För att öka säkerheten vid gränskontrollen skärps reglerna för passfoton. Från och med måndag måste man åka till ambassaden i Madrid, eller till Sverige, för att skaffa nytt pass. Jag fick innan jul veta att jag hade ett måndagsexemplar, en utgåva av passen där plasten krackelerar när du böjer upp det, och tänkte passa på att gå till konsultatet och få ett nytt gratis.
Som ni väl känner till vid det här laget väntar jag gärna tills det nästan är för sent. På måndag hade det varit för sent. Och idag gick jag och fotade mig på El Corte Inglés och sprang vidare till konsulatet i Málaga. De nya passen varar bara i fem år, och mitt gamla hade fem år kvar, så det gör ingen skillnad på det sättet. Men tydligen var det gamla inte giltigt eftersom plasten var lite trasig.
Jag var deppig i en hel timme efter att jag fotograferat mig. Fotografen hade inget tålamod eller förståelse alls för situationen och bara stod där och sa lite irriterat att vi kan ta ett nytt om du vill. Efter fjärde försöket. Till sist sa jag att det blir ju inte bättre ändå, vi tar nummer tre. Problemet är att man måste böja ned hakan och för att kunna titta upp på honom rynkades hela pannan... Och jag ser ut ungefär som om jag inte fattar någonting. Men det gör jag väl inte heller å andra sidan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag hade ett likadant måndags exemplar. Det trickiga med det var att det gick sönder då jag tappat min plånbok med legitimation och visa och skulle flyga från Stockholm till ett bröllop i Malmö. Jag gick in till banken för att ta ut pengar och de bände upp mitt pass och krackelikrack sa plasten. Som tur var sa hon att eftersom det gick sönder nu så fick jag ta ut pengar. På flygplatsen var de inte lika snälla och eftersom jag är så blödig så tårades mina ögon efter ett tag och som ett slag med ett trollspö så kom jag plötsligt med. Tårar är verkligen inte att underskatta! :D.
Kram
Bilden du har här på bloggen då? Funkar inte den? Jaså, nähä inte det...
I festsammanhang, familjära tillställningar och med vänner spelar det inte så stor roll. Det finns fler tillfällen att bli bra på bild (OK, jag vet att alla inte tycker det). Men passfotot eller kortet till körkortet - geeez! Man sitter i en obekväm ställning för att myndigheterna har bestämt att ansiktet ska fångas på ett speciellt sätt. Fotografen vill att det ska gå fort som fan och det enda jag tänker på är: "Det här kortet kommer att vara mitt officiella ansikte i tio år! Spänn av nu..." Yeah, rrrrrrright!
Mirabelle: Oj, vilken otur du hade! Men tur samtidigt. Man tar ju liksom inte sånt här helt på allvar och blir så förvånad när det blir stopp. Tårar, som sagt, är inte att underskatta. Eller ett par hundögon.
Verbal k:Exakt! Vad hände med de fåniga fotograferna som bad en säga "ost" och skrattade högst av alla när man skulle ta skolfoto?
De blev utbrända och kom tillbaka som bittra passfotografer, kanske...
Skicka en kommentar