Ett vanligt missförstånd bland utlänningar på Costa del Sol, särskilt turister, är uppfattningen att det inte existerar något kösystem i Spanien. De tror att det råder fullständig anarki och i sann sydländsk anda gör man som man vill. Icke.
Tvärtom finns ett mycket välutvecklat, men osynligt, kösystem som du inte upptäcker förrän du har bott här ett tag. Det tog säkert ett år för mig att inse att det till exempel är mycket viktigt att den som är först vid hållsplatsen också är den som går först på bussen. Du kan i princip ställa dig var du vill, men måste hålla koll på vem i ordningen du är. Konstigt egentligen, men i Sverige går folk på bussen lite hur som. Buffligast vinner liksom.
Mer självklart för oss svenskar är att köa på banker, vid charkdisken, bageriet, osv. I Spanien finns väldigt sällan nummerlappar, och finns de är det inte alls säkert att någon annan använder dem. Och en fysisk kö uppstår sällan. Alla som kommer in frågar vem som är sist och sedan gäller det att vara uppmärksam på när denna person expedieras.
För en svensk kan det tyckas onödigt krångligt, men på så sätt kan de äldre sätta sig ned och slipper trötta benen genom att bevaka sin plats i kön. Grundprincipen är kommunikation. Du kan omöjligt utföra vardagsärenden utan att öppna munnen. De spanska "sociala reglerna" är inte alltid lätta för en utlänning att se, men var säker på att de alltid inbegriper kommunikation. Fråga så blir det oftast rätt.
Läs också Annas inlägg om Turistspanska - affärer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vår omtänksamma spanskalärarinna lärde oss detta med kösystemen efter bara några veckor på Mallis. Men va bra det funkar! Här i sverige hamnar jag inte sällan mellan två köer eller går före nån bara för att jag tar (i svenska ögon) för mycket plats.
Vad bra att hon berättade hur det fungerade! Trevligt när man får veta hemligheterna utan att först göra bort sig. Även om det är rätt okej det med, kan ju bli en rolig historia av det om inte annat... :)
Jag tycker att det är himla praktiskt. Medan granntanten köper ett kilo fläskfilé, ett halvt kilo köttfärs och en styckad kycling, hinner jag plocka ât mig nästan allt jag skulle handla ;-)
Anna:
visst är det skönt att få ta sig den tid man behöver i sånna lägen? Inte som här i sverige där man får onda ögat och högljuda suckar om man inte skyndar sig tillräckligt. Men jag går mitt spanska tempo i alla fall, till många svenskars irritation
Anna: ja, visst är det praktiskt! Och trevligt, när man väl fattat hur det funkar :)
Kantorn: tycker du gör rätt i att ta med dig dina spanska vanor till Sverige, det behövs.
Skicka en kommentar