det gäller det mesta, inget jämnt flöde här inte...
Oj, tack för att du tog dig tid att kopiera. Det lâter intressant!!
Jag inser att det var en lite konstig beskrivning av boken... men jag var så uppe i den och förälskad i Barbara Voors sätt att formulera och uttrycka sig. Handlingen är tre systrar som växer upp på 70-talet på söder i Stockholm, mamman är ensamstående och utlänning. Den yngsta systern försvinner när hon är 22 och återfinns först åtta år senare. Hon ligger i koma på ett sjukhus i New York. Mellansystern är den enda som kan åka dit, läkaren föreslår att hon ska tala till henne. Hon och den äldsta systern skriver om sina liv och hon läser upp det vid sjuksängen.
Men framför allt handlar boken om alla de tankar man har, kanske just när man är runt 30, om vad som har påverkat en att bli den man är och hur man ska definiera sig själv.
Skicka en kommentar