Internationella Kvinnodagen firades första gången i USA, 28 februari 1909. Det handlar om att sätta fokus på ett sekel av kamp för rättvisa och jämlikhet. För ett liv utan våld och förtryck och med samma möjligheter till arbete, frihet, fred, kultur och utveckling. Ett gränsöverskridande för att känna solidaritet och stärka varandra, kvinnor emellan, världen över, i såväl Sverige som Spanien, Afrika och Sydamerika.
Behövs det? Lever vi inte i ett nästintill jämlikt samhälle? Ja och nej. På många platser i världen har kampen precis börjat, eller kanske åtminstone just blivit synlig. Dessa kvinnor behöver allt stöd och hjälp de kan få. På andra håll, som i vår kära "västvärld", är ojämlikheten numera så sofistikerad att den nästan inte syns. Men den lever och har hälsan i allra högsta grad.
På spanska nyheter uppmärksammas dagligen det senaste offret för mäns våld mot kvinnor.
Men allt är inte nattsvart. För drygt ett år sedan intervjuade jag tre män i AHIGE, en förening för män som kämpar för allas lika värde. Det finns hopp.
Varma lyckönskningar till alla kvinnor, och män, som läser det här och tror att ett jämlikt samhälle gynnar oss alla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Bra inlägg! Spanien har ju verkligen problem med våldet mot kvinnor, men de verkar också tagit ett krafttag för att upplysa om problemet. Man får hoppas att det kan göra någon skillnad.
Tack Anna! Ja, jag misstänker att den oerhörda exponeringen av ämnet mest handlar om ökad medvetenhet, inte att problemet i sig växer. Vilket ju i och för sig är positivt. Framför allt kanske en öppen debatt leder till att fler kvinnor vågar anmäla och ta steget att lämna sin våldsamme man. Och att ökade samhällsresurser satsas på att hjälpa dem att gå vidare och få rätt skydd för att känna sig trygga.
Fin artikel om AHIGE. Ja, det finns hopp. Underbart!
Verbal kint: Tack, det var ett möte som fastnade. Läste just ditt inlägg om jungfruben, svårt med balans, men jag tror det är viktigt att, som du gjorde, ta dessa små konfrontationer i vardagen. Med ett leende om situtationen tillåter.
Skicka en kommentar