Ingen stad jag varit i tidigare har så många rivningstomter som Málaga. I varje kvarter finns minst en. Gapande hål som liksom blottar sitt innersta för förbipasserande. Det skulle såklart vara trevligt med ett levande hus, eller kanske en trädgård. Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras av dessa huskyrkogårdar. De eggar min fantasi och jag stannar ofta till, betraktar de flagnande tapetremsorna som hänger kvar, dörrar som går ut i ingenstans. Ibland har en väggplansch blivit kvar och minner om ett liv i detta hus som inte längre finns. Jag får alltid lust att fotografera dessa väggar. Och ja, jag tycker faktiskt att det är vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar